måndag 30 december 2013

Bra planlösningsförslag för handikappsreglerna

Sitter och leker i ritningsprogrammet. Försöker rita enklaste, minsta, billigaste enplanaren.
Baserat på Nybble Fattigstuga.

Vill man bygga litet idag kan man med fördel bygga enplans då reglerna ändå kräver att alla funktioner ska finnas på bottenvåningen.

En god hjälp till vad som är okej vid rullstolsjonglerandet är den här guiden.

Notera även att jag gått igenom förnekandets alla faser, och nu blint accepterar handikappreglerna och aktivt ritar efter dessa.

Halleluja.

/Peter

Vad jag lärt mig on eldragning i hus, hittills

Av säkerhetsskäl får man inte dra el själv. För det är farligt. Det är inte ett skit farligare än något annat om man bara vet precis vad man gör.

Jag tycker att man gott kan dra VP-rör själv, men inte koppla in någonting. Då rör du inga kablar överhuvudtaget. Sen kan man ta några elektrikertimmar i baken, så blir alla någorlunda nöjda.
Du sparar timmar, och elektrikern får göra det roliga kopplandet.

Jag har dock jobbat med elsystem i tio år, så jag tycker kanske det är mer självklart än vad många gör.
Man gör som man vill.

Komponenterna man använder i hus ser inte ut som de man använder i maskiner och kraftverk.
Detta gav mig visst huvudbry, men man kan lista ut rätt mycket genom att surfa runt på olika webshopper.


Principen är att dra fram el till de platser man vill ha det, med minsta möjliga bök. Antingen sätter man en takdosa mitt i rummet i taket som man utgår från, eller så följer man kanske en vägg, och drar vidare från tidigare dosa.



Principskiss över hur dosan ska hamna, gipsskiva i det här fallet. Dosor finns i olika höjd.
Man kan köpa stålvinklar så man kan montera dom i sidled mot en regel.


Nu har jag lagt på en apparatdosa som man monterar en strömbrytare i. Traditionellt sätts den 100 cm ovan golvet. Kopplingsdosan i taket kommer nu också vara bas för en taklampa som styrs av strömbrytaren.
De röda linjerna visar rören eller slangarna man drar elkablarna i.
Husritningar är inte så detaljerade, mycket verkar lämnas åt elektrikern när jag studerat elritningar på min kammare. Strömbrytaren matas alltså från kopplingsdosan i taket, och
skickar tillbaks ström till lampan när man slår på knappen.
Så, nu har jag dragit vidare lite. 



Och så här håller man på. Kanalerna mellan dosorna kan vara antingen VP-rör eller flexslang.
VP-rören är styva, de behöver inte klamras fast så mycket. Lätt att dra genom kabel. Svår att böja, man behöver en böjfjäder och övning. Jag tyckte det var svårt med 90 grader, och köpte böjar.
Vad jag inte förstod är att böjar tar ganska stor plats i hörn. Det går inte att göra en skarp krök.

Flexslang är sladdrigare, behöver fästas mer. Svårare att dra genom kabel p.g.a formen. Finns med fördragen kabel också. Lättare med hörn och så, förstås. Behöver inte skarvas.

Eftersom bägge finns är det nog en smaksak.

Så här blev elritningen till Huset på Hjul.


Finns säkert något fel i det här. Ska be en kompis som är elektriker såga det.

/Peter


torsdag 26 december 2013

Skillnader i materialkostnad, ett exempel

I min oerfarenhet glömde jag köpa 90 graders böjar till elen. Fick panikköpa på lokal elaffär 20 minuter innan alla stängde för jul, så jag kunde pyssla lite under ledigheten.

Ja, man kan böja själv, men jag är sämst på det och håller mig till under 90 grader ett tag till.

Blev förstås duktigt skinnad. Gubben blev svinsur när jag chockerat skrek "Åhfaråthelvete!" då han slog ut priset. Här är en illustrerande prisjämförelse på sagda produkt.


Alla är i fulPVC, osäker på om alla har lim, olika fabrikat. Vet inte hur man kan misslyckas med att gjuta en böj i plast, men det kan vara lite äpplen och päronjämförelse.
Lokala företag brukar inte visa upp sina priser, så nedan är det mest större företag.

