lördag 30 augusti 2014

I kroppen

Helt fantastiskt. Har haft ont i kroppen på alla de håll och kanter. Är van vid smärta som skär genom kropp och själ men det här, dear God, det är vanlig hederlig träningsvärk som aldrig går över. (Alla dessa putshinkar som bärs och kånkas på). Idag vaknade jag och kände ingen smärta.
Första tanken är givetvis, vad är fel? Sedan hade Peter en tanke om att det är kroppen som vant sig vid det så mycket att man till slut inte känner av det. Det har blivit normalstatus.
Jag har en annan tanke och det är att jag läser boken "365 sätt att slösa med dina skattepengar" jag blev eller den är ju inte slut än, blir så heligt upprörd! Tror att all denna dumhet tog över och att jag då inte kände av de trötta musklerna.
Väntar med spänning på morgondagen!

Boken är bra.
Borde ha varningstext dock.
Läses inte innan sänggående.

/Annika

Mera lerkalk

Vi satsade hårt på lerkalken idag. När mamma är tillgängligt ska man putsa. Här nånstans tog första satsen slut. Mamma beslutade att en sats till skulle produceras till eftermiddagen.



Här ser hon sin chans att ägna sig åt favoritsysslan, utstockning. Fick förlänga ställningen lite så hon hade någonstans att husera.



Så här torrt är det bra att köra för att gnaga sönder leran. I min värld i alla fall. Vatten gör att lerklumparna flyter med utan att lösas. Glider på sin slemmighet. De asen.



Klara för dagen. Annika och mamma lyckades hitta yta för nästan hela den andra satsen också. Hörde något om en böld på väggen som skulle mjukas upp till en svullnad.



Fönstret har fått en ny båge inspirerat av modet på Mösen.



Insidan. Behövde bara göra om den två gånger innan den passade.



Nu var det väl inte utsidan det undrades om nischer på. Men så här ser putsguiderna ut på utsidan.
Urfräst för gångjärn. Smidigt att kunna klämma fast skyddsplasten med guiderna.



Här hade man väl kunnat göra lite bättre för att få till putsen runt blecket på en gång.



Här får vi väl kleta på lite extra tror jag.



Vi har inte fått in putsen helt mot karmen, blir lite extrapill här.



Men jag är sjukt nöjd med resultatet på håll!



Sitter och hetsläser en möglig PDF om kalkputs. Har kommit fram till att vi inte kan vara säkra på att kalkputsen härdat helt än på norrväggen, alltså bör vi inte kalkfärga den. Det får vänta till nästa år. Tre fyra veckors härdning rekommenderades mellan putsning och målning.

/Peter

fredag 29 augusti 2014

Örter

Det hamnade en bok i min famn, Vilda Örter av Sami Tallberg. Denna är för mastig för mig just nu. Jag kan inte lagra allt som jag skulle vilja lagra i mitt minne.
Så jag tänkte jag skulle göra en backup här ftf. Egentligen är den helt underbar och jag skulle älska att ha den i bokhyllan men jag har inte plats.





Ängsyra, Rumex acetosa. - Äta bladen.
Hundkäx, Anthriscus sylvestris - Unga blad och blommor. Obs! Kan vara giftig om man tar fel.
Jättebalsamin, Impatiens glandulifera - Blad, stjälkar (skalade) och blommor. Obs! Milt giftig.
Skogsallat, Mycelis muralis - Blad (man ska visst öva sig på att gilla maskrosblad först).
Svinmolke, Sonchus asper - Blad, stjälk.
Tusensköna, Bellis perennis -  Blad, blommor och stjälk!
Jordreva, Glechoma hederacea -  Blad och blommor.
Kirskål, Aegopodium podagraria - Blad, stjälk och blomma. Används som persilja.
Ängshaverrot, Tragopogon Pratensis - Unga skott, blomknoppar och blad.
Ryssgubbe, Bunis orientalis - Blad, stjälkar, blomknoppar, blommor.
Lungrot, Chenopodium bonus-henricus - Blad och blomma. (Mamma man kan äta den!)
Gulsporre, Linaria vulgaris - Blomma.
Pors, Myrica gale- Blad och blommor. (Påstas vara giftig av andra förståsigpåare)


Något som jag ska testa nästa år är att inte bara lukta på syrenen utan mumsa lite på den. (Bilderna är lånade.) /Annika



Semester

Nu går startskottet för min semester! Annika får lite avlastning på bygget. Vi får se hur långt fyra veckor kan ta oss. Långt hoppas jag.
Vi tjuvstartade idag med fönsterjobb.



Norrväggen. Jag hoppas på att vi ska kunna kalkavfärga den på måndag. Fönstrena ska maskeras och putsen bättras på lite mot karmarna först.
Sen ska stuprännan upp. Våra plastpåsar sjunger på sista versen.



