söndag 25 november 2012

Fram eller bakhjulsdrift?

Jag gillar framhjulsdrift. Man får en bra viktfördelning eftersom man ofta har packväskor bak som cykelpendlare.

Min cykel var djävulskt orolig i styrningen med packväskor innan jag monterade elmotorn.

Cykeln blir dock tyngre att rycka upp över trottoarkanter.

Cykeln mosar fram bra i snö, men blir lite svårstyrd när man ger fullgas.

Installationen är enkel då man slipper meka med kassetter.

Man behöver inte så många växlar med en stark elmotor. 5-växlad intern bakfälgsväxel räcker mer än väl, men kan behöva drevas upp lite.

/Peter

Att skydda din hubmotor

Det största hotet mot din hubmotor är rost och andra fuktskador internt, enligt Justin Lemire-Elmore.
Han har även sagt ett fint citat.
"I'm somebody who believes very strongly in doing what is right rather than what is the law."

Något som jag anser passar bra in i Sverige där det är illegalt med elcyklar som har motorer på
mer än 250W, går snabbare än 25 km/h och måste ha pedalsensor.

Regler jag tror är till för att kväva utvecklingen och hålla människor kvar i bilar som går att beskatta.

Justin driver ett företag i Kanada som specialiserar sig på elcyklar. Se gärna deras hemsida ebikes.ca.
Där kan man lära sig väldigt mycket om elcyklar.

80% av skadorna de får in i sin verkstad är vattenskador. Se gärna föredraget All I know about hubmotors.

När jag öppnade vår ena motor för ett halvår sen fanns det inte en tillstymmelse vattenskador. Skönt.

Jag tror det beror på att jag alltid parkerar cykeln under tak.På jobbet står cykeln uppvärmt, vet inte om det driver ut extra fukt eller ej.

Motorkabeln går ut nedåt med en böj som droppnäsa, vilket gör att vatten inte kan rinna utanpå kabeln och in i motorn. Vatten rinna internt i kablarna, något att tänka på vid kopplingar till kontrollern.

Försök inte täta motorn, fukt sugs in ändå när motorn kallnar. Kvittar hur mycket du limmar. Viktigare att fukten kan komma ut igen. Då kommer din fogmassa att ställa till problem.

Ebikes.ca experimenterar med hål i kåporna på motorn, kanske är vägen att gå.

/Peter

fredag 16 november 2012

Negerbollar

Jag tar gärna en fredagssynd. Ofta negerbollar då det inte ger särskilt stora negativa effekter som sockerbakfylla och dylikt.
Man kan inte äta så många heller innan man är nöjd. Inget bullraseri uppstår.

Men man ska inte försöka göra dom på bovetegryn. Prövade det ikväll eftersom havregrynen var slut.
En intressant effekt var att bovetet ökade den upplevda sötman.
Långt över vad som var behagligt.

Det smakade skit, totalt sett.

/Peter

torsdag 8 november 2012

Danskarna, dom kan!

Ett mycket vackert hus i mina ögon. Danskarna ligger så långt före oss vad gäller lite mer miljövänligt byggande.
Även på detta område har Sverige blivit ett bakvatten.

Hörde även att vi är bäst i världen på att bygga dyra hus, och har världens högsta priser på byggvaror.
Grattis till oss.

Bjarne Wickströms hus.  Han har milt sagt ansträngt sig. Fördel om man kan lite danska, jag får tacka jobbet
för att jag fattar nästan hälften av babblet.

http://www.tv2fyn.dk/article/292487:Verden-ifoelge-Wickstroem?autoplay=1&video_id=40376

/Peter

fredag 29 juni 2012

So true

...our education system are not designed to teach people to think creatively nor constructively. They are created to teach people not to think and to follow orders... Paul Chek

I mitt liv som naiv människa, där jag trodde att man ville människor väl såg jag inte denna enkla sanning.
Nu, nu känner jag mig bara lurad. När jag ser tillbaka på 16 års studier inser jag att jag inte vet hur man lever. Det grundläggande fick inte plats men den förbannade multiplikationstabellen och historiska årtal var förenat med livsfara om man inte kunde införliva det i sin lekamen.