Biltema 6,63 kr/st
Aleka 8 kr/st
Jula 9,7 kr/st
KRauta 10 kr/st
Elkatalogen 19 kr/st
Lokala affären 21,38

Hos billigaste kostar alltså 20 st 133 kr, hos dyraste 428 kr.

Jag tror lärdomen är att byggbranschen inte är som andra branscher. Ingen annanstans kan man hitta så sjukt olika priser vad jag vet.

/Peter




Brottas med vp-rör

Det här är en del av en vägg i ett av Tommys förråd. Jag var hemma hos honom och lånade hålsökare och kabeldragare inför eldragandet i Lilla Huset.
Många lådor och hyllor med bra att ha! 



Vinkelslipen var oumbärlig till att skära ut håligheter för apparatdosorna i isoleringen.



Apparatdosorna jag köpt på mig kunde förstås inte dras fast åt sidan, fick göra en massa små konsoler att montera dom på.



Titta. Så fint det blir. Jag tyckte det var skitjobbigt att sätta upp dosor och dra rör. Förmodligen eftersom jag inte gjort det innan, hälften av all tid var funderande, ringa till Felix och gråta ut, samt sökande på nätet.
Men det sparar elektrikertimmar, och det gillar vi. Nästa gång går det nog bättre.


Förberett rör så man kan sätta en utelampa över dörren. Efter en stund började jag lära mig hur jag skulle ta mig fram genom linullen. Vinkelslip... Överallt.


Och här ett uttag för taklampan.



För att "förenkla" och "spara lite jobb" tänkte jag banka upp skivor rakt på reglarna. Elen ska ju också få plats, det tänkte jag inte på. Fick försänka allt in i reglarna. Jobbigt.
Inte heller tänkte jag på att vp-rör inte klarar skarpa kurvor. Men jag har byggt gavlarna fel i stommen, så det gick att gå bakom 45*45 reglarna jag fått sätta upp för att rädda situationen.

Misstagen staplar sig på varandra, på ett fint vis.



Nu behöver jag två kopplingsdosor, så jag kan göra färdigt rördragningen och börja med innerväggarna.

/Peter

söndag 22 december 2013

Nelson Tiny Houses

Den här vagnen från Nelson Tiny Houses var faktiskt fin. Oftast kan Hus på Hjul vara rätt fula, men den här har dom lyckats med.

Gillade känslan på inredningen skarpt. Amerikaner bygger gärna furuhelveten har jag märkt.

Filmtur här.

/Peter

lördag 21 december 2013

Vilken strömbrytare till vad?

Sitter i Mor och Fars kök där jag steker mig framför kökspannan. Idag hjälpte Mor mig med att få upp de sista pärlsponten i taket på Lilla Huset.
Har varit något av en surdeg då jag inte haft någon energi till att jobba på kvällarna den här månaden.

Efter stillsamt firande medelst promenad i snålblåsten tog jag itu med nästa projekt, elsystemet.
Jag har diktatoriskt beslutat att installera ett trefas elsystem i vagnen då alla energifunktioner kommer drivas av ström i början av den här vagnens liv. En fas räcker inte till spis 2000W, element 500W, varmvattenberedare 1500W och övrigt 300W.
Även utan bänkspis är det svårt att klara toppeffekten.

Så nu sitter jag här och gör en inköpslista inför morgondagens tripp för våldsamt inköp av fulmateriel till elsystemet.
Här var en fin guide om man som jag inte omedelbart fattar vad en kronbrytare är.


Provade att göra en ritning som någorlunda använder symbolstandarden för elritningar i bostadshus.
Tycker det ser ut som skit. Maskinritningar känns, klarare på något vis. Nog en vanesak.

När jag väl börjar dra rör och greja kommer jag rensa upp lite i gyttret av dosor på högersidan. 

/Peter



onsdag 18 december 2013

Trasigt elcykelbatteri från Ecoride

Häromdagen gick tändningslåset sönder till mitt elcykelbatteri. Det välte rakt på nyckeln som tryckte sönder låshylsan.



Den dagens lärdom var att alltid ha nyckeln hängande i ett snöre i bygeln istället.
När jag öppnade ramlade allt ut i småbitar. Förutom själva hylsan som satt sjukt illa till.
En bra grej att veta kan vara att det även sitter två bladsäkringar gömda inne i kåpan.



