måndag 30 september 2013

I tysta stunder kommer visdomen.

Något som är större än mig knackar på.

"-Annika!
-Ja?
-Begränsa dig inte med din kunskap."


/Annika

lördag 28 september 2013

Bra skrivet om att ta efter barn

Den här killen slår huvudet på spiken i min värld! Han skriver ett gästinlägg på Cornucopia? om hur han börjat observera sina barn, och varför de är så mycket lyckligare än vad han är.

Läsvärt i kubik!

/Peter

onsdag 25 september 2013

Köksventilation i Lilla Huset

Jag hade svårt att hitta rätt grejer för ventilationen till vårt Tiny House på internet. Så då var det otroligt kul att lokala järnhandeln hade de här delarna hemma på hyllan. 



Hatten kan jag definitivt leva med utseendemässigt. Snart på ett litet tak nära mig!

/Peter

Ting tar tid, eller en död LED-belysning

En hård lärdom är att ju mer prylar man har, desto mer tid tar dom. 

Läsa på om alternativen inför köp. Jobba ihop pengarna eller tillverka prylen, förvara den och vårda den. 
Laga den när den går sönder. Återvinna den när den har tagit slut.

Igår tog Annikas elcykelbelysning slut. Felsöka elsystemet, hamna i förnekelse. "Det kan inte vara lampan, den är ju dyr."

Men man behöver inte vara stjärnfysiker för att se felet när man öppnar lampan.
Vet inte vad komponenten TC2 pysslade med i sitt jordeliv, men nu är den sönder.



Efter att ha dammsugit nätet har jag lärt mig att det är svårt att hitta kretskort. Dioderna hittar jag, men dom är det ju inget fel på.

Får se om jag kan lirka ut någon liten garanti. Flera timmar fritid har jag förspillt i vilket fall.

Uppdatering

Återförsäljaren tror jag körde med för hög spänning, kan mycket väl vara så. Får ställa ner den mer.
Lampan ska klara upp till 32 volt, så jag lade matningen där. Kan ha kommit någon spik på något sätt, Annika sade den slocknade i ett gupp.
Får strypa ner till runt 24 volt istället så det finns vingelmån. Tror jag kan hitta nåt i skrotlådan på jobbet som passar.

Han skickar ett nytt kretskort vilket känns bra mycket bättre än att få en helt ny lampa. I min lilla värld i alla fall.

/Peter


tisdag 24 september 2013

Och något litet ur händerna

Det mesta av energin går just nu åt till att projektera på huset inför startbeskedet. Men i söndags smög jag undan en stund och påbörjade verandaräcket.


Klart till påsk.


/Peter

lördag 21 september 2013

På hamlingskurs ute i busken

Då och då tycker jag det är trevligt att engagera mig i småkurser. Jag ser det som en form av turism och inspiration. Man får träffa folk, och lära sig något nytt. Och samla på subkulturer, en hobby jag har.

Idag for jag iväg på en hamlingskurs i närliggande socken. Hamla innebär att man stympar levande träd för att ta foder till djuren. Främst får, getter och kaniner älskar löv, men även nötkreatur pillar i sig.

Det här är något människan hållit på med oavbrutet i ungefär 6000 år. Vilket leder till att naturen anpassar sig och fyller upp nischerna de hamlade träderna skapar med fler organismer. 

Tydligen har vi här på Östra Vätterbranterna extra mycket hamlade träd. Vår ciceron för dagen var Håkan Strotz, en naturprofil i bygden, och en av mina idoler.



Nedan hamlas en ask. Det verkar oftast vara ask som bildar de här knotiga pelarna med en kalufs längst upp när man hamlar. Det är uppenbarligen en fördel om man hållit ned höjden på träden, att såga så högt upp var pissjobbigt. Man vill bara få upp kronan så högt att djuren inte får tag iden från marken.



Här restaurerar Arborist-Anneli en ask som inte blivit hamlad på bra länge. Jag hade dött ungefär femton gånger om jag försökt jobba med en motorsåg däruppe. Imponerande arbete att betrakta!
Det är lagom att hamla ett träd när skotten är ungefär fem cm tjocka. Hur många år det tar varierar från träd till träd.



Det går till som när man klipper fruktträd. Klipp/såga precis ovanför kvistkuddarna, annars klarar inte trädet att svalla över skadan. Nedan har trädet gjort ett tappert försök. Istället ruttnar grenen ner i stammen.