Västergaveln är näst på tur. En ställningsvåning till ska upp, och väggen ska färdas till och med lerkalk.
Det kommer troligen bli för sent för kalkputsen, vi tar den i baken nästa år.

Ringde till snickeriet, de grät och hade inte påbörjat dörrar och lunett än. Hade varit en strulig sommar som jag förstod det. Sånt händer.



Fönsterbleck till östergaveln. Putsen regnande sönder lite under andra fönstret på söderväggen förra veckan, så nu är jag manisk med att få dit blecket direkt.



Annika kör någon form av gravid cosplay med lindrevsrullen.



Lerkalken behöver riktigt lång tid i blandaren har vi erfarit. Vi kör morgondagens blandning nu, så det bara är att köra i kalken imorgon. Den här satsen har gått närmare två timmar. Eftersom man lägger den så tunt är det jävligt irriterande med små små oblandade lerkluttar.
Börjar riktigt torrt i nån timme så att sanden och halmen maler sönder leran. Halmen är förresten helt reducerad till små fibrer vid det här laget. Fränt.



Dreva dreva. Tycker det är lättast att dreva uppifrån och ner. Då hänger sig nästan drevet in i spalten av sig själv.
Jag började plocka ner en båge i somras. Insåg att det tog för lång tid och lade det på is. Nästa år kanske.
Den bågen är dock påbörjad och måste göras färdig i år.



/Peter

torsdag 28 augusti 2014

Kittklåparen

Precis lärt mig att jag är en klåpare när det kommer till att kitta fönster.

Se och njut av en gammal glasmästare lägga linoljekitt i avsnitt 7 av Bonderöven.

/Peter


onsdag 27 augusti 2014

Grannarna kan också, lerkalk och finbesök.

Mycket jobb den här veckan. Åtta timmars övertid på två dagar, då blir det inte mycket fritidsjobb.
I helgen var vi förbi och kollade på våra lägenhetsgrannars blivande hus. 

Det ska bli ett tvåvånings lösvirkeshus från Fiskarheden. Idag var huset täckt med skivor på utsidan, takstolarna var på och råspontluckorna påbörjade. Det går undan. Ställning uppe med, förstås.



Annika väter vidare. Vi smetade på en sats lerkalk i söndags med Mors hjälp. Tyckte utstockningen blev väl mjuk vid monster regnen härom veckan.



Västergaveln skyddad där det räknas. Det här är putsen som jag tycker är roligast. Smidig att lägga på, man täcker stora ytor på en dag.



När jag kom till bygget efter jobbet idag stod Annika och språkade med en obekant herre. Det var inte vilken nyfiken besökare som helst, utan ekoarkitekten Varis Bokalders som var ute och inspekterade.

Han hade noterat huset under en badutflykt på semestern och återkom nu på väg till en föreläsning i Jönköping. Blev lite starstruck, mycket av det här huset kommer ju från hans och Maria Blocks bok Byggekologi.



Väldigt roligt att träffa honom, var lite overklig känsla efteråt. Vilka sammanträffanden livet bjuder på ibland.
Hör av dig i förväg nästa gång Varis, så bjuder vi på mat!

/Peter

lördag 23 augusti 2014

Utstockning igen, efter lång paus

Mamma har gråtit över att östergaveln inte har någon puts, så det kan regna på halmen.
Jag tror att det är manipulation på grund av putsabstinens. Mamma tycker utstockningen är roligast.

Så helgen är planerad och vikt åt detta projekt. En fuktig förmiddag, vilket kan anas på bilden nedan.



Känns som att det gick fortare än vanligt. Jag blandade för glatta livet och satte upp putsnät med mera.
Hade bara fyrtio liter bajs, det höll oss med alldeles lagom jobb på en dag inklusive långlunch hemma hos Pappa.



Smilfinken. nu har bottenvåningen faktiskt fått sin utstockning, bara övervåningen kvar då.



Efter att jag lämnat hem Annika och Mamma hämtade jag sextio liter bajs till morgondagen.
Skäms lite grann över att bilen står fylld med avföring till allmän beskådan på parkeringen, men
det får jag väl bjuda på.

/Peter

torsdag 21 augusti 2014

Nhja & Osho

För att citera min fina vän Josef: Nhja!
Jag har fortfarande inte levlat upp mina skills i att laga en smartphone så det blir inga bilder från dagens event. Det har blivit väldigt lite bilder överhuvudtaget. I början kände jag mig nästan lite handikappad när smartphonen dog. Puhu.. hur ska jag nu kolla detta och detta? Jag har ingen väder-app, hur ska jag nu veta vad det blir för väder idag?
Sjukt tragiskt. Nästan så att jag skäms lite. Men nu har det gått x antal veckor och jag har lärt mig att titta ut genom fönstret och känna av vad det blir för väder. Så på ett helt annat sett har jag levlat upp i något annat! Och det som jag tänkte: Åh! måste göra nu / kolla nu annars går världen under! kan vänta tills jag kommer hem. Eller så finner jag något som är mer kreativt och glömmer bort det helt. Intressant är det iaf.