Jag fruktade att tändningslås inte skulle finnas som reservdel med tanke på att det är Kina tillverkat, men jag hade sån tur att återförsäljaren hade hemma på hyllan.
Tändningslåset verkar ha ganska stor ström över sig, så det är nog en slitdel.

Det nya, och det gamla låset. 350 kronor kostade ett nytt lås. Rätt saftigt kan jag tycka, men bättre än inget alls.
Mycket bättre.

Morgondagens kvällsprojekt får bli att löda dit det.


/Peter

tisdag 17 december 2013

Barn av vår tid, vare sig vi vill eller ej

Något jag mer och mer förstått under det senaste året är hur man designmässigt är otroligt starkt präglad av sin tid.

Något man ofta sett de senaste åren är något i stilen "Maria har inrett sitt hus i en ljus och tidlös stil."
När man tittar på tillhörande bilder är allt stenhårt daterat 2010-tal, migränvitt med inslag av svarta kuddar och Carpe-Diem liknande citat målat på väggarna.

En snubbe som vandrade omkring i ett övergivet lyxhus från 70-talet noterade att färgerna gick i den tidens brunt och orange. Skillnaden var bara priset på materialen gentemot låginkomsttagarens 70-talsmiljö.

Sen kommer förstås stilar igen. Eftersom jag är en innekille är jag stenhårt fast i något som tydligen kallas för nyklassicism. Var otroligt hett på 1920-talet, och idag hos Gård och Torpfetischister med flera.
Tror den stilen kommer slå igenom hårt och tungt snart. Eller nu. Gräddvitt kakel i förband åt alla!

Anledningen till detta svammel är förstås att jag fått hem Så Byggdes Villan 1890-2010 från biblioteket.

En textsnutt jag tror det ligger mycket i var att man gör uppror mot det tidigare decenniets ideal. "Det är skit! Dumt! Bort med det!"

För att testa var jag förstås tvungen att läsa om 2010-talets ideal, och se om jag tar avstånd...
Och om jag gjorde.

"Marknadsföringen har fokuserat på arkitektur och design."
Oh, jag avskyr detta. Funktionen ska givetvis styra formen.

"Köparna har varit villiga att betala för design som de förknippar med sin livsstil. Låg byggkostnad och rationell produktion har inte varit lika viktigt."
Oh, ännu ett hatobjekt. Att vräka på med lånta fjädrar till högsta möjliga pris på huset som byggföretaget lurat på en. Idag verkar det vara husköparnas maximala lånelöfte från banken som styr huspriset.

"Gamla självklarheter som funktion och lämplighet har ifrågasatts till förmån för individualistiskt utformade villor med spännande rumssamband."
Jag får kräkningar av spännande rumssamband. 1800-talets planlösningar är bäst!

"Den expansiva hemelektroniken finns i någon form i alla villor. Hemdatorer med trådlöst nätverk har blivit standard. Hemmabio med stora tunna väggmonterade skärmar och kraftfulla högtalare ställer nya krav på planlösningarna."
Som av en händelse har vi sedan länge bestämt oss för att hemmet ska var lugnt, utan trådlöst nätverk och inte ens tillstymmelsen av ett TV rum.

Och så här fortsätter det. Jag har skrattat i en halvtimme åt mig själv.
Av formuleringarna tycker jag mig skönja att även textförfattaren är ett barn av sin tid och tar avstånd till dessa företeelser. Måste snoka reda på hur gammal hon är...

Behöver jag tillägga att jag älskar generaliseringar?

/Peter


söndag 15 december 2013

Presentation av Stora Huset

Hm. Efter att ha läst ett inlägg om hur man kan lösa handikappsregelr och ändå hålla huset hyfsat litet hos Sara-May Kahl, insåg jag att jag inte gjort någon presentation av fantasihuset vi ska bygga nästa år.

Jag är väldigt intresserad av proportioner och symmetri i arkitektur. Detta är så bra jag kunde få det.
Jag skulle gärna vilja veta hur många timmar jag suttit och ritat nu.
Annika blev nöjd till slut, men det krävdes ritningar i färg.