Jag är äcklad. Lite besviken på mig själv men mest lurad och förbannad.
Så om jag får leva om så sätt mig åtminstone i en Waldorfskola eller något annat snarlikt. Något som inte jämnar kreativiteten med marken utan lyfter det unika och ser människan som den tillgång hon är.

/Annika

torsdag 21 juni 2012

Little book of horror

Ibland kommer det böcker till en. Man tar i den och så känner man "huuu den här var tung.." vilken ångest det måste bo i denna! I detta fallet var det skräck. Dock har jag ibland inte det sunda förnuftet att lägga tillbaka den i hyllan utan jag asar hem den till min livskamrat. Som givetvis blev  stormförtjust och övertalade mig att läsa fanskapet. Nu är det gjort. Fy fan. Jag ger nybyggarna en eloge över att dom skrivit den och jag tackar er.
Nya insikter skapades och andra tankar som "vad har jag ställt till med" kom till mig.
Men mest var det skräck.

/Annika

Håller med föregående talare. Strongt att dom vågar dela med sig av sin ångest.

                                                 /Peter

söndag 17 juni 2012

Spikhelvetet


Vi tänkte vi skulle bygga ett dass. tänkte det skulle vara ett bra övningsprojekt, och något som behövs till bygget.
Jag vill även ha det kvar så jag kan sitta och skita i sommarnatten under kommande år.

Vilken romantiker jag är. Alltså får det inte bli skitfult heller.

Ritade ett dass i underbara Illustrator och räknade ut att materialet landade på 5000 kr plus från huvudsakligen Byggmax.

Sen träffade vi Annikas kompis Samlaren. Samlaren skulle flytta ett hus från ofri grund och vi erbjöds ett uthus gratis om vi rev det åt honom.
Samlaren förtjänar för övrigt ett alldeles eget inlägg.

Vi slog till. Alltid lär man sig nåt, och materialet räcker till mer än bara ett litet dass. Den ekonomiska vinsten kan väl diskuteras.

Många lärdomar inhöstades i helgen.

Det tar en jävla tid att riva byggnader när byggaren inte tänkte på att skiten ska ner igen en vacker dag.

Den här byggaren verkar ha tänkt att den skulle stå för evigt. Jag tror all spik skulle stå kvar kvar som en egen kreation efter att allt trä ruttnat bort.
Allt spikat med typ fyrtums spik. Fyra spik per meter lockläkt. Och så vidare.

Han var djurvän också. Byggt in många fina rum för möss, råttor och insekter. Får man ett hålrum bör man fylla det med nåt annat än möss och musskit har vi lärt oss.

Väggarna har på insidan blivit omsorgsfullt klädda med trasiga plastsjok och små masonitspillbitar.
Bakväggen har piffats upp med spillbitar från lastbilsflak.

Muppen verkar även ha målat hela skiten med Kreosot. Tack som fan.


Vi kommer nog få lära oss mycket mer innan det är slut.

Jag ska aldrig riva nåt igen om det inte är så gammalt att spiken var skitdyr.

/Peter





söndag 10 juni 2012

Klassfesten del 2

Klassfesten genomförd. En trevlig tillställning, men den knäckte min omedelbara hälsa förstås. I gamla goda vänners lag föll jag förstås ner i gamla goda vagnspår och korkade upp.

Fyra öl och en vetebulle var fullt tillräckligt för att vid sextiden på morgonen ha förvandlat mig till ett svettigt illamående bylte med två primära önskningar, att skita ner mig och att dricka ännu mer vatten än vad jag redan hällt i mig under natten.

Renlevnad gör dig vek.

