lördag 31 augusti 2013

Bygglovet, igen

Hittade byggnämndens utlåtande i postlådan idag. Vet inte varför, men dessa ord gjorde mig himla glad. Att man kanske bryr sig om andra värden än många kvadratmeter och huruvida huset går att tvångsansluta till kommunens värmeverk.

""Vidare i ansökan framgår att enbostadshuset är energisnålt samt mycket miljövänligt."

Som en parentes finns det ett kryphål i nya BBR. Hus på mindre än 100 m2 boyta behöver inte energideklareras, utan det räcker med att redovisa enskilda byggnadsdelars U-värde.
Något man lätt fixar själv med online program.

Sparar väl in några tusenlappar som kan stoppas i något vettigare hål.

Pratade med vår Kontroll Ansvarige. Tekniskt samråd skulle tydligen inte vara så blodigt, jag ska mest nicka och le. Ska jag nog klara av.

/Peter

Nybble fattigstuga, vid Julita

Jag är inte skapt för 16 timmar övertid på en vecka. Givetvis med hotellnätter där gannföretaget driftar med plåtsjok över asfaltsplanen halva natten.
Försöker nu tvätta och hitta någon form av energi så jag kan ägna mig åt lite uppbyggligt pyssel.

Plitar istället ihop en presentation här på ett av mina favorithus.

Ett moderiktigt enplanshus med "sedumtak". Man vill ju inte springa i trappor när man blir gammal, som det heter. Någon mörk vinterkväll ska jag rita ett hus baserat på det här.

Detta hus byggde 1742. Vet inte när det renoverades senast. Skylten anger 1942, men jag tror inte platonmattan fanns på marknaden då.



Någon gång under senare tid har taket moderniserats med platonmattor istället för näver. Så man kan få njuta av huset med tak även idag.



Det är fantastiskt hur långt man kommit med bara två fönster och två dörrar. Notera den våldsamma väggtjockleken. Julita Gård hade tegelbruk har jag för mig. Antar huset är i skalmur med fyllning mellan. Säkert inte perlit, dock...



Det här var en ögonöppnare, hur mycket det minimala fönstret lyser upp förstugan tillsammans med vitkalkningen.



Stugan, en gång rymde den nog en bingbångandes massa gamlingar. Två personer hade utrymmet lätt räckt till för idag. Jag hade kunnat bo här i alla fall.
Spismassivet är byggt diagonalt mot stugans längd.



Fönstret, snygg nisch. Tycker bilden visar att ljuset och skuggorna blir lite obehagliga när ett rum bara får ljus från ett håll. En designregel som man ska hålla rätt hårt på när man ritar hus är att varje rum ska få ljus från två håll.

Lättare sagt än gjort.



Konstruktionen baserad på tre längsgående åsar.



Förstugans vedförråd. Ljuset trycker på bra genom gluggen.



Ytterdörren. Även den nischad. Trevlig tegeltröskel.



Dörren har inte ens någon karm, utan vilar rakt mot putsen på utsidan. Farstun var nog lite kylig på vintern.



Börjar bli dags för översyn av taket igen. Grästak är verkligen snyggt, men det blir väl en och annan planka att byta.



Den vinklade skorstenen. Gillar den verkligen.



Det blir på något vis en härlig närhet när man kan röra taket med händerna.



Andra gaveln utifrån. Det är fantastiskt vilken omsorg om detaljer även ett sånt här bygge kunde få förr.
Inget bjäfs, men det som finns är redigt gjort. Något att lära sig av.


/Peter

lördag 24 augusti 2013

Kampen om dassatronen, del 1

Bålgetingar har invaderat dasset och gjort det till sitt. Jag är sjukligt rädd för getingar då jag svullnar upp som en gris när dom sticker mig.

Nu när jag var ute och slog gräs hade dom limmat igen alla springor utom två, inklusive dörren. När jag gick inom en meter från dasset för att inspektera lite fick jag ett stick som hälsning.

Dom är inte fredliga. Dom är asaggressiva svin. Jag byggde faktiskt det där dasset. Nu skulle dom dö.

Som en parentes försökte jag mig på metoden att värma sönder giftet i sticket med en asvarm tekopp. Det gjorde femton gånger ondare än sticket, men sved och bultade lite mindre efteråt.