Här ser man kvistkudden som en lite mörkare rand halvvägs upp i bilden. Här borde snittet lagt istället.
Lind, ask och alm är de träd som svara bäst på hamling. De tål massvis med stryk. Vid hamlingen sågar man bort all grönska.
Tiden att göra detta här omkring är 15 augusti till 15 september. Mycket därför att det viktigare höet var fixat då, så nu hade man tid att bärga löven.



Skön såg att jobba med! Habegär uppstod. När man satt uppe i kronan förstod man lite varför de här träden är så värdefulla. Här bodde asmycket andra organismer, mest framträdande en olvonbuske.



Här har grabben på bygghandeln tagit över. Notera hur många pinnar som lämnats att sticka ut. Det är givetvis för att de är grövre längre ner, och människan är rätt lat. Å andra sidan ruttnar trädet kanske lite fortare, och ger mer mat åt insekter, fåglar, svampar och vad vet jag.



Här är kommunens fetaste lind. Den är så stor att inga foton gör den rättvisa. Till och med jag som är rätt ointresserad av sånt kunde se vilken sjuk mängd liv i olika former den härbärgerade. Fåglar, bålgetingar, svampar med mera med mera.



Två av stammarna är så enorma att de behöver kortas ned för att inte träden ska klyvas på mitten. Kolla in alla fågelhål.!



Dumpster-Per nördar här på parasitsvampar på en annan lind, och insekterna som parasiterar på svampen.
Han var en härlig snubbe! Han plockar mat i sopcontainrar för att dryga ut studentkassan. Sånt imponerar på mig!


Många andra träd hamlades förstås, men de tål inte så mycket innan de dör. Björk, asp, lönn, oxel, rönn, hassel, al. Ja, mest varenda lövträd kunde få sig en påhälsning.

Resonemanget var nog förr, hellre att trädet dör än djuren.

Här har Arborist-Anneli gett sig upp i en annan mastododont-lind för att börja restaurera. Mängden ved hon kapade ner hade nog hållit ett genomsnittshushåll varmt en halv vinter. Och ändå frodas trädet vidare.



Här resoneras det i hur en yngre lind med eftersatt hamling ska snaggas på bästa sätt. Vill man ha många punkter där löv nybildas för foder, eller få så att det blir enklare att hamla och få in lite EU-bidrag?



Förr band man löven i kärvar och torkade. Håkan klipper ner i kortare bitar, lastar upp det på vagn och tippar det på lagårdsrännet där det får torka. I och med grenarna ligger det luftigt och börjar inte brinna, men när löven blir torra smular de sig lätt. Så man vill minimera hanteringen av dem.

Man tog inte bara löv från hamlingsträd, det allra mesta kom nog från slyröjning.

Arborist-Anelli hann inte mycket mer än nagga på det här monstret innan det var kväller. Förhoppningsvis blir hon anlitad av bonden för att restarera alla gamla hamlingsträd i den här hagen.



Lite smäckrare sele än vad vi har på jobbet, men vi slipper motorsågen och tjänar grövre pengar. Hon slipper transformator och får klättra i träd. Hon vinner, alla dar i veckan.



Den stora behållningen från en sån här träff är förstås inte att man sågar lite i några träd, utan att man träffar nya människor som ger nya intryck och oväntade vänskaper.

Tack för idag!

/Peter

fredag 20 september 2013

Tekniskt samråd, en rapport

I förmiddags var det dags för tekniskt samråd på kommunkontoret.

Det verkade handla om att gå igenom Kontroll Ansvariges kontrollplan och andra frågetecken.

Kontroll Ansvariges jobb är att å kommunens vägnar kontrollera så vi inte bygger nåt fuskbygge. Vi kan kalla honom Sven.
Något som givetvis vi får betala. För detta upprättas någon form av handlingsplan. Typ så här.


Det som inte Sven kollar ska entreprenören själv kolla, och lämna ett papper på som vi ska ge kommunen. Ett bra exempel är elektrikern.

Första besöket från Sven ska bli när vi grävt ur för bärlagret. Då kontrollerar han att marken håller att bygga för, och egentligen kan han väl också kolla att huset hamnar rätt i höjd. (Lägeskontroll på pappret.)


Vi har redan fixat en massa papper, och pratat rätt mycket med byggchefen på kommunen.
Så förutom kontrollplanen var det inte så mycket att ordna innan vi kan få startbesked.
Känns som att dom har lite förtroende för att vi fixar det här och är ordentliga av oss.

En riktigt skön grej är att kommunen inte kommer tvinga oss till byggfelsförsäkring då vi ska självbygga.
Där sparar vi in 30.000 goa penningar på en försäkring som enligt de flesta är sämre än värdelös.