/Peter

fredag 8 juni 2012

Klassfesten, del 1

Imorgon är det dags för klassfest. Tio år sedan jag slutade gymnasiet. Jajamen. Vi tyckte faktiskt om varandra i gymnasiet.
Ganska trevlig tid, fast man inte fick ligga. Varför jag fick för mig att gå naturvetenskaplig kan jag verkligen inte fatta, så här i backspegeln.
Ung och dum. Förmodligen därför jag inte fick ligga heller.

I alla fall leder detta till att gamla klasskompisar ringt i en månads tid för att snacka minnen. En sak som uttalades per telefon idag fastnade.
"Kan du inte bli stupfull imorrn och förnärma folk till höger och vänster, som du alltid gjorde förr?"

Med lätt beklagande tonfall, förstås.

Nu är inte förr. Nu är ett nytt nu. Vi människor förändras hela tiden, men när man inte träffar varandra längre står förstås minnet för hur man tror att någon fortfarande är.

Ska bli kul imorrn. Hoppas jag. Tar med sovsäcken, just in case.

/Peter

torsdag 7 juni 2012

Äntligen

Åh dessa ord har jag letat länge efter. Jag tackar Madeleine Åsbrink.

"Ännu bättre är att ha en en chef som kan agera som mentor/coach. Här krävs dock en person som har kontakt med sig själv och sina känslor och inte är oäven att arbeta med sig själv och sin personliga utveckling."

Haha jag förstår så mycket nu. Alternativt kan jag ha för högt ställda krav på män i chefsposition som inte gör lön för mödan. Det var det här jag sökte men inte fick helt enkelt. Lesson learned.

/Annika


onsdag 6 juni 2012

Aquaponics

Såg en film om aquaponics på Youtube. Tyckte det verkade som ett kul litet projekt. Så nu har jag under någon månads tid byggt ihop och kört igång ett system baserat på en halvpall och en plastlåda på 70 liter.


Så vad har jag lärt mig?

Det är för kallt för att göra det utan växthus i Sverige. Men jag låter den gå på, hoppas det blir varmare. Det är nog främst bakterierna i bädden som vill ha det riktigt gott för att jobba bra.

Fångade spigg i hamnen. förmodligen abborrar. Sjukt aggressiva, men verkar trivas. Två dog av de första fyra. Lade i två till igår efter en veckas drift.
Jag är för lat för att åka till en djurhandel, annars är nog guldfiskar tåligare. Matar med nåt från Willys.

Använde VP-rör, en dunksida, byggplast och fogmassa, typ Sikaflex till bädden och avloppssifonen.
Fogmassan börjar läcka så fort man petar på det. Skit samma, extra syresättning när det droppar ner.


Lecakulor flyter alldeles för bra. Men dom har bra yta för bakterierna och precis rätt storlek. Blandade ut det med sjögrus för att hålla ner det. En tredjedel grus tror jag.

Det är lite meckigt att kalibrera avloppssifonen och pumpen. En kompis som jobbar på ett zoo har sponsrat med en liten AquaBee 200 l/h. Sifonen startade inte ordentligt först, ströp det inre röret med plastremsor från en kryddburk.



Det är otroligt viktigt för grannsämjan att få till ett bra vattenljud så man inte stör, utan tillför något till miljön.
Man får meka lite med plåtar och annan utrustning för att få harmoniska vattenljud.

Stenarna på snören är för att leda ner läckaget så det inte droppar så högt, plåten mjukar upp spolningsljudet.



Jag har inte fått några växter att ta sig. Troligen för näringsfattigt än, bara gått en vecka. Väldigt små fiskar också. Viktigt att man börjar smått står det, för att bakterierna ska hinna utvecklas,

Granntanternas katter gillar att dricka ur fontänen som fyller odlingsbädden. Smakar nog lite som i duschavloppet eller toaletten tänker jag mig.

Mums.

/Peter

tisdag 5 juni 2012

Att möta sig själv

Jag hade varit på sommarfest med jobbet i fredags och körde hem med bilen fullastad av kollegor. Spelnarkomanen frågade, "vad gör Annika nu, hittat nåt jobb?"

