lördag 27 december 2014

Småstumpar i taket

Jag har fått lite inspiration till att köra bråte från vind och förråd ut till tomten. När jag väl varit där har jag även fått sug till att faktiskt utföra något som påminner om arbete.

Jag har satt upp överblivna regelstumpar mellan nockbalken och takbalkarna. Vi klär in hela nockbalken, enklast så. 
Tog betydligt längre tid än vanligt då jag försöker lära mig spika med vänster hand för att spara högern. Extremt frustrerande.



Bökar in hampaisolering i springor och vrår. Man lyckas väl rimligen inte fylla såna små krypin med lösullsmaskinen, tänker jag.



Det konstiga är att det känns som om det är mindre grejer i containern nu när man städat och ordnat upp lite i den. Det känns ju roligt.

/Peter

söndag 21 december 2014

Nytt mål uppsatt

Sådär, idag har fegisarna (vi alltså), bestämt sig för att vara utflyttade ur lägenheten den 1 maj.

Då ska vi bo i Lilla Huset och ha det så där härligt mysigt som man alltid har i ett inredningsmagasin.

Den stora utmaningen i detta är att krympa ner all vår skit till att rymmas i en bostad på 7 m2, en 20' container och (helst inte) i ett knappt halvfärdigt hus.

Detta började vi med idag. Jag gick upp på vinden, mådde skit. Sen gick jag ut i förrådet, och mådde skit.
När jag var därinne och bökade irrade det in en 67 årig gubbe som blivit utkastad av sin fru, Nu behövde han minska sin bråte från 400 m2 hus med garage och otaliga hyrda förråd till 46 m2 lägenhet innan 15e februari.

Tack för det perspektivet. Sen kändes det lättare.

Han hasplade även ur sig att han varit byggare och stoppat undan enorma mängder material som han inte visste att göra av med.
Jag spetsade förstås öronen och ville prompt åka dit och plocka åt mig, men det var så fullt överallt att det inte ens gick att komma in och inventera vad som fanns.

Samlare...


Punkter att uppfylla, än så länge

Säga upp lägenheten.
Äta ur lägenhetens frys.
Minimera skiten i förrådet.
Minimera skiten på vinden.
Minimera skiten i lägenheten.
Lägga golv på övervåningen i Stora Huset.
Mäta hur stor säng man får plats med på loftet.
Införskaffa nämnda säng.
Skaffa bärbar dator, min spelkoloss tar upp 1 m2 bara den.

/Peter



lördag 20 december 2014

Snyggt 1 1/2 plans hus, i halm...

Jag är något hatisk mot 1 1/2 planshus. Det är något med proportionerna, tänk typvillan
man smällde upp på 80-talet eller däromkring.
Det är för mörkt för att fota grannhusen, håll till godo med bild nedan från internetet.



Hur bottenvåningen ser liksom nedtryckt under det enorma taket. Det är ett väldigt effektivt sätt att plocka in mycket boyta i en enkel konstruktion, så jag fattar verkligen varför man bygger så.

Jag tror proportionsproblemen kommer när man är girig och gör huset för brett. Då blir taket väldigt stort. Smalare 1,5 planare kan se asbra ut. fast då får man väl problem med låg takhöjd på övervåningen istället?

Skit samma. Här är bilder på ett 1,5 plans halmhus som jag verkligen gillar!
Tillägg, mer bilder på bygget!



Nu måste jag klura ut varför jag gillar det. Annars kommer jag inte kunna somna inatt.



Varför varför varför varför? Jag borde vara så luttrad nu att jag skiter fullständigt i att det är ett halmhus. Jag kan gå ett helt liv utan att ta i en vidrig halmbale igen.

Det innehåller en massa element jag vanligtvis hatar.
Huskroppen är inte centrerad under taket.
Fönstrena sitter ojämnt i förhållande till varandra.
Det saknar en grund, men det kanske skifferhögen framför gaveln ska råda bot på.
Entrén är indragen i huskroppen. Inget smakproblem kanske, jag tycker bara det är ett slöseri med utrymme.



Är det hantverket? Att någon byggt det med själ och hjärta?

