fredag 30 maj 2014

Hängrännor klara

Mamma anmälde sig frivillig att måla undersidan av takfoten. Jag krälar i stoftet av tacksamhet.



Själv suger jag åt mig att göra färdigt hängrännan på norrsidan. Den blev rak och fin. Bättre än visesidan av huset. Föga förvånande. Södersidan är dock okej, jag gråter inte alltför mycket.



Än så länge har vi inte förstått meningen med en sopcontainer på byggplatsen. Andra gången jag var på soptippen. Båda gångerna med enbart bilen.
Gjorde ont i snåltarmen när jag såg att någon smackat sönder och slängt de där fina fönsterbågarna. Kan inte se nån form av röta på dom.



Började bygga om ställningen på östergaveln till fristående. Mamma har gjort sina första timmar som balare. Ett fack har det blivit, längst till höger.



/Peter

torsdag 29 maj 2014

Med och utan gavelväxthus

Tanken var att vi skulle gått på guidad tur bland Håkan Strotz och Ulrika Krynitz fantastiska minihotell idag. Vi sket i det när vi såg vilken enorm mängd folk som hade samma idé.

Lätt hundra pers vällde ut i skogen.

Här är en äldre bild på ett av småhusen. Deras känsla för handarbete och detaljer är makalös. Jag blir lite matt bara jag ser nockbrädan. Skulle jag aldrig orka.



På ovanvåningen i det här huset har Ulrika sin verkstad, och Håkan har sin på bottenvåningen, tror jag. Nu var de här husen rätt lika i detaljerna med sina brädtak. Annars blandar de vilt med plåt, jordtak och tegel. Fast alltid mycket trä.



Nu till godbiten. En äldre bild på deras boningshus jag hade på datorn. Snyggt hus, gårdens gamla boningshus som de renoverat genom åren.



Sedan sist har det ploppat upp ett gavelväxthus i trä. Ser riktigt smakligt ut. Jag är mycket för växthus med smårutor som ligger som fjäll, men de har fått det att funka asbra med hela rutor. Tätt mellan spröjsen verkar vara framgångssagan.



Vy från köksträdgården. När det blir dags för vårt växthus, om jag inte är helt utarbetad och spyr på snickeri innan dess vill säga. Då vet jag var jag ska bjuda in mig.



/Peter

Några små hus i skogen

Såg en annons i Åter att en kvinna i närheten hade några små hus hemma, så jag åkte dit under förevändningen att kolla på keramik.

Här har vi en gammal vagn som ingen bodde just nu. Enligt Karin hade den nog stått på sin plats i tio-femton år. Glömde ta bild på framsidan av den.



Mysig inuti! Vy från dörren. Gillar den ärkesmala garderoben som blir en liten rumsdelare vid sängen.



Vy från sängen mot hörnet med vedspisen och köket. Dörren och hallen är precis till vänster. Rymlig vagn. Trevlig. Gillar färgerna.



Skorstensutdragningen och regnvattenuppsamling.



Ett annat mindre hus på gården. Vet inte om det är bebott, men gillar proportionerna.



Det här huset på hjul var tänkt till uthyrning i år, men hade ockuperats av häckande fåglar. Antar att ett visst renoveringsbehov föreligger. Lät fåglarna mysa i fred och irrade vidare.

Bastant underrede. Nåt liknande ska jag skaffa en vacker dag och bygga den ultimata monstervagnen.



Min husfavorit på detta besök. Vilken liten pärla! Tillhörde inte gården utan låg som grannhus.


/Peter

onsdag 28 maj 2014

Teglet äntligen på plats

I förmiddags kom äntligen det sista takteglet på plats. Att få upp grund och stomme tog typ en månad, och sedan tog takteglet en månad att få klart.

Sista biten tegel blir lite pillig eftersom man måste jobba nedåt. Taket är för brant för att man ska kunna krypa vettigt på det.



Då blir nästa prioritet att få väggarna täta. Får satsa på att få det klart på en månad... Man ska ju ha höga mål.



En detalj kvar. Få upp hängrännan. Jag hann med två tredjedelar av rännkrokarna innan Syster Yster dök upp för att bränna lite fritid hos mig.

Fast jag hade ju krokarna förbockade denna gången, och visste hur jag skulle göra. Att bara bocka och smacka upp var inte tillräckligt för att det skulle bli riktigt bra. Denna gången körde jag med mursnöre som rikt också. En förbättring!