"Nej, hon pysslar med annat." Svarade jag.

"Jag tror det är bra att gå hemma ett år i sitt liv. Då tvingas man möta sig själv, och lära sig gilla det man träffar. Eller gå under. Kanske både och.
Det ska jag också göra en vacker dag." 

En skräckfylld tystnad fyllde bilen. Sen ett stammande "Nej det tycker vi inte du verkar behöva" från baksätet.

Teorin om att vi är väldigt oroliga över vad vi ska hitta stärktes en smula.

Jag har en misstanke att vi gärna fyller våra liv med arbete för att undvika gräva i oss själva. Helst andras arbete, ditt egna kan kanske leda till ditt eget inre.

Och vem vet vad som väntar där på att få komma ut?

/Peter

torsdag 31 maj 2012

Trasig Nine Continent FH 205

När jag åkte hem från jobbet förra torsdagen gick elmotorn sönder. Det var min lathet som ställde till det.
Kassa provlösningar blir permanenta om dem inte är för kassa i mitt fall.

Min batteriinkoppling är/var ett typexempel.
I nerförsbacke på fullgas och medvind skakade en batterikabel ur i ett gupp. Utan batteriet som dumplast förvandlades motorn omedelbart till en instängd generator med rabies. Tror jag är vad som hände.
Jag borde förstås förutsett detta.
Världens vildsintaste motorbroms i en halvsekund och sen var den död. Det blev en tung cykling hem.

Vi är inte så privilegierade som vi tror, Kina vill ha sina elmotorer själva. Att få tag i en ny motor skulle nog bli en seg affär.
Bara att försöka laga själv.

Att felsöka var sjukt lätt då vi har två cyklar.
Funkar min kontroller med Annikas motor? Japp.
Funkar min motor med Annikas kontroller? Nope.

Att få upp sidorna var lite trixigt då lagren höll mot rätt bra och det inte fanns nåt bra mothåll.
På den andra sidan, (förstås) var en tunn kabel till vad jag tror är en hallgivare avbränd.

                                           Den svarta på bilden.

Bara att låna lödgrejer och löda ihop.

Givetvis glömde jag låna fogpistol. Ikväll har jag fogat ihop motorn igen. Provkörde bara lite snabbt med cykeln upp och ner.
Funkade! Mycket skönt. Nu ska jag bara fixa en bättre lösning för batterikablarna...

Under tiden har jag lånat Annikas elcykel. Skönt vi vi har två.





                                         Andra sidan kvar att foga och skruva.

Värt att tänka på är att en sån här motor inte får bli för tät. Den suger gärna in fukt när den ändrar temperatur.
Den ska helst ut igen. Vissa tätar kabelingången. Dumt tror jag. Skönt att denna klarat höst och vinter utan att rosta inuti.

/Peter





lördag 5 maj 2012

Uppmärksammade barn

Idag har jag pratat med några barn. Svarat på deras frågor så gott jag kan och ställt intresserade motfrågor.
Deras huvuden sprack inte. Jorden gick inte under. Det kanske inte är så farligt med barn ändå.

Skjutsade en vilsekommen sökande efter ett yogaläger i rätt riktning. God gärning? Dom hade visst lovat hämta henne vid stationen, men skitit i det och svarade inte på telefon.
Schysst.

Och mangoglass rullar runt i glassmaskinen. Fem minuter till... Life is good.

/Peter

fredag 4 maj 2012

Uppmärksamma barnen

Fick en insikt idag.

Stack ut och sprang en sväng, brände förbi några smågrabbar som ropade och undrade vem jag var och varför jag styltade runt.

Skiter väl i dom tänkte jag, vinkade bara och drog vidare.

Men var det rätt att göra så? Jag har ju lovat mig själv att svara sanningsenligt när folk frågar saker. Även om det är skit dom inte vill höra. Egentligen.
Att ge av min tid och min kunskap när människor frågar mig om saker jag är bra på.