Lunettfönstret blir säkert pissdyrt, men det krävs för att lyfta intrycket av fasaden. Även farstukvisten hjälper till med detta. På äldre hus löste man detta med låga fönster under takfoten.
Detta ville jag slippa då jag inte tycker dessa fönster tillför något vidare till övervåningen ändå.
Vidare anser jag att en fasad blir mer balanserad om man kan hålla takets yta till runt hälften.
Krävdes mycket lirande med olika höjder och takvinklar innan vi blev nöjda.

Solvärme ej inritat... Men det kommer nog. Fasaden är putsad, tegeltaket kommer dock bli tvåkupigt istället.


Något jag tycker äv viktigt med en gavel är att mängden fönsteryta på övervåningen understiger bottenvåningen. Två på nedervåningen, och ett på övervåningen blir ofta mycket bra.
Centrerat förstås, och viktigt att avstånden mellan fönstrena och långsidorna känns bra.

Jag tycker det är bra att hålla nere fönsterytan på
västergaveln då eftermiddagssolen ofta gör det sjukt varmt annars.


Vi valde en dörr från köket ut i, ingenting... Tanken är att det ska bli ett växthus på gaveln en vacker dag.
Anledningen till att det blev öster är återigen att solen gör mer nytta på morgonen i ett växthus.

Norrsidan, skämmesidan. Denna sidan vetter mot klippor, utedasset och björkar.
Ni ser säkert att det ser glåmigt ut, avståndet från fönstren upp till takfoten är för långt.

En fundering jag har är att man kan lyfta intrycket med ett förråd
på änden där ett fönster saknas, eller murgröna.

Rullstolsringar förpestar bottenvåningen. Jag är förbannad på handikappsreglerna
och anser att de är en del i att få folk att bygga ännu större hus.
Så de belånar sig ännu mer så ekonomin kan gå runt en stund till.

Planlösningen bygger på parstugan, kammaren har blivit badrum och tvättstuga.
Rummen åt väster kommer vi hålla lägre temperatur på.
Det som kallas lekrum krävs så att handikappade kan bo på bottenvåningen.

Mycket kretsar runt skorstenen i badrummet, då även ventilationen är dragen genom den. Badrummet ventileras genom dasset.

Övervåningen är en spegling på bottenvåningen. Två sovrum, ganska stora. Funderingar på en solatube på norra takfallet för att ljusa upp övre och nedre hallen i en smäll.
Jag anser att en tvåbarnsfamilj kan bo i det här huset. Men det är väl för att jag har noll barn.

Det finns säkert mer att säga, men nu ska jag sova. Tror huset har en boyta på 83 m2.

/Peter

Puts mot tätskikt?

En byggkompis brottas också med våtrumsfunderingar. 
Gjorde en fil till henne då vi går i samma banor. 

Det vanliga idag är tydligen att man tätskiktar och kaklar hela badrum och tvättstugor. Verkar onödigt då man inte sprejar vatten överallt. Dock vill gärna försäkringsbolag och andra intressenter ha tätskikt, så det kan ju vara enklaste vägen att gå dem till mötes på något vis.

Här funderar jag lite över hur man möter tätskikt med puts på smidigt sätt.
Om det är "rätt" vet jag förstås inte.


/Peter

Lagra tegelpannor över vintern

Möra i kropparna efter gårdagen. Det blev ju några ton att lyfta på samma dag.
Framåt lunch släpade vi oss ut till tomten för att börja lägga teglet på lagring.

Ligger det för fuktigt finns det risk att det fryser sönder om det inte kan torka ut. 
Vi väljer att lagra det stående på pall med pallkragar. 
Liggande på varandra går de väldigt lätt sönder.

Nedan gjorde jag ett pulpettak över en pall, lite på skoj. Ibland blir jag lite för seriös.



Nu orkade vi inte mer. En pall kunde ta emot 100 pannor per lager. 
Fegade först och lade bara ett lager per pall, men till slut fick en pall två lager. 
Gick bra det också, fast jag skruvade diagonaler
på pallkragarna för säkerhets skull, och la plank mellan lagren. 
600 kg känns ju lite mastigt när pallarna står på så ojämnt underlag.



Egentligen tror jag inte teglet behöver nån täckning så länge det finns luft över och under. 
Den här pallen med trekupigt tegel har stått ett år utan täckning. 
Kan inte se en enda panna som spruckit.
Dock har det lagt sig lite löv runtikring, så det är nog ingen evighetslösning.


