torsdag 27 juni 2013

En ruta kvar, den som inte passar

Tillbaka från veckans bortajobb. Lite fetare, lite tröttare. Nästa gång ska jag nog försöka hitta nånstans att bo där man kan laga sin egen mat.

Nu är det bara en ruta kvar att kitta. Annika kittade två i veckan, men stötte på patrull med den sista. Lite för stor. Ganska bra facit ändå, tycker jag! Alla andra passade ju.



Linoljade dörren i söndags, speglarna i MDF eller vad det nu är sög så sjukt med linolja. Trodde inte dom var intresserade av sånt.


/Peter

måndag 24 juni 2013

Jag tror inte på elbilen

Jag är en miljömupp. Men jag tror inte på elbilar. Jag ska försöka förklara varför jag är en gnällig pessimist.

Elbilen tar sitt avstamp i den vanliga bilen, och den vanliga bilen är fantastisk! Men det är bränslet som gör den så fantastisk, utan bensin/diesel är en bil lika vettig som ett rövhål på armbågen.

Man kan inte matcha det bränslets otroliga energiinnehåll med batterier, det blir otroligt dyrt. När vi vill ha en elbil vill vi ha en bil som går på el.
En bil är för tung, för stor, för snabb och har för bra räckvidd för att man ska kunna driva den på el och få ett vettigt pris på batteriet.

Nedan en bild på Nissan Leaf. Tydligen världens nu mest säljande elbil. En söt småbil, inte särskilt stor och vräkig. Den är nu prissänkt till runt 300.000.



Jag tror att vi måste välja en annan utgångspunkt. Cykeln. Att förbättra våra veka kroppskrafter med el är betydligt mycket lättare och billigare.

Visst är det asfränt med en cykel som går i 50 km/h, men jävligt töntigt med en bil som går i 50 km/h?

Nedan en cykelbil, en Twike. 200.000 är dock fortfarande för dyrt. Den är väl för stor, för snabb och för tung.


Sug på den karamellen lite.

/Peter

Lastade cyklar

En halv melon ligger och skvalpar runt i min buk. En tröst på hotellrummet någonstans i mörkaste Småland.

En stor samling bilder med lastcyklar att mysa med hittar vi här.

/Peter

lördag 22 juni 2013

Lägga takplåt

Midsommarhelgen används efter förstånd till att lägga tak. Borde gjorts tidigare, men jag velade med vilken plåt jag ville ha.
Takmaterial valdes efter underlaget. Jag ville prova att lägga diffusionsöppen duk då vi tänkte ha det i kombination med tegel på stora huset.
Alltså behövde jag ett lätt takmaterial att lägga på läkt.



Valde galvaniserad sinusformad stålplåt. Galvad, då jag tycker den plastmålade är ful i sin perfektion, och om färgen spricker är det riktigt svårt att göra nåt åt det.
Om två år sägs den vara redo för linoljefärg.
Jag tycker sinusformen är snygg, den kantiga som lagerförs, spyful. Det blev med andra ord specialbeställning, vilket tar ändå mer tid.



Var lite trixigt att måtta in plåten på det branta fallet och spänna fast den ensam. Idag hjälpte Annika till, betydligt enklare.



Gick hyfsat fort när man började förstå arbetsmetoden. Som vanligt alltså.



Taket är riktigt speglande nu i början. Hoppas det inte tar alltför lång tid innan det börjar mattas av.



Annika har tagit över kittandet, skönt, det började blir sinnessjukt tråkigt. Bara fem rutor kvar nu.



Sådär! Klart! Blir ju precis så bra som jag tänkte! Nockplåten var lite ful, men det får jag leva med.



Hög tid att beställa färg till vindskivor och vattbrädor nu. Och bestämma bredd på dom, så vi kan köpa brädlapparna.

/Peter

måndag 17 juni 2013

Ingen köttkurs

Tyvärr blev det ingen köttkurs för mig på semestern. Synd. Den verkade rolig! Dom kan ha varit lite före sin tid med den kursen.
Hoppas dom lyckas bättre nästa år. Lärarna verkade väldigt intressanta att spendera två veckor med.

Då får jag väl snickra istället. Det är ju roligt det också.

/Peter

Kittandet fortsätter

Irrade in på en nyöppnad kajakaffär i hamnen igår. Noterade denna frånstötande paddel. Vem vill ha en paddel med en ful tagg stickande ut? 
Dålig design ska bara dö. Tanken med taggen är förmodligen att den ska minska droppet ner på händerna.




Kittade en och en halv båge ikväll. Börjar bli segt nu.