Varför skulle inte det löftet gälla även små och mindre små barn?

Dessutom kanske jag själv vill ha barn en dag.

Bättre att öva på andra grejer än sina egna, som Anders sa en gång när han erbjöd sig att hjälpa till med husbygget den dagen det kommer.

Ska fundera lite till på det här.

/Lady Syllabub


onsdag 2 maj 2012

Två brev

Idag damp två brev ner. Lantmäteriet har mottagit vår avstyckningsansökan. Beräknas att avstyckningen är införd i fastighetsregistret 27 augusti.
Bättre de än sex månader dom har på sig.

Och kommunen vill ha 4200 kr för förhandsbeskedet.

/Peter

Bilkostnader

För skoj skull gick jag igenom löpande tolv månader för att se våra bilkostnader.

Förra bilens koppling brann upp förra året. Jag kände inte att det bar sig ekonomiskt att byta den då bilens värde låg på 5000 kr och annat dyrt var på väg att rasa också. Skroten gav 500 kr.

Värdeminskningen på den bilen fastställdes till 6400 kr per år.

Ny bil köptes för 20000 kr. Detta är ingen investering, vad du än tror. Tjäna på bilaffärer är det få som lyckas med.

Det gamla takräcket passade inte. 804 kr kostade ett nytt.

Skatt och försäkring 2230 kr.

Avgasröret rasade, 2453 kr.

P-avgifter, här finns ett mörkertal då småpengar ofta används här. Så snål att jag behåller p-lappar är jag inte. Än. 389 kr.

Notera frånvaron av servicekostnad då den gamla bilen brann upp innan service och den "nya" var nyservad. Lägligt.

Bensin. Den stora utgiften. Vi har kört upp 17080 kr april-maj. I snitt drar nya bilen 0,8 l/milen.

Totalt har vi alltså bränt 42456 kr. Smack.

Ett liv utan bil skulle löna sig. Får se om vi når dit en dag. Än är vi inte tuffa nog. 

/Peter

onsdag 25 april 2012

Ogräsodling


Tanterna ser inte med blida ögon men det skiter jag i. Det bor nässlor och maskros i min rabatt! Rosbusken som är den närmaste grannen verkar inte klaga så jag är lycklig. Lite för lycklig kanske.
Önskar mig nu Röd trädgårdsmålla, atriplex hortensis var. Rubra, Röd Orach. Det hade varit både ögonfröjd och mättnad för tarmen. Så universum nu lägger jag in en beställning!

/Annika

tisdag 24 april 2012

Ett besök hos frisören

Jag har inte gått till frisören på tio år. Mest av snålhet, ska erkännas. Frisörerna ska väl leva de också, men med mina synnerligen låga krav har det känts som att kasta pärlor till ett svin att besöka dylika inrättningar.

Med svin åsyftas alltså mig, inte frisören. Människor som har haft oturen att stå i närheten när hårighet gjort sig gällande har istället fått rycka in. Oftast med godkänt resultat, frisyrens komplexitet har givetvis anpassats efter friserarens kompetens.
De senaste sju åren har min älskade Annika fått stå bakom maskinen. Med bättre och bättre resultat.

Min kollega gjorde härom veckan en snabb uträkning på vad besparingen av kontanta medel kommit upp i.

Senast jag gick hos frisören kostade en klippning 100 kr. En snabb sökning indikerar ett dagspris på 200 kr.
Drar ett medelvärde på 150 kr.

10 år à 6 klippningar ger 60 st.
60 ggr 150 ger 9000 kr.

Jag är inne på min andra trimmer, säg 300 kr st.

9000 kr - 600 kr blir 8400 kr.

I teorin har jag alltså sparat ca 8400 kr. Pengar jag i teorin bränt på så skilda saker som sprit och en kurs i lerputs.