Albin, hjälp en stackars amatör i hans våndor!
Kan det verkligen vara... The quality without a name?

/Peter


onsdag 17 december 2014

Ryska fönsterfoder

Man kan ibland tycka att snickarglädjen blev lite väl hejdlös i Sverige. Men nu snubblade jag in på en rysk sida om fönsterfoder, Nalichniki.



Mängden arbete som lagts i det här fönstret jag snodde som exempel ger mig klåda i hjärnan.

Och det är rad på rad, det ena mer fantasifullt och överarbetat än det andra. 
Sen är det verkligen inte så att man nöjde sig med fönsterfoder, allt kunde uppenbarligen pyntas till.




Helt otroligt. Jag måste nog gå och lägga mig nu. Mitt redan klena förnuft klarar inte all denna stimulans.
Var fick dom all tid ifrån? Jag trodde man behövde lägga rätt mycket tid bara på att överleva förr tiden? Det är klart, sen kom ryska revolutionen, och hade man tid att gulla med hus innan försvann den väl i alla fall då.

För den tuffe finns det hur mycket som helst på Pinterest.

Jag fick skaffa ett jävla Pinterestkonto för att se mer. Jag ska minska mängden sociala medier, inte skaffa mer skit! Mutter mutter. En bild till på detaljer...



/Peter

onsdag 10 december 2014

Dörrvärmaren

Nu har jag fallit till föga och startat igång bordsfläkten på heltid. Jag vill få i innerfönster i dörrarna så det slutar drypa kondens åt alla håll. 
Då måste det torka upp så jag kan måla, sen ska det torka, sen ska fönstren putsas och sen ska rutan i.



Skrapa färg på glas i pannlampans sken.



En stunds pill var dag, med torkning mellan momenten så kom rutan i.

Det jävliga är att mössen lyckats ta sig in i huset också. Det sägs ju att dom kan pressa sig genom små springor, och några torkspickor i utstockning finns ju där de tydligen pressat sig in.
Får investera i musfällor imorrn. Och choklad.

Såg hur ett litet as kom klängande utför väggen från ovanvåningen. Tar de sig in under takutsrpånget tro?



Nästa dörr till torkning. Kanske en sista slick färg runt fönstren imorrn då.



/Peter

lördag 6 december 2014

Tuppens buljong

Måste lägga vantarna på fler tuppar. Vilken underbar buljong det blev av den!
Den räckte till många soppor och grytor. Då jag lider av viss lathet lagar jag helst storkok som sedan äts till intet finns kvar. Sen får man ta sig i kragen och göra ett nytt storkok.

Pappa hjälpte mig att resa en ställning på baksidan så man kan dra upp skorstenen över nock. När nu det blir.



/Peter

söndag 30 november 2014

Att klubba eller inte klubba

Började kolla på kycklingslaktfilmer. Man vill blöda ur en kyckling så mycket som möjligt för att få bra kvalitet på köttet.

Anledningen till Halalslakt är förresten att blodet är det som blir dåligt först, alltså blev det en lag i muslimska länder av ren livsmedelshygien. Fanns ju inga kylrum, och det är asvarmt mest jämt.
Det är inte som muslimhatarna tror för att orsaka största möjliga lidande.

Jag har fått lära mig enklaste möjliga metod avlivningsmetod, paralysera fjäderfät med ett slag i huvudet och sedan hugga av huvudet mot en huggkubbe.
Nackdelarna är att man lätt slår för hårt och dödar djuret. Man vill ju garanterat släcka ner verksamheten på första försöket.

Hjärtat slutar slå och pumpar inte ut blodet ordentligt. Dessutom är hugger man av både artärer och luftstrupe, alltså kan inte kroppen andas, och blöder inte ur ordentligt.
Eller så har jag fattat det, har inte hört nån förklaring till varför det är så förbenat viktigt att inte skära av luftstrupen.

I vilket fall begår jag möjligen ett dubbelfel vid avlivningen, och jag är alltid besatt av att göra saker så bra som möjligt.