Nu är armen röd och inflammationsvarm halvvägs runt, och jag har ett vätskande brännsår. Koppen kanske var för varm.
Är inte säker på om det hjälpte, men det är inte så svullet som förra gången jag blev stucken.

I natt klockan fyra åkte jag och mor dit med en burk giftigt sprayskum för att dräpa dom i en terroristattack.
Då skulle dom sova i mörker och kyla, trodde vi, så vi skulle kunna fylla boet med vidrigt skum.

Mörker och åtta plusgrader var inte tillräckligt. Det var full aktivitet, och mor fick en attack mot kapuschongen. Vårt sprayskum kändes som fel metod när femtio bålgetingarna svärmade utanför boet, redo att döda. Själva boet var uppe i trettio cm i diameter, och var inte stängt än, så det fanns liksom ingen öppning att skumma ihop.

Vi åkte hem igen.

Men vintern kommer, och då kommer jag tillbaks. Bäva inför första frostnatten.

/Peter



torsdag 22 augusti 2013

Att äta en anka

I söndags var vi inbjudna till ankslakt hos Love och Anna. Det gick väl sådar, vi prickade fel tidpunkt i månaden. Något som upptäcktes när vi skulle plocka den första ankan.
Den var sprängfylld med fina dun underst som inte skållningen tagit. Vi hade fått stå med pincett till Fan plockade oss innan vi blivit färdiga.

Hundarna står och hoppas på godbitar.



Vi fick ge oss och flå ankan istället. De andra slaktmogna fick växa lite till. Förmodligen kan man lära sig att känna genom fjäderdräkten och bedöma lämplig tidpunkt.

Den här ankan fick bli currygryta istället för ugnsstek.


Det var länge sen jag ätit något jag varit med och slaktat själv. Har inte hänt sen den obligatoriska kaninen man skulle äta upp i lumpen. Den fick vi inte ens salt till kommer jag ihåg. Skitäckligt.

Den här blev däremot en fin upplevelse. Måste börja göra detta oftare. Det roligaste för mig var att se Love och Annas ena dotter glufsa i sig den smörstekta lilla levern och vilja ha mer.

Det gladde en amatörkock något oerhört.

/Peter

tisdag 20 augusti 2013

Kommentering

Fått påbackning om att det skulle vara löjligt svårt att kommentera på denna blogg.

Försökte själv, och jag lyckades då inte. Detta är nu ordnat, innan behövde man nästan e-legitimation för att kommentera.

/Peter

Bygglov

Läste precis ett mail från byggchefen om att vi har fått bygglov på Stora Huset. Det var väl roligt!

I samma andetag stod det om att vi skulle boka in tid för teknisk samråd. Så nu får jag försöka reda ut vad som förväntas av mig på denna nobla sammankomst.

/Peter


lördag 17 augusti 2013

Funderingar kring ett mansardtak

När jag började rita huset på hjul var jag inne på ett sadeltak, då man brukar ha det, och det är enklare att
bygga.
Det har dock flera nackdelar. Markus Skoog påpekar att volymen blir liten på loftet.
Det leder även till att taket tar för liten plats visuellt. Huset ser liksom uppsträckt ut. Det ger inte den trygghetskänsla som ett procentuellt större tak ger.

Begrunda konceptritning 1 nedan. Se även hur den stående panelen får det att se ännu mer sträckt ut.


Här en vagn med liggande panel. Känns lägre.



Markus Skoog har ett bildspel på Youtube där en vagn av någon som heter Luri presenteras.
Hennes mansardtak slog hårt.
Så skulle jag göra för att lösa proportionerna. Ett stort tak ger människor en stor trygghetskänsla. Men det får inte bli för stort, då inkräktar det på något annat och blir kontrollerande och tryckande.

Ungefär hälften tak, hälften fasad tror jag är lagom.



Nästa steg var att kolla vinklar på olika tak på internet och experimentera i Illustrator för att hitta vinklar som behagade ögat, gav bra volym i loftet och fick ner taket långt på sidan men ändå ge plats för fönster.
Den stora rektangeln är 2,6 meter bred och 4,5 meter hög.

Så här blev det slutliga konceptet. Det är svårt att få ihop bra proportioner inom det begränsande 2,6 meter brett. Jag ville få plats med lite takfot, 190 cm takhöjd under loftet och sitthöjd på loftet.
Konceptets lofthöjd är 130 cm exklusive säng.