När solen står i precis rätt riktning ser man hur hyvlingen speglar sig. Nöjd. Det gjorde inget att gubbarna glömde hyvlingen. Och att klyva brädorna. Det här blev fan bra.



Med Syster Yster anländ gick vi över till en mer social arbetsform, balning. Ett fack var bredvid varandra så man kan tjattra och dela på verktyg.
Här packar hon i ett mellanrum ovanför en bale.



En sista hetsbild från bilen innan hemfärd. Kom en bit bortanför dörren idag med balningen.



Godnatt då Huset!

/Peter

tisdag 27 maj 2014

Samtal med Ulf om lerkalksputsen

Kände att det var dags att ringa till Ulf Henningsson och prata allvar igen. Ska försöka skriva lite anteckningar åt mig själv innan det faller ur samtalet faller ur minnet.

Till att börja med tyckte han det var onödigt att lägga på klisterputsen så snabbt som vi gjort hittills. Bättre att lägga utstockningsputsen direkt på klisterputsen.
Du hade rätt Annika, jag fel. I vanlig ordning. Men min tanke var, eh, god?

Att det regnade på sidan av balarna gjorde inte ett skit. Torkar ur igen, får dock inte regna ovanifrån. Brand behövde jag inte oroa mig nåt vidare över heller, när halmen är hårt packad i väggen.

Apropå packning tycker jag att jag balar väggarna långsamt. Ulf höll inte med, man kunde inte bala för noggrant. Sparar gråt vid putsningen. Det är väl en fördel med att jag hetsade på klistret fram tills nu, då lärde jag mig hur noga det lönar sig att vara.

Kobajs tyckte han man skulle vara lite försiktigare med inomhus, då ventilationen och uttorkningen var sämre, det kunde leda till mögelväxt på putsen om man hade otur, eller om bajset hade stått ett tag och brutits ner innan det blev putskomponent.

Utstockningsreceptet tyckte han borde bli nåt sånt här:
1 del lera
2,5-3 delar sand
1/2 till 1 del färsk kobajs
mycket halm, så den blir riktigt trådig

Utanpå utstockningen ska det ju komma ett övergångslager. Lerkalkputsen, som Ulf benämnde det. 12 till 15 mm tjockt. Han tycker om S:t Astier NHL 5 i den har jag för mig.

Den brukade han tillreda genom att blanda 50/50 lerputs och kalkputs. Alltså gör han en sats lerputs och lägger åt sidan, sedan gör han en sats kalkputs och häller sedan i lerputssatsen igen.

Jag undrade över åtgången av kalk. Han trodde att sex säckar skulle räcka till vårt hus. Jag tycker det låter lite, men det går ju att köpa mer när man putsat en sida och sett vad som går åt.

Ganska feta putser, då han upplevde att leran och kalken tog ut varandra på något vis.
Strömningarna på kontinenten var visst nu att man började blanda i koskit även i lerkalkputs, då man upplevde att även den blev starkare och smidigare av det.
Som armering i denna puts var han förtjust i hampafiber. Gärna orensad med växtdelar i. Han blandade gärna i halm också, så han fick två sorters grovlek på fibrerna.

1 del lera
1 del kalk
4-5 delar sand
upp till 1 del (!) färsk koskit
1? del armering, gärna hampa eller annat finfibrigt, halm funkar också

Sen sade han massa andra saker, men det var allt jag kommer ihåg. Jag blir nog aldrig nån vidare journalist, det är en sak som är säker.

Tillägg, bad Ulf korrekturläsa så inte detaljerna blev helt fel.

Hej Peter

Jovars, journalisttakterna är i behåll. Lite reservationer för att fiberandelarna kan behöva ökas gentemot recepten du formulerat så att grundputsen/utstockningen känns relativt riktigt trådig men ändå blöt nog att ergonomiskt applicera. Ej kodynga i kalkputs men väl lerkalk. Annars fint.

/Peter

måndag 26 maj 2014

Tröstläsande

När det här bygget känns väldigt stort, och jag väldigt liten brukar jag läsa om någon som har det jävligare.

Eller bara ett fetare husprojekt.

Här är ett par riktiga galningar jag läser om ibland. Vilket hus! Vilket jobb bara med ytterisoleringen!

Mycket ut i skogen och hämta virke för att såga upp också. Stenhårt.

/Peter


Bocka nockplåtar

Det blev en glipa mellan vattbrädorna, plus min tabbe med att en vattbräda blev skarvad. Dags att göra någon form av nockplåt.