I filmerna på Youtube verkar man skita i att bedöva djuren, utan skär av halsen direkt. Fördelen är att dom är helt passiva vid avlivningen på de hänger upp och ner i konen. Du riskerar inte att skära dig.
Dödsryckningarna kommer inte igång förrns hjärnan får slut på syre.
Slår du för hårt och dödar djuret triggar du dödsryckningar i förtid, och kommer förmodligen inte kunna skära halsen på ett korrekt och säkert sätt.

Nackdelen är att de är vid medvetande när dom snittas. Medvetandet förloras inom någon sekund, så det kanske inte spelar någon större roll. Chocken är nog för stor för att de ska känna någon smärta ändå.

Får fundera vidare på det här. Att skära halsen av någon som är klarvaken känns inte okej för mig i dagsläget i alla fall.

/Peter


Tuppslakt med lök utmynnade i trädgårdsarbete

For ut i skogen i morse för att hjälpa Jan och Lisas granne att slakta några tuppar som kommit i tonåren.

Tänkte att det är väl ungefär som Loves ankor, och det var det väl. Förutom alla skillnader.

Ankorna stod mest och väste indignerat för att sen bråka som tusan när man lyfte upp dom.
Tupparna flög åt alla håll dom kunde för att sedan vara helt passiva så länge man höll dom stackarna upp och ner i fötterna. Så de var väldigt enkla att avliva själv.
Till nästa gång ska jag dock skaffa mig någon form av slaktkon.



Vi skållade typ 30 sekunder i 75 gradigt vatten. Eller det var så varmt innan vi bar ut det i lagården i alla fall. Lite för varmt, skinnet gick sönder lite på den första, men lättplockat blev det!
Ska man plocka fler än två tre stycken bör man nog ha vattnet på värming på en kokplatta.

Att ta ur var inte lika lätt som på en anka. Ankan har ju benen placerade så man har en ocean av plats att jobba på. Och rejäla bröstkorgar. Tupparna var så smala så smala i skrevet.

Tänkte hälsa på Jan och Lisa, men bara Sacha var hemma. Herrskapet var nere på campingen och tvättade. Så jag fick åka ner till tomten och bjuda in dom dit istället.

Jag skulle ju inte jobba nåt, men vädret var så fint att jag inte kunde låta bli att pyssla.
Påbörjade en terassbädd i en skreva där vi haft två palkragar innan. Använde för övrigt pallkragor som vägg till terassen. blir nog bra.
Det är några kärror jord kvar innan terassen är fylld, men jag blev trött. Jädra infall, var ju jobbigt.



Årets sista ringblomma? Hårda jäklar det där.



Tog en ny skrytbild också, så jag har nåt att visa när folk tjatar.



Utökade "landet". Var lite väl mycket halvrötet slemmigt gräsklipp i det jag hävde på, men
man ska inte tacka nej till hemleveranser? Torra kolrika grejer som håller luft, typ träflis, halm eller löv är säkert bättre.
Vi prövar, kan ju inte bli mer än fel.



RAA-huset har växt något litet i veckan som gått. Ser lite skumt ut att nockbalken inte sitter centrerad, men det här kanske funkar också? Undras om det kommer en till på andra sidan?



Stålbalkar och stålpelare kostas det på med.



Smidigt ändå med en ställning på hjul de kan fara runt med. Blir inte mycket ställningar på bygget. Fördel platta och inhängt mellanblälklag, skulle jag vilja säga.



/Peter

Trött arm

Har fått värre och värre problem med högerarmen. Att jobba annat än på jobbet har inte varit att tänka på.

Grät ut vid matbordet, och Annika beställde raskt hem en bok hon läst för några år sen som förklarade vad felet var.
Jag trodde det var tennisarmbåge, men det verkar vara falsk tennisarmbåge.

Jag har helt enkelt överansträngt armen med allt spikande, så jag har fått permanenta muskelknutor i armen som inte försvinner annat än genom idog massage.
Delar av musklerna har krampat ihop, vilket leder till svår värk, inflammationer och en massa annat gott.

Så fort jag visste vad jag letade efter hittade jag ett antal otroligt ömma punkter i underarmen. Efter första fem minuternas massage hade styrkan i armen ökat med typ tre gånger kändes det som.