Så denna långa utläggningen är mest för att jag hade velat fota av ett Osho citat och bära det med mig som en varsam käftsmäll. Istället hamnar det här.
Säger kanske inte så mycket men fortsättning finns på sidan 91 i "Kreativitet".

"Om du hade fått en karta över livet när du kom in i världen - "Så här ska ditt liv bli, du ska bli gitarrist" - då hade ditt liv blivit mekaniskt. Bara en maskin kan förutsägas, inte en människa. Människan är oförutsägbar. Människan är alltid en öppning... en möjlighet till tusentals saker. Många dörrar öppnas och många alternativ finns alltid vid varje steg - och du måste känna, du måste välja.
Men om du älskar ditt liv kommer du att finna.
Om du inte älskar ditt liv och älskar någonting annat blir det problem..."

/Annika

tisdag 19 augusti 2014

Enkla avloppssystem

Vår analoga trädgårdsmästargranne ville att jag skulle beställa en bok åt honom på internet.
Han betalade, och jag fick läsa den först om jag ville.
Vi får väl se hur det blir med pengarna, men nu har jag läst ut boken i alla fall. Även om jag inte ser ett öre var det värt det.

Boken heter "Create an oasis with greywater", skriven av en snubbe som heter Art Ludwig. Mycket intressant, särskilt för de som kan segla under miljönämndens radar med ett Hus på Hjul.
Även de behöver väl göra av sitt avloppsvatten nånstans.

Gråvatten är avloppsvatten utan piss eller skit inblandat. Det innehåller nästintill inga smittämnen och små mängder näringsämnen.

Art Ludwig verkar ägnat större delen av sitt liv åt att nörda på vattnets cykler i naturen, och har föga överraskande kommit fram till att enkla lösningar som imiterar naturens egna lösningar bäst fungerar bäst.

Han leder helt enkelt ut gråvattnet till mullbassänger. Det är oftast en grund grop med en ö i mitten där man planterar ett fruktträd. Gropen fylls med träflis, och det är det som är det genialiska.

Träflis är helt sjukt bra på att förvara vatten och släppa ifrån sig det igen i lugn takt. Det innehåller stora mängder kol som kommer reagera med matresterna i gråvattnet och genom kompostering omvandla det till humus som är ännu bättre på att hålla vatten.

Trädet kommer nyttja fukten och näringsämnena för att växa med raketfart.

Enligt honom klarar bassängerna av partiklarna i gråvattnet, som man annars måste ha en slamavskiljare för att bli av med. Mycket trevligt.

Sök på mulch basin för att lära er mer om intresse finnes. Storleken och antalet mullbassänger är avhängigt mängden gråvatten man producerar, temperaturen, nederbörden, markens perkolation med mera.

Lärde mig även att grövre rör inte nödvändigtvis är bättre, vilket är logiskt om man bara tänker efter lite. Ett för grovt rör ger sämre flöde, och slam kan sedimentera i botten på röret. 50 mm ska vara fullt tillräckligt för gråvatten från ett hushåll. Som kuriosa är det i Sverige otillåtet att lägga rör mindre än 110 mm i mark.

2% är det optimala fallet för att vatten och partiklar ska ha samma hastighet.

Ju närmre markytan man är, desto större är markens reningskapacitet.

Tio grader varmare ger en fördubbling av biologiska processer.

Det jag känner en osäkerhet inför är att Art bor och verkar i södra USA, långt från våra kalla blöta vinterhalvår.

Förmodligen är det överdrivet. Om man lagt avloppsrören med kontinuerligt fall töms de helt, och inget finns kvar att frysa. Eventuell isskorpa i botten smälts av nästa flöde då avloppsvatten ofta är någorlunda varmt.

Mullbassängerna kan värms dels av sina pågående nedbrytningsprocesser och kan tilläggsisoleras med mer träflis och snö.

Nu har jag babblat nog. Boken var en ögonöppnare som rekommenderas varmt. Sådana system som Art beskriver är otroligt mycket billigare än de system vi använder idag, och håller säkerligen en lika god eller bättre reningsgrad.

De kommer bli hatade av en hel avloppsbranch om det skulle komma till allmän kännedom. Hemska tanke.

/Peter





måndag 18 augusti 2014

Dräneringsslang över åkern

I lördags åkte jag på en heldag med jourutryckning. Tog igen det genom att gråta till mig ledigt idag istället.
Gräv Roland ville ha en extra slav som kunde skyffla grus.