Nu är pallarna slut. Och kragarna. får skaffa mer till de sista 300 pannorna...
Helst innan snön kommer igen!

/Peter


lördag 14 december 2013

Köpa tegel, köra tegel.

På internätet hade jag läst att folk rev ner fullt funktionsdugliga tegeltak. Detta kände vi att ville utforska.
Nu är det tydligen säsong för att bli av med detta nedrivna tegel, fanns några goa annonser på Blocket.

Så vi hyrde en nedgången lätt lastbil med kärra och vigde dagen åt tegelpannekörning.
En strängpressad Heby tegelpanna väger in på 2,9 kg enligt Mors köksvåg.



Lastbilen hade en futtig lastvikt på 910 kg, pga en kran, och att det är en lätt lastbil. Den klarar säkert mycket mer i verkliga livet. För att få lite bättre fördelning på bilen ställde vi pall längst fram för att få mer vikt på bakaxeln.
Släpet kunde lasta 950 kg. Alltså runt 600 pannor per körning. Kändes lika bra att vara laglydig när man kör i andras bilar. Två vändor fick det bli.



Far och Mor hjälper till att kasta av teglet, Tegelmannen hjälpte till med lastningen. För att tegelpannorna ska hålla bäst kör man dem lämpligen på högkant.
Gillade Pappas kommentar. "Menmenmen, det är ju inget fel på dom!"



Andra lasset klart för avgång. Fick med nockpannor också, som en bonus.



Dagens räkning blev 3500 kr tegel, 1500 spänn i hyresavgifter och 470 kr diesel.
Tegelmannen slängde med en kyckling, en gammal fogsvans, lite virke och en påse korv i köpet.
En må tacke!

Väger i alla fall upp lite att jag blev skinnad på 8000 spänn av en VVS konsult förrförra veckan
utan att få nåt vettigt för det. Mer än en svidande läxa att aldrig lita på att folk gör ett vettigt jobb.

Morgondagens uppgift får bli att fixa vinteride åt tegelpannorna.
Nu ligger dom bara avslängda i drivor.

/Peter

tisdag 10 december 2013

Mera innertak

Lämnat ett hål här så ventilationsröret kan komma ut. Tre meter var dock för kort, får köpa lite mer.



Så här immigt blir det när man glömt att sätta tätningslist i ett fönster och drar på värmen. Vinden verkar ioförsig spela rott också. Detta är läsidan denna dag. Dagen därpå yrde det in snö istället.



Det är bra, rent estetiskt om spikarna hamnar ungefär i en rak linje. Streck på pappen tycker jag hjälper.



Något som inte hjälpte var att skit i spikläkt. Var bökigt att brotta ner pärlsponten på plats när isoleringen stretar emot. Mamma får rycka in och rädda dagen.



Sådär, nästa takfall känns som det blir jävligare.



Gick rätt bra ändå, vi hängde upp pappen med en 25*50 läkt i mitten. Sen höll den sig med häftklammrar och tejp. 


Mer vart det inte denna helgen. Och ett paket pärlspont till behövs...

/Peter


fredag 6 december 2013

En stunds Hemnetknarkande

Ett enkelt fredagsnöje kan vara att glida runt på Hemnet med en marsipanbakelse i handen.

Det här projektet, att bygga om en av Östergötlands monsterkvarnar i betong till bostadsrättskomplex tilltalar mig, konstigt nog.

Betonghåltagarfirmorna kommer ha många månaders jobb säkrat. Om man någon gång får ihop intressenter, förstås.

/Peter



torsdag 5 december 2013

En bok om småhusarkitektur

Jag saknar en lärobok i hur man arbetade med arkitektur förr. På gamla hus känns det som att man lyckades med proportioner, material och en harmonisk känsla.

Jag försökte precis titta på en kukmätartävling på tv8play. Hustoppen heter det. Jag har likgiltigt tittat 9:46 minuter medans två yngre arkitektmuppar irrat runt i en skokartong med havsutsikt nånstans i Skåne.
Jag slutade lyssna nånstans vid "konsekvent nyttjande av aluminiumlister".

Nu ska tre äldre arkitektmuppar titta på bilder och ge poäng, så man kan se vilken husägare som har byggt störst kuk i slutet av säsongen. Jag håller inte andan.

