onsdag 25 april 2012

Ogräsodling


Tanterna ser inte med blida ögon men det skiter jag i. Det bor nässlor och maskros i min rabatt! Rosbusken som är den närmaste grannen verkar inte klaga så jag är lycklig. Lite för lycklig kanske.
Önskar mig nu Röd trädgårdsmålla, atriplex hortensis var. Rubra, Röd Orach. Det hade varit både ögonfröjd och mättnad för tarmen. Så universum nu lägger jag in en beställning!

/Annika

tisdag 24 april 2012

Ett besök hos frisören

Jag har inte gått till frisören på tio år. Mest av snålhet, ska erkännas. Frisörerna ska väl leva de också, men med mina synnerligen låga krav har det känts som att kasta pärlor till ett svin att besöka dylika inrättningar.

Med svin åsyftas alltså mig, inte frisören. Människor som har haft oturen att stå i närheten när hårighet gjort sig gällande har istället fått rycka in. Oftast med godkänt resultat, frisyrens komplexitet har givetvis anpassats efter friserarens kompetens.
De senaste sju åren har min älskade Annika fått stå bakom maskinen. Med bättre och bättre resultat.

Min kollega gjorde härom veckan en snabb uträkning på vad besparingen av kontanta medel kommit upp i.

Senast jag gick hos frisören kostade en klippning 100 kr. En snabb sökning indikerar ett dagspris på 200 kr.
Drar ett medelvärde på 150 kr.

10 år à 6 klippningar ger 60 st.
60 ggr 150 ger 9000 kr.

Jag är inne på min andra trimmer, säg 300 kr st.

9000 kr - 600 kr blir 8400 kr.

I teorin har jag alltså sparat ca 8400 kr. Pengar jag i teorin bränt på så skilda saker som sprit och en kurs i lerputs.

/Peter

måndag 23 april 2012

Socker = Satan

Ja i min värld är det det. Men gode gud så gott det är! Detta vita gift som min kropp hungrar efter. För det mesta blir jag trött på den och tycker " Ja men ge dig, gå och hungra efter coitus eller ta en morot". Men detta är inte så lätt. När man väl är inne i den onda cirkeln ser man bara vitt gift överallt. Och ja, frukt inräknat. (En mogen vattenmelon kan ge oerhörda konsekvenser.)
De flesta tycker att jag överdriver men när man har fått känna på båda sidorna så vet man att den där oskyldiga vattenmelonen har ta mig fan gjort mig bakfull! Man ligger där i sängen och undrar, vad var det som hände? Känslan jag förnimmer är bekant. Är detta möjligt eller bara ett dåligt skämt? Men saknas det inte en hel del alkohol i min kost för att dessa symptom ska infinna sig?
Hmm. Då slår det en att den här dagen var förspilld och att melon ska man hysa aktning för.



/Annika

söndag 22 april 2012

Pensionsbluffen

Har i helgen roat mig med att läsa Joel Dahlbergs Pensionsbluffen.

Eller om det var så roande läsning vet jag inte, men jag tycker det är roligt att läsa reportageböcker av uppretade journalister.

Boken handlar förstås om Sveriges pensionssystem, Joels slutsats är att det är underfinansierat och att vi inte kan räkna med några fetare pensioner.
Det hade jag väl redan räknat ut själv, att allt färre arbetande ska försörja allt fler pensionärer med draghjälp av ett alltmer opålitligt finanssystem går förstås inte ihop.

Det var intressant att läsa bakgrunden och få systemet förklarat för sig. I min unga oskyldiga ögon framstår pensionssystemet som en sån där stor fet elefant mitt i rummet, som ingen vill se. Politikernas synsätt verkar vara att det är pensionärernas problem. Det är klart, politikerna har ett eget pensionssystem.
Svin är vad dom är.

Någon recensent retade upp sig på att boken inte presenterade några lösningar mer än att gå igenom 70 fonder från Premiepensionen.
Det tyckte jag var sjukt roligt. Alla problem kanske inte har lösningar?

För några år sedan började jag acceptera att jag inte kan räkna med någon pension, och troligen måste dra in egna medel till vem vet vilken ålder.
Det stör mig inte så mycket längre. Finns något tillräckligt länge i huvudet vänjer man sig.

Nämnda recensent fick mig dock att fundera på vad jag själv kan fixa för pensionsförsäkring.

Min kropp måste hålla tills jag dör. Jag kan inte räkna med att få pengar för att stappla runt med rollator och gnälla om hur ont jag har i axlarna. Något vår föräldrageneration verkar tro på. De kanske till och med får lite kulor för det, men det är väldigt långt kvar tills jag går i pension.
Mycket vatten ska flyta förbi innan dess.

Jag ska fortsätta att vidareutbilda mig hela livet.
Jag ska hålla mig skuldfri.
Jag ska satsa på ett billigt liv vad gäller pengar.
Jag ska fundera mer på några äldres metod, att skapa ett företag som generar lite pengar.
Jag ska fundera på kloka investeringar utanför aktiemarknaden.
Jag får inte bli utsliten eller skada mig kroniskt.
Jag måste sätta min hälsa i ett mycket längre perspektiv än att se bra ut naken idag.

Jag ska inte oroa mig över den här skiten.

/Peter
 


lördag 14 april 2012

Miljömedvetenhet

Mitt, tämligen stora hälsointresse gjorde mig till en miljömupp för några år sedan. Vad jag stoppar in i kakhålet påverkar direkt och på lång sikt min hälsa.
Varje dag gör jag valet att bygga min hälsa eller nöta ner den. Ett bra sätt att nöta ner den, förutom att äta bajs som vetemjöl och socker är alla kemikalier vi funnit för gott att pissa ut.
För att göra sig stark och frisk i det långa loppet behöver man ren och bra mat. Så ren som man kan hitta...

Att hitta bra mat är fan inte lätt idag. Den ska ha en hög näringstäthet och vara schysst producerad.
Ska jag möta dom höga kraven jag skulle vilja möta kan jag irra runt på ICA tills jag dör av svält.

Det mest kvalitetssäkrade är som jag ser det att känna personerna som producerar min mat, och att försöka producera den själv.
Att lära sig odla tar nog några år. Kanske många, vad vet jag.

Oj. Ett lokalbaserat och miljötänkande samhälle. Det är alltså det egoisten i mig som vill må bra måste jobba mot.
Inget litet mål. Tror inte Eskil Erlandsson stöder såna tankar.

/Peter