Vår milt sagt lösa tidplan, "inflyttning kanske 2015", vållade visst obehag. Men så blir det när man ska bygga lösvirke själv. Det kommer ta längre tid än vi tror, och vi vet inte vad vi ska tro.

När vi rest stommen ska kommunen komma ut på besök, vilket känns rimligt.

Innan man får flytta in ska kommunen besikta huset och godkänna det. Feta böter om man flyttar in ändå.
Dock kan man få ett "interimistiskt slutbesked". Det kan innebära att man gjort färdigt bottenvåningen, flyttar in, och sen börjar på övervåningen.


Grejer att göra nu:

Vi ska anlita någon att rita VVS.
Någon göra elritning.
Fixa en telefonlista som uppdateras fortlöpande på alla som är iblandade i husprojektet.
Vi ska sätta ut huset lite seriösare så att Metria kan komma och mäta med GPSen var det står nånstans.
Göra en eldstadsanmälan på vad för skorsten och panna vi tänkt oss.

/Peter


onsdag 18 september 2013

Installationsångest

Det är mycket om installationer nu. Det är hög tid att ta fram elritningar och VVS ritningar till Stora Huset,
och dags att fundera ut hur vi gör med installationerna i Lilla Huset.

Har pratat lite med en snubbe som heter Torkel om lågflödes radiatorsystem till Stora Huset idag.
Gillar ärliga konsulter:

"Det där är så enkelt system att det bara blir onödigt dyrt om du blandar in oss, det reder du själv med en lokal gubbe. Ta minsta pumpen du kan hitta och ventilerna blabla från tillverkaren blöblö."

Kram på dig Torkel! Och ha det bra på Kinaresan!

Har vidare haft ångest över hur avancerade system vi ska ha i Lilla Huset. I alla fall kommit fram till att vi ska ha kåpa med fläkt och evakuering genom taket i köket. Visste dock inte hur jag skulle lösa det rent praktiskt genom plåttaket.
Grät ut hos Bengt på järnhandeln idag. Han hittade några enkla plåtbitar som klarade biffen och skickade hem mig med en DVD nybörjarkurs i att dra VVS system.

Kram på dig med Bengt!

Annika skrattar åt en VVS broschyr på golvet.

"Ta också hänsyn till insticksdjupet i muffen. Smörj gärna först in den med glidmedel, t.ex. Glidex."

/Peter

söndag 15 september 2013

What would Martin Timell do?

Årets snickarprojekt är enligt stjärnsnickarna att bygga ett trädäck. Så nu är även jag en innekille. 

Nästa huvudbry är huruvida jag ska lägga till ett staket. Försökskaninerna nedan har spontant intagit platser utan räcke, vilket talar för det alternativet.




Satt upp provräcke på ena sidan utan spjälor. Det gör att det känns mer som ett rum, på gott och ont. Ett riktigt litet rum...
Men det är ju liksom poängen med ett Tiny House.



Jag sover på saken och bygger vindskivorna först. Nu hem och lägga en höna på långkok. Skulle gjorts för två timmar sen, men glömdes bort i upphetsningen.



/Peter


lördag 14 september 2013

Rädda verandagolv

Efter några dagars surande, följt av undanflykter med sågbockar, var det dags att ordna till verandagolvet.

Dörren sitter för lågt, eller så är bjälklaget för högt, vint och snett. Skit samma, med golv gick inte dörren att öppna.

Sågar här bort 14 mm på bjälklaget. Från början hade jag tänkt mig att pelarna skulle stå på bjälklaget och golvet ligga runt. I samband med dörrfadäsen insåg jag att man troligen inte gjorde så.

Man bygger trädäcket först, och reser taket sen. Tvärt emot vad jag gjort.



Svävande takpelare. Plankan syftar till var undersidan golv ska hamna. Mittenbjälkarna har sjunkit ner ytterst, så golvet får shimsas upp lite.



Det gjorde mycket för ögat när plankan som döljer bjälkarna kom på plats!



Här står nu pelarna på golvet, som det kanske ska vara i verkliga livet.



Här har kvällskiftet tagit över. Far är mycket för ideal arbetstemperatur. Den yngre generationen är dum och jobbar i solsteket istället.


/Peter

Åh, en sådan bock

Har önskat mig ett par sågbockar länge nu. Inga kom skuttande till mig av egen fri vilja, och bockarna Annika gjorde är bra att ha ute vid tomten.