Tillbaks till min önskebok om hur man nyttjar enkla kunskaper och regler för att bygga ett vackert, levande hus med en själ.

Ett levande hus med själ har Christopher Alexander gått igenom bra i sina böcker. Men jag saknar något som beskriver hur och varför våra gamla hus är så vackra.
Jag börjar ana enkla tumregler som man använt sig av. Men jag skulle vilja ha dem samlade och förklarade.

Jag är rädd att den boken inte finns. Ska göra mer efterforskningar. Ringa, maila och terrorisera vilt främmande människor tills jag har svaret.
Sen får jag väl skriva boken själv. Känns som ett intressant projekt.

/Peter

onsdag 4 december 2013

Hantverkarträff

Ikväll har vi fikat med killarna som ska hjälpa oss bygga huset. De verkar snälla, rara och öppna för lite annorlunda material.
Jag var nervös och Annika asnervös, men Snickar Jocke är bra på att lugna ner och mjuka upp.

El Magnus har jag varken pratat eller träffat innan, men hans underlag är ganska genomarbetat. Han var nyfiken på hur dosorna fästes i halmbalarna. Har inte gjort ett elsanerat system innan och tyckte det skulle bli kul.
Magnus påminde mig om att fixa jordning för armeringen, det hade jag faktiskt glömt av lite
att alla större metallkomponenter ska jordas.
Han hade en intressant anekdot om att kor inte vill äta i ladugårdar om inte armering mm var ordentlig jordat.
Vi ska göra klart en materiallista åt honom så han kan göra en offert på det, och uppskatta arbetstiden.
Och en installationsguide på Protec systemet.
Vi kom överens om ett fristående markskåp vid tomtgränsen, så vi får bort elmätaren från huset och bygg-el i ett trevligt format.

Eftersom vi ska självbygga kom vi överens om att killarna ska lämna en uppskattning och jobba på timme. Då blir det mer flexibelt ihop med vårt egenjobb. Det är ju svårt att till exempel veta hur mycket VP-rör vi hinner dra. Jag tänker mig att det också ger oss en sporre att göra mer själva.
Elsystemet i ett hus brukade ta ungefär 120 timmar om elektrikern gjorde allt själv.

Faran med löpande är förstås att folk suger timmar. I detta fallet är jag inte särskilt orolig över det då vi kommer jobba på samma plats så mycket, och det är så få hantverkare inkopplade.

Snickar Jocke har det mesta han behöver i pappersväg. Skulle visst vara hans julemys att nörda ner på det. Låter lite sjukt, men jag förstår.
Jag ska maila honom min nya materiallista och utveckla, förklara våra tankar om lergolv. Vi går i tankarna att ha betong i badrummet, och lergolv i resten av bottenvåningen.

Med VVS Jörgen har vi mest jobb, då VVS biten är den minst genomarbetade. El Magnus hånade Jörgen med "Din ritning ser ju mycket enklare ut än min! Så brukar det inte vara."

Vi ska skicka installationsguider och annat material på alla komponenterna vi tänkt oss i värmesystemet.
Mina värmeåtgångsberäkningar så han kan fundera lite över elpatronens effekt och sånt.
Om vi vill ha utanpåliggande rördragningar eller ej.
Vi ska märka ut var vi tänkt oss tätskikt och inte.

Sen surrade vi lite mer om badrummet. Jörgen tyckte vi skulle köra på golvvärme i badrummet. Något vi funderade på senast igår faktiskt. Han skulle klura lite på var den pumpgruppen skulle kunna sitta.

Vi har som många andra miljömuppar idéer om att tätskikt inte borde behövas i badrum med mineraliska golv. Då började Jocke och Jörgen entusiastiskt fundera på hur man löser gjutningen upp mot väggarna.
Och jag kände bara, shit, det är ju förstås där som våtrumsmattor blir så smidiga. Ska fundera lite. Om hantverkarna går igång och måste fundera, då blir det krångligt.

Vi ska prata med försäkringsbolaget om våra idéer och bolla lite fick vi i hemläxa.

Jag blev väldigt glad över killarnas kommentarer att huset var enkelt och smidigt. Sånt är otroligt roligt att höra, när det liksom är målet med ritandet.

/Peter

måndag 2 december 2013

...jag vill tacka livet...