Rumstrerade om på bygghandeln efter någon form av plåt, den här ränndalsplåten kommer offras på skapandets altare.



Kapat av en snutt. Det fanns nockplåtar, men dom hade nån jädra böggla på nocken, och var lite smala.



Bankat in falsen, den har jag ingen nytta av idag.



Kapat den innan så jag kan bocka den över kanterna.



Nerbockad och fastdragen.



Utsidan.



Till andra hade jag lärt mig vad som var bra. Borrar hålen på marken.



Provade att fästa denna med pappspik istället. Blev mycket snyggare, och verkar inte vilja levitera iväg. Bytte till pappspik på den första också. Tyckte skruvskallarna syntes lite mycket.



Målningspaus, kramp i låren efter att ha våldsklämt nocken i höjdskräck.



Måla måla.



See! Color! Gammalt tegel och vitt är onekligen en snitsig kombo.



Mitt nyinköpta nockband. Är nog smidigare än att kånka upp bruksbaljor, som Pappa sade. Dyrt dock.



Så här går det tydligen om man råkar kliva för mycket på tegeltaket. Man får liksom krypa fram som på nattgammal is.



Och givetvis passar inte nockpannehelvetet efter att jag satt dit plåten. Det gick ju för satan innan! Skiter i det, den får ligga utanför. Den har ingen större funktion därinne ändå. Tryckte nockbandet hela vägen in.



Fick gråten i halsen innan när jag lade ut nockbandet, tyckte det var väldigt äckelorange, och väldigt blankt. "Ser ut som tegel", brukar det ju heta. Som tur är sticker det inte ut mycket alls.

Lade på de sex nockpannorna som fanns uppslängda, för att pröva. Tar resten senare.



Måla måla. Spyr om jag får en solstråle till på mig idag. Gömmer mig under takfoten på norrsidan med en färgburk.



/Peter

söndag 25 maj 2014

Tegel på norrsidan

Idag hade jag tillgång till två föräldrar. Alltså dags att lägga tegel på norrsidan. Blev lite mycket spring när jag och Mor gjorde andra sidan. Tre personer blir snabbare.

En råspont har visst blivit lite kort när vi lade taket. I med en kort snutt, och låtsas som om det var meningen.



Pappa och jag kastade upp vindskivor och vattbrädor medans Mamma bar fram tegel. Sen var det bara att mosa på. Mamma bar fram och hissade upp på ställningen. Pappa tog emot, borrade hål, lade de nedersta tre pannorna och räckte upp resten till mig på taket.



Framme. Av någon outgrundlig anledning blev det en halv panna för kort på södersidan, och precis lagom på norrsidan. Eller outgrundlig, jag är väl en klant. Mamma undrade näsvist om vi inte skulle lägga om södersidan så det blev rätt.

Pannorna fick plats nedanför nockbrädan i alla fall.



Nockpannorna är kvar att lägga, Pappa påpekade att nockband vore en bra idé, något jag helt förbisett.
Den här sidan var klar tog från halv åtta till klockan halv tolv.

En klar förbättring.



/Peter

lördag 24 maj 2014

Läkta norrsida

Huset ser bra inbäddat ut där det ligger. Gillar jag.



Drabbades av vakenhet rätt tidigt, så jag åkte ut och började sätta upp bärläkten. Mamma kom ut framåt förmiddagen och glänste med att sätta upp det sista.



Så här, har jag tänkt mig nockpannan Marete. Vän av ordning noterar att översta raden tegelpannor inte kommer få plats, nockbrädan är i vägen.
Onekligen ett problem. Jag har lyckats sätta nockbrädan förskjuten åt norr. Bajs.



Dagens nederbörd har anlänt. Rätt skönt, det var sjukt klibbigt innan. Mamma fått slavgörat att hyvla vindskivor och vattbrädor.



En vindskiva på plats mellan skurarna. Man är ju optimist. Ser ut att bli bra med bara en bred. Oftast sätter man två smalare.



Terapijobbar med en nisch och lyssnar på regnet som bombar ner.



Det här med genomskinliga stuprör kanske inte är så dumt. Rogivande att bara dumglo på vatten som rinner.


Dags att packa ihop. Mamma föreslog en rationalisering. Shellacka och linolja på backen. Hon vet väl vem som får kravla runt och göra skiten på taket annars, stackarn.


Imorrn kanske det blir tegel på norrsidan!

/Peter