Och så här såg den bistra verkligheten ut för någon vecka sen.



/Peter

söndag 11 augusti 2013

Tittat på hus i Bökö

Annika såg ett hus på Hemnet för några dar sen som Kronofogden lagt ut för 100.000. Även på deras taffliga bild kunde man se att det hade fina linjer, så jag tjatade till mig skjuts av mor ut i busken.

När Kronofogden lägger ut något brukar underhållet vara något, eftersatt. Här har vi enligt annonsen också ett bottenbjälklag med en koloni livskraftig hussvamp.

Har hört den ska vara en något besvärlig gäst att avhysa.



Här har någon behagat sätta in takfönster. Platsar fint på ett 1800 talshus. Inte.



Ett vanligt "problem" med spritputsade hus verkar vara att det är svårt att laga spritputsen, när dom till exempel river ut originalfönstren och sätter in vad jag antar var sextiotalets svar på perspektivfönstret.

Syns rätt väl på övre bilden att det är bytt och runtkletat.



Taket ser ut att vara något genomvått på väl valda platser.


Intressant lösning med extern ytterdörr utanpå fasaden. Vackra dörrar innanför dock!


Här har man klätt in verandan med någon glaskonstruktion. Tycker ni det här är snyggt gjort, läs något annat.



Stege upp i det enorma vårdträdet.



Så vackert hus i botten!



Baksidan. Gillar taket över dörren i masonite. Nu syns inte det på bild, men jordkällaren ligger bara två meter från köksdörren. Fränt!



Mamma hittade en bild hon tog på detta hus av en slump för åtta år sen. Scillan var vad hon var intresserad av då. Ser ut som att skicket var bättre på den tiden.



Misstänker att det finns fler minor här än bara hussvamp och det förfall vi såg utifrån. Det är väldigt vackert dock. Undrar hur många hundra tusen och tusentals timmar som skulle gå åt att återställa det?

Murstocken var bytt redan på mor var här och tog förra bilden, men ser fortfarande ny ut. Kunde behövt en utkragning så den inte såg så klumpig ut.



Här går jag och mår skit efter att ha tittat på vad någon tyckte kunde duga som tak på dasset.



Det är ju för sött.



Hejdå huset! Hoppas det kommer någon galning som tar hand om dig, och älskar dig!


/Peter

Foder fram och tillbaka

Har lyckats få dit diverse foder runt fönster och dörrar. Tog lite tid för mig att klura ut hur man gjorde. Är rätt trög ibland.



Så här blev det i alla fall.




Martin kom förbi och påpekade att det såg ut att bli samma problem som på hans hus, att fönstren inte går att lyfta av då fodret tar i. Och det är ju sant. Gick runt en sväng, och det verkar symptomatiskt för tämligen många hus.
Som mor sa, har dom hängt sådär i trettio år utan att jag tänkt på det, kan det inte vara nåt större problem.

Om man inte har jättemånga fönster som ska renoveras, som Martin då.



Plockade till slut fram cirkelsågen för att klyva till bitarna mellan karmen och fodret. Tog längre tid att plocka fram den, ställa in den, såga fel med den, än att klyva för hand.



Övre fodret till dörren på plats.




Och där var den fodrad också.



Inser sedan att det inte gick bra att dreva bara inifrån, behöver dreva utifrån också. Riva ner allt igen.



Droppen. När jag drevat dörren hade jag drevat för hårt, så den gick inte att stänga längre. Bara att riva ut drevet igen. Och det tar tid, även att dreva.



Spydde och gick hem.

/Peter

torsdag 8 augusti 2013

Gamla japansågen är död. Leve japansågen!

Vid framröjning av päronträd ur körsbärsslyet brast gamle japansågen.
Men den får vara med ett tag till.




/Peter

I beslagtagen

Nu har dörren fått lås och trycke. Såna grejer var vidrigt dyra. Särskilt om man plockar ihop själv.
Som tur var såg den här satsen helt okej ut. 
Försöker inte se ut som något annat än ett dörrvred.



Brydde mig inte om några montagebilder, fanns ju beskrivning. Så här blev det!



Fattar inte varför flugjävlarna prompt ska begå självmord i just min färg.



Lite närmre. Var gött att kunna stänga och låsa.


/Peter