Ibland slår man på radion på random kanal och ser vad som bjuds.
Idag råkade jag lyssna på en intervju med Arja Saijonmaa.
Den var på tok för kort.
Vilken fascinerande kvinna.
Hon ville förändra världen, gillade bastu isället för botox och gav mig hopp om världen.
Det hon tyckte gav henne mest var naturupplevelser, det rena mötet med naturen.
Hon hade inga barn men om hon hade haft så hade hon sett till att dom gjorde något rakt emot henne.
För alla har rätt att skapa sin bild av universum och livet. Men kör på. Kör på.

Lyssna på henne här om du är sugen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5720907

/Annika

Puts ute på Stora Huset

I mitt räkenskapsraseri har jag nu kommit fram till puts. När man bygger halmbalshus är det standard förfarande att putsa väggarna inne och ute. Jag är inte ens säker på att halmbalar skulle funka nåt vidare som
isolering utan putsen.

På insidan har vi valt lerputs då det ger skönast känsla och är lättputsat jämfört med alternativen. Sen buffrar det fukt bra och är billigt.

Utsidan är lite klurigare. Man vill ha en puts som är mycket genomsläpplig för vattenånga. Alltså går cement bort som bindemedel. Redan en liten inblandning av cement gör att tätheten skjuter iväg.

Sen ska den stå emot södra Sveriges inlands blåsigaste läge. Alltså går förmodligen lerputs bort. Man kan få lerputs att hålla hyfsat om man ytbehandlar den med silikatfärg eller kalkfärg, men jag är ändå rädd att underhållet blir väl stort.
Det tjatas om rejäla överhäng till lerputs, vi har tre meters överhäng på vårt enplanshyresrätt. Det piskar ändå regn på väggen både nu och då.

Kvar har vi kalkputs. Jag har funderat på om man inte kan göra utstockningen med lerputs och sedan kalkputsa ytterst. Det är egentligen mot principen att man inte ska ha ett hårdare material utanpå ett mjukare.

Ringde först till en kalkförsäljare. Han avrådde från att putsa på lera, tyckte istället vi skulle köra rakt igenom med luftkalk och blanda själva för att hålla nere kostnaden.

Sen ringde jag till Disa som jobbar med lerputs. Hon tyckte jag skulle ringa till Ulf, som blandade kalk och lera. Sagt och gjort.

Ulf är vår mentor vad gäller halmhus och lerputs. Han tyckte vi skulle göra så här:

Innerst en lös lerputs som man masserar in i halmbalarna. Den bygger knappt nåt alls, utan är till för att förbättra vidhäftningen.

Sedan utstockning med en stark lerputs. Mycket halm, mycket kobajs. Utstockningen jämnar ut väggen någorlunda, och varierar därför i tjocklek. Sikta på 2,5 cm i genomsnitt. grov struktur ytterst för bra vidhäftning av nästa lager.

Efter det en puts med 50/50 lera och kalkbruk NHL 5 som bindemedel. NHL 5 är ett starkt hydrauliskt kalkbruk som blir svagare av lerinblandningen. Tanken är att få ett övergångslager mellan lera och kalk.
Runt 2,5 cm tjocklek.

Ytterst en finputs med kalkbruk NHL 3,5 som bindemedel. Runt 1 cm tjocklek.

Tror vi kör på Ulfs variant. Han har mycket erfarenhet av lerputs och har inte mycket ego i kroppen vad jag märkt de gånger vi träffat honom.

/Peter






söndag 1 december 2013

Isoleringen klar

I veckan isolerade Annika färdigt vagnen. Temperaturen har gradvis stigit i takt med isoleringsnivån. Idag räckte med kroppsvärmen från oss två för att det skulle bli drägligt därinne.
Okej, det var varmt ute, men blåste även nåt djävulskt.



Nackdelen med pyttehus. All materialhantering bökig. I ett stort hus kan man ju alltid skära till saker i angränsande rum. Här försöker vi manövrera runt en våd inomhuspapp till taket.



Pärlsponten i taket växer fram. Vi sket i spikläkt och sätter sponten direkt mot pappen. Det var ovant att börja spika när man skruvat så länge. Man märkte verkligen hur mycket sämre dyckerten bet.
Och hur svårt det blir när man spikar fel...


/Peter