Fascinerande bok. Ska plöja den från pärm till pärm nu.

Tack, min älskade ängel!

/Peter


onsdag 26 november 2014

The perks of having a persistent man


För länge sedan när jag hade ett annat liv och en annan chef.
Chefen var totalt inkompetent när det gällde bilar och han var kanske inte så hemma i att vara chef heller. Min man tyckte då att det var på tiden att jag levlade upp i mina bilkunskaper, typ byta däck.

I alla fall, sagt och gjort. Med visst tandagnisslande.
"Varför behöver jag kunna detta?! Jag är ju tjej och det finns säkert massor med män som vill hjälpa till!"
Sedan kom den där meningen. "Ja men vill du verkligen vara som din chef?"
Mitt förakt mot honom var då ganska stort och så till slut efter x antal år av att vara med och titta, testa och prova. Slå och svära. Ja allt det där. Så står jag inte totalt handfallen i bilens anatomi.

Att den dagen skulle komma då jag verkligen behövde kunskapen trodde jag ju inte. Men plötsligt händer det. Som idag. På väg till bilprovninigen. Punka.


Tack Peter. Du är bäst.


/Annika

söndag 23 november 2014

Lunetten får innerglas

Annika fick i hemuppgift denna veckan att måla listerna som håller fast innerglasen på dörrarna och lunetten. Jag är mycket stolt över min torkställning för övrigt.



Vi prioriterade upp det här lite, det blev problem med kondensvatten på enkelglasen när det var snö för några veckor sedan.
Glas behövdes också skakas fram till dörrarna, Annika slaktar en båge från Skramlaren.

Jag har tappat all tilltro till mig själv som glasskärare. Vi dumpade glaset med önskelista utanför glasmästaren, så har han nåt att göra i veckan.



Ytterglaset tvättat på insidan, tätlist klistrat och listerna fastskruvade. Standard är väl att spika dom, men vi hittade inga lämpliga småspik. Små skruv fanns, och det är ju egentligen bättre, då blir det ännu enklare att ta sig in om det skulle behövas.



När vi skulle hem såg vi att det börjat byggas neråt till. Här är en kåk som RiksAntikvarieÄmbetet ritat enligt tanten som bygger. Ska bli intressant att se hur dom tänker.
Cellplastgrund, lättreglar, uppvärmd kappsäck och 1o3/4 plan verkar det bli i alla fall.

Känns som en blöt, mörk och tråkig tid att bygga lösvirke.



Frigolitmannen har fått upp sin stomme i veckan också.



Han höll på att karva ut för elskåpet på baksidan. Mycket skärande blir det.



/Peter

onsdag 12 november 2014

Var drar man gränsen mot internet?

Sitter här på mitt hotellrum och funderar. Vart ska jag dra gränsen mot internet? När använder jag internet, och när använder internet mig?

Hur mycket behöver jag egentligen internet? Det känns som att jag lägger för mycket tid och energi på det.
Belöningen har varit väldigt stor, jag skulle inte vara hälften av den man jag är idag utan internet.

Vänder jag internet ryggen kommer jag missa många lärdomar och vägvisningar som hjälper min utveckling,
men jag kommer förmodligen vända mig åt andra håll jag inte utforskat ordentligt.
Är jag stor nog att släppa Farbror Internets hand och ge mig ut i världen?

Sociala mötesplatser har jag slutat med, och kände ingenting. En feglösning är ju att fortsätta slakta ut en del av internet i taget.

Så får det bli. Nu ryker porren.

/Peter

fredag 7 november 2014

Med hånet som ledstjärna

Jag jobbar väldigt mycket med en och samma person, Anders. Jag tillbringar säkert mer tid med honom än med Annika. Min andra fru, kallas han av Annika.

Vi delar som tur är en förkärlek för hånande humor. Bland det roligaste jag vet är när Anders får till ett djupt och bra knivhugg mot någon öm punkt i mitt svullna ego.

Jag är förstås inte bättre själv, känner jag någon blotta trevar jag lite med någon lämplig kommentar för att se om det kan såra sådär härligt mysigt.