Sju bågar är färdigkittade och ligger på torkning. Tydligen ska jag iväg på jobb nästa vecka, så det hade varit kul om jag fick allt kittande klart tills dess.
Linoljekitt behöver ligga och härda typ två veckor har jag för mig.



Godnatt då, galna lilla hus!


/Peter

söndag 16 juni 2013

Felsöka elcyklar

Det finns en grundlag som alla cyniska och bittra mekaniker lär sig. Ju mer komponenter en maskin innehåller, desto oftare går den sönder. Och desto jävligare är det att hitta felet.

Elcyklar går givetvis sönder mer än en vanlig cykel då dom innehåller lite extra goa, känsliga elkomponenter.

Vi kan trösta oss med att de i alla fall är oändligt mycket mindre avancerade än en bil, till exempel.
Det som gör det lite avancerat är att det är så nytt att det inte finns någon som specialiserar sig på att laga skräpet.
En företagsidé jag har är att starta en firma och pyssla med det. Men jag tycker det räcker med att skruva på arbetstid. Senare, kanske. Just nu vill jag snickra.

Alla elcyklar med kraft nog att vara någon mening med är illegala i Sverige. Gör det inte lättare med mekhjälpen. Alltså landar vi i att laga själva.

Mina idoler på ebikes.ca har satt ihop lite felsökningsguider. Nu kommer dom till himlen.

Iväg och läs nu!

Läst lite, det är färklarat så folk som inte har kompetens mer än att läsa engelsk text ska klara det. Änglarna sjunger.

/Peter

lördag 15 juni 2013

Vikbara båtar

Jag går ofta in och kollar på min favoritgubbe Lloyd Kahns blogg.

De här båtarna är så vackra att jag bara måste sno länken!


/Peter

Kletiga kitthelvetet

Min erfarenhet av kittning begränsar sig till två rutor. Idag har erfarenhetsbanken utvidgats till elva rutor.
Jag har gått från usel till halvkompetent, nu skulle jag gärna bli snabb också.
Misstänker dock att det tar rätt många rutor. Kom ner på på tjugo minuter per ruta på slutet.

Det första jag lärde mig var att man vill ha ett riktigt högt arbetsbord om man inte vill stifta intim bekantskap med Fru Migränia. 
Mor föreslog stegen, funkade bra, funkade ännu bättre förhöjd med stenar och regelsnuttar.



Dagens verktyg. Linoljekitt, det går åt sjukt mycket. Kittkniv, tejpad hammare och lite linolja.



I litteraturen står det att man ska lägga kittet i fasen. Bestämde oss snart för att det var bättre att kleta det på rutan och sen mosa ner den.



Stifta, hammaren är tejpad så den inte repar glaset.



Vänd och dra bort det som pöst ut när man tryckte ner rutan. Annars ser man inte hur långt ut man ska gå på ovansidan.

                                                


Kleta på vad man tror är lagom.



Kitt är riktigt kletigt, jag smörjer kittkniven lätt med linolja innan jag formar falsen. Då blir det någorlunda snyggt. Annars fäster kittet hellre på kniven än på träet och följer med.
Det viktiga är att falsen hamnar två mm innanför insidans trä, så att säga. Annars får man en sorgkant att se på när man tittar ut.


/Peter

fredag 14 juni 2013

En orm i lustgården

Idag var jag obehövlig på jobbet, högg förstås tillfället och tog ledigt.

Insåg att det torde vara en god idé att använda upp mitt virkeslager innan gräset äter upp det.
Givetvis borde jag lagt loftets golv innan brädorna blev svullna och fuktiga, men så är det väl ibland...

De får ligga lösa och torka några veckor innan jag drar fast dom. Blir ett bra förvaringsutrymme för fönsterbågarna medans kittet torkar.



Innerväggarna i gavlarna blev färdigreglade också, och jag kunde provligga loftet. Tror det blir en riktigt skön känsla där uppe.
Känns bra redan nu med ljuset från motsatta håll och inneslutenheten som ändå är luftig på något sätt.


Vy åt andra hållet.



Lite målning fick avrunda dagens mys i lilla huset. Oroar mig ibland för att kromoxidgrönt blir för kraftigt, att jag borde valt något mattare.
Men det blir nog bra, funkade ju på dasset. Tänker mig att fönstren blir som små ädelstenar.
Vilken romantiker jag är.



Annika kom förbi med moderskeppet lastat med glas. Helgen är räddad, om den nu inte redan varit fullsketen, vill säga.