/Peter

måndag 23 april 2012

Socker = Satan

Ja i min värld är det det. Men gode gud så gott det är! Detta vita gift som min kropp hungrar efter. För det mesta blir jag trött på den och tycker " Ja men ge dig, gå och hungra efter coitus eller ta en morot". Men detta är inte så lätt. När man väl är inne i den onda cirkeln ser man bara vitt gift överallt. Och ja, frukt inräknat. (En mogen vattenmelon kan ge oerhörda konsekvenser.)
De flesta tycker att jag överdriver men när man har fått känna på båda sidorna så vet man att den där oskyldiga vattenmelonen har ta mig fan gjort mig bakfull! Man ligger där i sängen och undrar, vad var det som hände? Känslan jag förnimmer är bekant. Är detta möjligt eller bara ett dåligt skämt? Men saknas det inte en hel del alkohol i min kost för att dessa symptom ska infinna sig?
Hmm. Då slår det en att den här dagen var förspilld och att melon ska man hysa aktning för.



/Annika

söndag 22 april 2012

Pensionsbluffen

Har i helgen roat mig med att läsa Joel Dahlbergs Pensionsbluffen.

Eller om det var så roande läsning vet jag inte, men jag tycker det är roligt att läsa reportageböcker av uppretade journalister.

Boken handlar förstås om Sveriges pensionssystem, Joels slutsats är att det är underfinansierat och att vi inte kan räkna med några fetare pensioner.
Det hade jag väl redan räknat ut själv, att allt färre arbetande ska försörja allt fler pensionärer med draghjälp av ett alltmer opålitligt finanssystem går förstås inte ihop.

Det var intressant att läsa bakgrunden och få systemet förklarat för sig. I min unga oskyldiga ögon framstår pensionssystemet som en sån där stor fet elefant mitt i rummet, som ingen vill se. Politikernas synsätt verkar vara att det är pensionärernas problem. Det är klart, politikerna har ett eget pensionssystem.
Svin är vad dom är.

Någon recensent retade upp sig på att boken inte presenterade några lösningar mer än att gå igenom 70 fonder från Premiepensionen.
Det tyckte jag var sjukt roligt. Alla problem kanske inte har lösningar?

För några år sedan började jag acceptera att jag inte kan räkna med någon pension, och troligen måste dra in egna medel till vem vet vilken ålder.
Det stör mig inte så mycket längre. Finns något tillräckligt länge i huvudet vänjer man sig.

Nämnda recensent fick mig dock att fundera på vad jag själv kan fixa för pensionsförsäkring.

Min kropp måste hålla tills jag dör. Jag kan inte räkna med att få pengar för att stappla runt med rollator och gnälla om hur ont jag har i axlarna. Något vår föräldrageneration verkar tro på. De kanske till och med får lite kulor för det, men det är väldigt långt kvar tills jag går i pension.
Mycket vatten ska flyta förbi innan dess.

Jag ska fortsätta att vidareutbilda mig hela livet.
Jag ska hålla mig skuldfri.
Jag ska satsa på ett billigt liv vad gäller pengar.
Jag ska fundera mer på några äldres metod, att skapa ett företag som generar lite pengar.
Jag ska fundera på kloka investeringar utanför aktiemarknaden.
Jag får inte bli utsliten eller skada mig kroniskt.
Jag måste sätta min hälsa i ett mycket längre perspektiv än att se bra ut naken idag.

Jag ska inte oroa mig över den här skiten.

/Peter
 


lördag 14 april 2012

Miljömedvetenhet

Mitt, tämligen stora hälsointresse gjorde mig till en miljömupp för några år sedan. Vad jag stoppar in i kakhålet påverkar direkt och på lång sikt min hälsa.
Varje dag gör jag valet att bygga min hälsa eller nöta ner den. Ett bra sätt att nöta ner den, förutom att äta bajs som vetemjöl och socker är alla kemikalier vi funnit för gott att pissa ut.
För att göra sig stark och frisk i det långa loppet behöver man ren och bra mat. Så ren som man kan hitta...