Det här är inget trevligt beteende, men vi delar det med miljoner människor. I alla fall hånandet och tryckandet. Att roas av att bli utsatt för det är nog inte lika vanligt.

Anledningen till att det är så populärt är att när man lyckas provocera fram en reaktion hos en annan människa stjäl man lite energi, som man kan använda till sina egna syften. Han blir lite tröttare, jag lite piggare.


Det här är en utmärkt kompass i en människas personliga utveckling, om man vill använda det.

En av Anders favoriter och långkörare till exempel, är att säga att jag är chef över honom. Något jag hatar, eftersom jag inte vill vara chef och inte ska vara chef. Vi ska ju vara likar på arbetet.
Han känner instinktivt att det är en lönande punkt, och kan nöjt fortsätta peta på den.

Den verkliga anledningen är förstås att jag är inofficiell chef över honom, och känner ett obehag och en skam över det.

Det är här potentialen till utveckling finns. När jag känner att det här påverkar mig har jag ett guldläge att fundera över varför jag känner skam över detta.
Är jag rädd för makt? Helt klart. Rädd för att jag skulle ha makt? Definitivt! Min uppgift är att notera och lyfta upp alla gömda känslor jag kan hitta därinne som har med det här att göra.

Känna igenom dom ordentligt, förlåta mig själv och acceptera att jag känner på det här sättet. Fundera på varför, misslyckas att hitta något vettigt svar även den här gången och gå vidare.

Till slut kommer jag att ha bearbetat min rädsla för makt, snyta mig och kunna använda den på ett så etiskt och värdigt sett som är möjligt.

Ett litet steg i taget. Det är lätt att misströsta, brunnen med gömda känslor inom oss kan kännas bottenlös, Men det är den inte.

Vänta på nästa hån som sårar mig och repetera processen.

Till slut kanske ingen kommer kunna såra dig och stjäla din energi på det här sättet.

Frihet.

/Peter

söndag 2 november 2014

Tätt lunett, tätt hus

Lagt mycket tid på att få bästa passningen på de infällda trianglarna. Typiskt mig, helt onödigt.
Gegget Annika gjort med massvis lös hampaisolering har potential. Känns som att man kan forma vad som helst med det.



Spikade fast lite småbitar på släta ytor så putsen fastnar ordentligt.



Och där var sista utstockningen på utsidan på! Bara att färda putsnät runt fönstret och fixa till fönsterbleck så är helgens beting utfört.



Nu är huset tätt. Det var årets målsättning. När jag uttalade tätt menade jag väl tätt som i hela utsidan klar, men det här är okej också.



Drar betydligt mindre inomhus nu i alla fall.

/Peter

lördag 1 november 2014

Lunettfönster

Igår kväll tog jag mig i kragen och skar rent glaset från färg. 



Runt lunch idag masade vi oss ut till tomten för att försöka montera det. Hur man gör har jag en milt sagt dimmig uppfattning om.
Började med att sätta två snedreglar för att minska ner hålet, och få nåt att skruva fast fönstret i.

Använde fem vanliga träskruv. Inte mycket att lyxa med karmskruv antar jag. Vad ska justeras, liksom.
Att täta runt karmen var nästa klur. Annika tyckte vi kunde göra en seg gegga av klisterputs och lös hampaisolering. En idé så god som någon.
Medans hon blandade började jag dreva där det var smalt med lindrev.



Ovanligt nog har jag fastnat på bild. Vi kom inte mycket längre. Vi provåkte Annikas gegga, den verkar funka bra. Möjligt att den krymper lite, vi får se.



Så blir det i alla fall. Sista fönstret. I morgon kanske det blir tätt runt det.



/Peter

söndag 26 oktober 2014

Mer vitlök, och de första tätningslisterna.

Jag drabbade som sagt av lätt mindervärdeskomplex och beslöt mig för att fördubbla vitlöksodlingen. 
Vitlök såldes dock i påsar om tre, så det fick bli en ökning med det tredubbla. 
Som ovan odlare ser det mer ut som en femårings djurkyrkogård, kan jag tycka.