En svart huggaorm har lagt sig att vila vid lilla huset. Mor gör en panikutryckning med först "lilla" och sen stora kameran.
Häromdagen råkade hon fota en udda fågel, en tjockfoting. När jag cyklade hem irrade det runt människor med kikare i landskapet.
Men tjockfotingen hade dragit vidare.



Andra lagret färg på denna karmen. Borde räcka.


/Peter

torsdag 13 juni 2013

Två hjul är för lite, i alla fall på vintern.

Jag vill kunna cykelpendla så mycket det bara går. Med elmotorerna går det att ha riktigt grova spikdäck utan att det blir pissjobbigt, så is är ingen större fara.
Men när modden gör att dubbarna inte når ner till isen blir det, slirigt. Vingligt. Lätt obehagligt.

Så jag drömmer om tre hjul, en trike hade satt fint. Med rejäl elmotor förstås, latheten tvättar man inte ur mig så lätt.


Lite kåpor också hade smakat, så man slipper få all snö och regn i knät.
En velomobil?



Här har vi en hembyggd kaross utan cykel byggd i stripteknik, precis som kajakerna vi byggde för några år sen. Jag är dock trött på att kladda med epoxy, borde gå att bygga en skin on frame kaross istället.



Såg den här lastcykeln igår. Ful som stryk, men praktisk!

/Peter


Börjat måla lite

Mätte ut hur lång slangen behövde vara från kommunens ledning till oss igår. 133 meter får grävargubben beställa. Eller 150, säljs tydligen i 50 meters intervaller.

Släpade ner dörrkarmen och linoljade den.



Sen fick en fönsterkarm en släng kromoxidgrönt på sig. Upptäckte förstås halvvägs att jag glömt kitta igen den feta sprickan från min felsågning.
Fint att linoljefärgen går bort lätt från händerna när man kladdat klart...


/Peter

onsdag 12 juni 2013

En bra start

Det här Tiny House bygget kanske blir värt att följa. Killen dokumenterar väldigt bra, och trailern ser ut att ha potential.



/Peter

måndag 10 juni 2013

Bygglovet inlämnat

I fredags lämnade vi till slut in bygglovsansökan på stora huset. Mycket har dragit ut på tiden, vilket vi är tacksamma för. Mest vi som dragit ut på tiden, och vår okunskap.

Huset har verkligen fått utvecklas och mogna i lugn och ro. Det känns överlagt, som att det är rätt hus.

Idag har byggnämnden sitt sista möte innan sommarlov, nästa möte är 19 augusti. Då kommer förhoppningsvis vårt hus att behandla.
Nu ska miljökontoret och brandkåren titta på det, och se om dom har några synpunkter.

Bonden som vi köpt marksnutten av var förbi och menade på att vi nog fick gräva ner vattenledningen utan
bygglov. Han har den åkern vi behöver gräva på i träda i år, och vill plöja upp den runt tjugonde juli.
Vi tackar för sparken i baken, jag trodde man påbörjade det senare.

Möjligheten att gräva hejvilt utan bygglov hade inte ens slagit mig, då det känns som man ska ha fyra tillstånd för allting i den här världen.

Ringde och kollade med kommunen, och det var tydligen inga problem! Det tackar vi för, annars hade vatten och dränering fått vänta till augusti nästa år.

Grävarmannen tyckte gott att han skulle hinna gräva innan dess, det tackar vi för!

Så nu har jag gjort en förfrågan på Ledningskollen, om grävningen. Ett bra system, som är till för att man inte ska gräva av alla mysiga ledningar i marken.
Enkelt, bara att markera på en satellitbild, svara på några frågor. Sen kommer mail med anvisningar, och kanske en gubbe som springer runt med lite sprayfärg.

Är tämligen säker på att det inte finns nåt där, men frågan ska ställas ändå.

/Peter

Glas

Sitter och funderar lite på glas.

Modernt glas kallas floatglas och är jätteplant. Helt perfekt. Mänskliga ögon gillar inte perfekt, särskilt inte mina.
Har tyckt det det varit otroligt fjantigt med folk som tvunget ska ha "gammalt" glas, tills jag själv började se hur otroligt platt och livlöst floatglas kan vara i speglingarna för några månader sen.

Maskindraget glas är nästan plant, men har små defekter från valsarna vid tillverkningen. Det är tillräckligt för att det ska mjuka upp glaset och skapa ett mönster. Mänskliga ögon älskar mönster.

Det är alternativen, att gå längre upp på ojämnhetsskalan är onödigt anser jag, det blir pissdyrt och löjligt på ett hus som är nybyggt.