Att hitta bra mat är fan inte lätt idag. Den ska ha en hög näringstäthet och vara schysst producerad.
Ska jag möta dom höga kraven jag skulle vilja möta kan jag irra runt på ICA tills jag dör av svält.

Det mest kvalitetssäkrade är som jag ser det att känna personerna som producerar min mat, och att försöka producera den själv.
Att lära sig odla tar nog några år. Kanske många, vad vet jag.

Oj. Ett lokalbaserat och miljötänkande samhälle. Det är alltså det egoisten i mig som vill må bra måste jobba mot.
Inget litet mål. Tror inte Eskil Erlandsson stöder såna tankar.

/Peter

söndag 25 mars 2012

Min odlingsoskuld

Min odlingsoskuld blev jag av med i tidig ålder. Jag kommer ihåg hur vi kom hem från någon form av semesterresa, och min spenat hade växt förbi optimal skördestorlek.

Jag var förkrossad.
Inte odlat så mycket som en maskros sen dess. Privat i alla fall. Men så i helgen tog jag nya, trevande steg.
I fredags när jag lagade mat hade några vitlöksklyftor groddat sig. Plötsligt stod jag och petade ner dom i en plastlåda fylld med jord.
Sen följde jag upp med diverse frön som min medbrottsling snott nånstans och lagt i förrådet.

I min sådd använde jag en militär metodik, kallad "spray and pray". Jag hällde ut lite frö på måfå och hoppas det blir nåt.
 I det militära brukade det leda till att man inte åstadkom ett skit mer än att föra oväsen. Får hoppas att det funkar bättre här.

Och nu börjar en liten grodd titta upp. Jag är en odlare pånyttfödd!

/Peter

torsdag 22 mars 2012

Elcykel

Jag är en rätt lat figur.
Ett pågående projekt är att minska bilåkandet då bensinen bara kommer bli dyrare.
Började cykla till jobbet, tolv km tur och retur.
Det var vidrigt jobbigt, jag avskydde det. Här blåser det också nästan jämt. Jag har även ett stundtals fysiskt tungt jobb, och jag vet aldrig vilka dagar.

Min medbrottsling tyckte synd om mig och kom på att elcyklar uppfunnits. Studier i ämnet utmynnade i beslut om att konvertera cykeln jag hade så vi slapp betala för själva cykeln.
I Sverige hittade vi inga starkare motorer än 250 watt. En stark cyklist utvecklar kanske 150 watt. Men jag ville mer.
Vi siktade in oss på framhjulsdrift då jag upplever cykeln som överstyrd med packväskorna fulla med mat och bråte.
I Finland fanns en återförsäljare för kinesiska Nine Continent. Mikael på Ebikewheel.

Han kunde erbjuda 500 watt och 27 amp kontroller. Nu snackade vi. Dock inte batteri, som inköptes från
Ecoride. 36 Volt, 10 Ah räcker för dom flesta sägs det. Kan jag skriva under på.

Vill man ha mer fart kan man skicka på tex 48V batteri.
Såg en snubbe nånstans som plockade ut 1600 watt ur en NineContinent utan problem.  Då med 72 volts system tror jag.
Elmotorers effektangivelse är oftast lågt satt, till skillnad från förbränningsmotorer.




I Sverige får bara en elcykel gå i 25 km/h. Givetvis går det att koppla bort. Det här kitet verkar gå i ca 45 km/h. Även vid hård motvind sjunker bara hastigheten någon km.

Det måste även finnas en givare som känner av att man trampar, och inte myglar. Givaren som följde med kitet var skitdålig, men kontrollern matade ut ström till motorn även om man kopplade bort den. Stort plus!

Det är mycket bättre att sköta gasen med traditionellt vridgashandtag.