Låt oss dölja alltihop med ett lager bös. Trött på att ha säckar med damm, pinnar och duvskit stående överallt ändå. Bengt-Göran har nog mer bös till nästa putssäsong.



Även i min lilla odling producerades det lite sten. Grävde in lite i sluttningen precis mot åkern.
Den finjorden kan göra nytta längre upp.



Påbörjad stödmur. Med tanke på att sten är en bristvara häromkring är den väl klar om cirka trehundra år. Tänkte det skulle bli lite springor i söderläge för ödlorna att bo i.
Hoppas dom är tålmodiga.



Tänkte leka på tomten till lunch. Avslutar med finjobb, ytterdörrarna får tätningslister. Valde att använda självklistrande P-lister i gummi.
Tätar bra även om man inte får till allt med mikrometerpassning.



För att dörrarna ska sluta lagom tätt har de här beslagen(?) justeringar, typ som kronhjul för trumbromsar. Man justerar med nåt som mest liknar en potatissticka.

Visade sig vara en bra grej att göra det idag när det blåste kuken, när man provstängde hördes det tydligt att man skulle justera in lite till för att det skulle bli tätt.



Nu ska jag ligga i soffan hela eftermiddagen och bara lata mig.

/Peter

lördag 25 oktober 2014

Tomtkarta

Inspirerad av Fru Runsten har jag påbörjat en tomtkarta. Intressant övning, utgick från situationsplanen jag gjorde för bygglovet. 

Satellitkartor ser härligt detaljerade ut tills man ger sig ner och grottar på detaljnivå och ska försöka placera ut träd som referenspunkter för noggrannare ritande ute i den ljuva verkligheten.

Tanken är att kunna använda den som planeringsunderlag för framtida fantasier. Det är inte tänkt att lerhögen ska ha bästa platsen på tomten i evig tid.



Det är även tankeväckande hur dålig koll jag faktiskt har på hur miljön ser ut på riktigt. Jag har ju irrat runt där oräkneliga timmar nu. Det är nog det jag tycker bäst om med att rita saker, skit samma vad det är.
Man måste titta så otroligt noggrant för att det ska bli rätt. Och då lär man sig pissmycket.

Tänk att rita ett fönster. Världens enklaste grej tills man börjar. Hur ser det egentligen ut?
Man borde rita mera.
Har hört att man jobbar mycket så inom Waldorff pedagogik. Dom är nog inte så dumma.

/Peter

Iskokern mantelskorsten, del 6

Idag hade jag uppammat motivation nog för ett nytt försök på den här surdegen. Målsättningen var att komma så högt som gick utan att öppna taket.

Ett sista block går att få upp innan jag måste klura ut något annat än en bock att stå på.



Varför kunde jag inte skaffa mig något normalt intresse? Vad hade dataspelen gjort mig för ont för att jag skulle svika dom på det här sättet?

En ställning ihopfulad. Leve skruvdragaren!



Sista biten, helt omöjlig att få dit bruket innan jag kasade upp den. Alldeles för tungt! Dags att fula ihop nåt igen.



Loda fram mittpunkten, typ...



En liten travers fick det bli. För att klara den snåla höjden blir dock vinkeln på stropparna väldigt arg.
Drog in 5*80mm träskruv i blocket att lyfta i. Skulle valt något stabilare än balsnöre att lyfta i, men det höll.



Ibland chockeras jag av min egen envishet.



Det gick! Kunde hissa upp blocket och låsa så jag fick en tre cm glipa att smyga in bruk i och sedan sänka det lite stilla så man inte splattar något hörn.
Till och med i våg utan hamrande. Änglar sjunger!

Nu även lirkat ner sista rören liggandes dubbelvikt mellan taket och skorstenen. Fylla upp med leca var inte det minsta smidigt det heller.
Fick lirka en liten spann över nockbalken med en småskvätt i taget.



Jag brukar aldrig vara helt nöjd med arbetet jag utför. Men det här är jag faktiskt stolt över att jag redde ut. Något av det tyngsta skit jag någonsin gjort, rent viktmässigt.



Hann till och med storstäda bygget invändigt. Nice.

/Peter