Istället råkade Annika låna med sig Byggnadskultur 1.13 från biblioteket. En artikel om att bygga sågbockar var inkluderad, så det fick bli dagens projekt.

Första gången jag byggt från ritningar i skala 1:1. Vet inte om det var värt besväret, bockarna blev dock som de skulle.



Underbara kap/gersåg. Ställa in och göra åtta snitt. Spegla och ta andra sidan.



Det finns nog tusentals varianter av sågbock. Den här har överstycke av 145*45 som snedsågas i hela sin längd med cirkelsågen.



Fyra någorlunda lika ben. Har svårt för flera vinklar. Får kolla allt åtta gånger, ändå blir det ofta fel.




Är idag så redig att jag förborrar benen. Tre skruvar så långt upp är väl att be om sprickor annars.



Klara! Tycker 70 cm är väldigt lågt, men gubben i tidningen tyckte det var så jädra bra, så vi prövar. Lätta blev dom, ben och strävor är i 70*21.


Lade till en hylla i tunn masonit under de horisontella strävorna, 
som jag kan lägga verktyg i och glömma bort. Glömde fota den, använd fantasin.



/Peter

torsdag 12 september 2013

Elanslutning

Nu har jag tröstköpt en elanslutning av Det Stora Bolaget för 67000 kr.

Eller, jag har begärt en offert, 67000 är deras nominella pris för det avståndet till närmaste transformator som vi har. Det fascinerar mig att det är så dyrt att få bli livegen kund hos någon.

Länge drömde vi om att skita i att dra in el och bygga ett off-grid system istället. Men ju mer vi läste på, desto mer bucklor och hål fick den fantasin.

Det blev dyrare än 67000. Bra mycket dyrare. Och tämligen teknikintensivt, även med modesta krav på bekvämligheter.

Jag jobbade ganska mycket med batterier under en femårsperiod, och dom är krävande små älskarinnor. Snart tröttnar dom på dig och svalnar av. Och nya små älskarinnor är dyra, förmodligen ännu dyrare i framtiden.

Det kanske blir lite egen el i framtiden, men då för skoj skull. Vi börjar med ett hus som inte kräver så mycket el, och som kan klara sig hyfsat utan.

/Peter

Pissveranda

Jävla pissveranda. Mutter mutter.

Dörren tar i mitt verandagolv.

söndag 8 september 2013

Början till en veranda

Min jobbtelefon har avlidit. Detta har lett till ett avbräck i fotandet av mina taffliga projekt. 

Mobilen jag lånat istället visade sig inte kunna överföra filer till Windows datorer då det är en Windows Phone. Där ligger en del bilder på verandan inlåsta.

Några bilder har jag ändå lyckats få fram med en gammal mobil jag hittade i gömmorna, jag kan notera att mobilkamerorna har blivit bättre de senaste åren. Håll till godo.

Detta är verandan jag stjäl designen från, till större eller mindre grad. Dom bilderna är ju förstås borta med jobbtelefonen. Mitt minne är grumligt.



Jag skulle tvunget ha skarpa hörn på mina reglar, därför sågar Syster Yster här av de rundade hörnen på köpereglar.
Det kändes enklare än att vända upp och ner på kommunen för att hitta några med skarpa hörn. Sen kom en svala och sket ner mig och syrrans pojkvän.



Reglarna börjar komma fram. Trots noggrann mätning blev det ändå fel längd på precis alltihop. Jag är så värdelös på det här ibland. Tack till svåger för bilden!



Här är stommen ihopsatt. Den uppmärksamme kan notera att även fönstret fått foder på något magiskt vis.



Lite överbliven plåt från taket offras. Fint av plåtnasaren att kränga så mycket plåt att det räcker till veranda också, fast jag inte beställt. Tack!



Ännu lite mer plåt.


Och så här blir det underifrån. Jag struntade i undertak, hoppades det skulle se bra ut ändå. Tycker det funkar med de bredare brädorna i nocken som döljer glappet mellan plåtarna och nockplåten.


Nu måste jag släpa mig till byggmarknaden någon mörk kväll och ruinera mig, så jag kan bygga golv och räcke till verandan.

/Peter

fredag 6 september 2013

Bygglovets baksmälla

Ännu en vecka bortrest i arbete. Blir inget pysslat på kvällarna då inte.

Fått räkningarna från kommunen. Detta projekt utvecklar sig till en hård läxa i varför det är dyrast i världen att bygga hus i Sverige.

18660 kronor i bygglovsavgift och avloppslovsavgift. Jösses. För vad?

/Peter