Cykeln har nu gått i ett halvår. Problemen har varit att ekrarna i hjulet fått efterspännas. Kvalitén på fälgen är inte den högsta om man säger.
Man måste strapsa kablarna noga, annars skaver dom sönder mot cykelramen. Viktigt att montera hjulet så kabeln går ut nedåt, annars kan vatten rinna in i motorn. NineContinent grejerna har rykte om sig att rosta invändigt i motorn.
Man behöver även montera en momentarm, annars vrider motorn sönder hjulfästena.

 
 
Tryckte bara kabelskor rätt in i batteriet. funkar sådär, vibrerar ut på dåliga vägar. Om ni köper batteri från Ecoride, begär att få med deras anslutningsplint.



Jag är sjukt nöjd hittills.
Kalaset gick 6200 kr. Svårt att räkna ut avräkningstiden då reservdelskostnader på bilen är svåra att beräkna. På bara bensinpriset är det betalt på två år, baserat på bensinpris på 13 kr har jag för mig.

/Peter


onsdag 7 mars 2012

I chock

Jag är i chock. Min medbrottsling, Annika, är i chock. Förhandsbeskedet har beviljats. Vi ska få ut det skriftligt nästa vecka.
På byråkratiska betyder det en månad har jag lärt mig.

Det verkar som att vi är ett steg närmre att få bo på den utsedda lerhögen! Grannarna hade inget emot det mer än att vänligt förklara att det luktar avföring när man kör ut skit. Efter alla lass jag kört kom inte det som nån överraskning. Gillar lukten, konstigt nog.
Växte upp granne med ett svineri, förstörd som barn.

Platsen är omgiven av åkrar, gott för mig! Får bölder av mygg.

Nästa steg är att skriva ett köpekontrakt. Pappa ekonomen ska hjälpa oss med det i helgen.

/Peter

måndag 5 mars 2012

Låna pengar

Av någon anledning är jag vrång mot lån. Min bästa gissning mot orsaken är att det kostar. Just det, det går åt en hel del pengar att låna pengar.
Pappa ekonomen har förklarat för mig. Relativt tålmodigt för att vara honom, men jag har ändå glömt vad ett lån på en miljon kostar, och hur.

Pengar jag hellre lägger på annat. Helst på att slippa tjäna dom.

Dock går det inte komma ifrån, att om jag vill bygga ett hus går det till en hel hög med pengar. Jag tycker en stor hög är bättre än en riktigt stor hög.

Att bygga billigt är dock sjukt ute i Sverige. För utbildning i denna intressanta fråga har jag importerat mycket kunskap från Amerika. Finns säkert kunskap överallt där man har höga räntor, men min engelska är så mycket bättre än min lettiska.

Den här snubben har lärt mig en hel del om att bygga billigare boende.

Rob Roy, you're a bigger snålkuk than me. I bow to you.

 http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1603580654

/Peter


lördag 3 mars 2012

I väntans tider

Bygga ett hus, det måste på något sätt vara en kul grej. Tar man det seriöst blir man nog sinnessjuk.

Vi vill inte bo i villaområde, så vi har hittat en bonde som kan tänka sig att sälja av en bit obrukbar mark.
för att få göra det måste man ha ett förhandsbesked på att tomten får bebyggas.

Nu har vi väntat i arton veckor på sagda förhandsbesked, så vi kan börja processen med avstyckning.
Kommunen har visst tio veckor på sig numera. Verkar vara duktigt skitsamma.
Det roligaste är att det är avfolkningskommun, där dom desperat vill att folk ska flytta in.

Helst till ett planlagt område med köpkrav på ett Eksjöhus har jag förstått nu.
2,4 miljoner plus för en kåk på 99 m2 tre mil från centrum. Sa jag att vi är snåla också?

Nej, man måste ha sjuk humor för ett sånt här projekt. Och det har ju jag!

Tror jag ska ringa på måndag och snällt fråga vad dom håller på med. Igen. 

Ibland funderar jag på att köpa ett gammalt hus istället.

/Lady Syllabub