Som kuriosa finns det floatglas som man bucklar till vid tillverkningen för att det ska gå att stoppa in i hus
med munblåsta fönster, till exempel Restover. Det är riktigt ojämt, man ser knappt ut. Ett strimmigt sudd.


Floatglas, runt 380 kr/m2
Maskindraget, runt 720 kr/m2
Restover, runt 1950 kr/m2

Nu får jag gå och låta det här fara i huvudet lite, är det verkligen värt dubbla priset mot floatglas?

I vårt fall med priserna ovan blir det antingen 950 kr, eller 1800 kr.

/Peter

söndag 9 juni 2013

Linoljekladd

Sista biten fjällpanel dras fast. Ha! Skön känsla.



Hade lite ångest innan jag började med panelen ovan verandataket, det såg ut som att det skulle bli som en gigantisk, ful panna.
Men nu ser det ju faktiskt bra ut.



Takfotsplankan på plats, sen behövde översta varvet fjällpanel lite övertalning med hyveln för att platsa.



Annika anser sig vara bra på "intelligensbefriade" sysslor. Som att "sortera damm", och i detta fallet
grunda fönster med linolja.



Jag har snurrat runt och försökt få till nåt som innerpanel och sånt kan fästa i.
Detta plockepinn är resultatet.
Vet inte riktigt hur det brukar se ut när proffsen är i farten.



Där väggen och taket möter min tolkning av hammarband.



En samling nerkladdade bågar och karmar. Och den nytillverkade målarpallen, stolt i centrum.



Golvbrädorna, dom måste ju också ha nåt att fästa i vid gavelväggarna.
Samma lösning med 45*45 reglar här.


/Peter

fredag 7 juni 2013

Liemannen Jan Wester

Bättre länk till Jan Westers liekurser. Nästa tillfälle är fjärde september!

Bild från när jag var där. Janne demonstrerar hur man börjar öva knackning på en plåtbit. En bra idé att slå sönder plåtbitar i början istället för ett riktigt blad.



Krävdes en rejäl skopa mod innan jag vågade mig på att knacka min lie första gången, vill jag minnas.

Det ska skärpas så pass frekvent att det känns som vansinne att köpa en lie utan sliputrustning och lära sig att använda den själv.

Oavsett om man ska ha knacklie eller sliplie. Lär dig skärpa själv, annars kommer lien snart stå där, slö och obrukbar. Och det är ju tråkigt.

/Peter

Slåtter

Igår började vi röja på savannen. Visst, man kan bara skita i det också. Det gjorde vi till slutet av säsongen förra året, men då blir det ett tovigt rötet helvete.

Mor tvingades med som handräckning igår, någon äcklig turist hade bajsat mitt på vägen in till tomten. 
Orkar inte lägga upp bild på bajset, använd fantasin.

En trevlig detalj med lie är att gräset lägger sig i prydliga strängar som är relativt lätta att plocka upp.



Några gubbar lärde mig en rätt smidig metod att frakta gräset på förra året. Rulla strängen som en rulltårta, då tovar det ihop. Sen lägger man ut ett snöre. Jag lägger här som ett L.


Rulla fram grästårtan så man får fatt i snöret.



Fatta tag och dra iväg till, ja var det nu ska nånstans.
I vårt fall inspirerades vi av hyperreligiösa Back to Eden och påbörjade en täckodling med klippet.

I teorin ska växtligheten under ha mursknat bort till nästa år så man bara kan maka på täcket och så. Får väl se hur det blir med det.

Tycker filmen Back to Eden är ett bra komplement till Börje Renstams Min dröm om lustgården. Boken är dock utan religiösa förtecken, trots titeln.
Trösta er med filmens 28 bibelcitat. Eller mer, räknade dom, men glömt det exakta antalet.



Då jag är en nörd, vände jag mig till en större nörd för att lära lite om liens konst. Jan Wester håller då och då kurser i att hantera lie och att knacka sydeuropeiska liar. Jag är nybörjare, men tror Janne har rätt i att den sydeuropeiska lien har fördelar.
Det jag främst märker är att den har bättre ergonomi än de få andra liar jag prövat. Och skär som ett as.

Så jag köpte en sån, plus utrustning för att knacka den. Älskar den lien, fantastiskt redskap. Att knacka eggen som ett proffs lär dock ta några år för mig att lära.



Annika tar igen sig med negerbollar efter att ha släpat gräs och anlagt täckodlingen.


Nu ska jag ta igen mig också, är otränad i liemusklerna, försökte gå upp och pissa klockan fem imorse.
Började nästan lipa av ansträngningen som gick åt att resa mig. Men imorrn är det på't igen!

Hoppas jag.

/Peter