En karm blev monterad igår i alla fall. Nu ska den bara drevas, nätas, få fönsterbleck, få krönlist och putsas in... Annika nöter på med sina fönster, men jag är så förvirrad att jag knappt kan redovisa det. 
Är väldigt stolt över henne.



Teleledningar är visst känsliga för avgrävning. Men här hade gubbarna varit ordentliga en gång i tiden och täckt över den med plankor. Helt sjukt vad konserverade dom blir i jorden. Ser dagsfärsk ut.



Gubbarna hämtar höjden i rensbrunnen de eventuellt vill koppla in sig i. Man börjar alltid gräva i lägsta änden och jobba sig uppåt. Här nöjde de sig med 3 promille fall de första femtio metrarna för att komma ner lite.

Givetvis är den jävla stammen på fel sida vägen. Vi vill inte gräva sönder vägen innan turistsäsongen är över, och vi fått välsignelse av vägsamfälligheten.



Degigt på åkern. Roland får släpa sig fram med skopan. Gamla Åkerman hjulgrävare är väl inte det mest terränggående som skapats.



Jag har slavjobbet att följa efter med hjullastaren och lägga dränerande grus runt ledningen.
Efter femtio meter skakade händerna som om jag hade Parkinsons när jag tog vätskepauser. Mys.

Riktigt sjukt var att det mitt i leråkern kom en bit på tjugo-trettio meter med ren sand. Den hade jag gärna sett legat uppe hos oss istället. Då hade vi sparat in bortåt femtio tusen på avloppet.

Jag tror ju att vårt dränvatten kommer infiltreras järnet när/om det kommer så långt, men Roland fegade.
Han har väl rätt, vi kan ju inte vara säkra på att sandområdet kan dränera någon annanstans.

När man lägger dräneringar så här kortsluter man på sätt och vis vattnets vanliga migration genom jorden. Om vi lägger ner en ledning som bara slutar i ingenting kan det bli sjukt surt och geggigt där.
Svårt att veta.



Nu är vi klara. Står på en bit i mitten där vi lagat ett dräneringsrör vi grävde av. Vi hoppades förstås på en stam där vi kunde kopplat in oss. Men icke.


Planen med detta är att gräva över vägen i höst och ansluta i rensbrunnen på andra sidan. Nu slutar slangen i en grushög så att eventuellt vatten som stannar väller upp till ytan.

Den som lever får se. Nu kan grannen plöja över det här och så nåt annat. Skönt att det här orosmolnet är klart.

/Peter

torsdag 14 augusti 2014

Ett modernistiskt hus på hjul jag kan leva med

Jag har en svår allergi mot modernistiska hus med pulpettak och bortopererad takfot.
Men det här huset funkar faktiskt för mig.



Även inredningen ser riktigt lyckad ut vid en första anblick.



Tydligen är kvinnan som byggt den svinkänslig mot diverse lösningsmedel, så det var, kämpigt, att bygga den så ren att hon kan bo i den.

Hon ska enligt uppgift gjort en förnämlig blogg om bygget. Ska jag titta på vid tillfälle.

Men först ska jag bli 17 år igen genom att spela Baldur's Gate 1. Dags att plundra Durlag's Tower.

/Peter

onsdag 13 augusti 2014

Hur man dräper ett hus

Vi tog en liten bensträckare idag och kollade på ett övergivet hus längs med vägen. 



Ytterväggen har satt sig rätt duktigt, kolla karmen. Huset hade även den brantaste trappa jag någonsin sett.
Golven i salarna nedruttna. Kollade inte övervåningen, ville komma därifrån helskinnad.



Kvarlämnat flygfotografi. Ser otroligt prydligt ut med odlingarna och kaffegrottan. Inte en skräphög att skåda.

"Vad fan hände egentligen?" Undrade Anders.
Antar att en oansvarig eller senil ägare räcker. Särskilt när huset ligger så lågt som det här gjorde.



Någon helt otrolig underbegåvning verkar ha försökt renovera huset genom att gjuta på en extra betonggrund utanpå fasaden och därigenom skrivit på husets dödsdom.



Förutom vattnet som den extra grunden suger upp underifrån blir det en fin damm för regnvatten från fasaden.



Tycker det känns som om hela huset har lite slagsida framåt.



Elmätare installerad 2008.



Den här bilden säger allt. Nedersta stockvarven är så ruttna att huset sjunkit ner en bit i "nya" grunden. Putsen har inte följt med utan trycker upp så att fönsterblecket pekar uppåt!



Stackars lilla huset. Du är nog bortom all räddning.

/Peter

Norrväggen färdigputsad

Och där lade Annika på den sista kladden kalkputs på norrväggen.



Du har varit fantastiskt duktig min skatt.

/Peter

tisdag 12 augusti 2014

Lugna veckan

För mig i alla fall. Är lite orkeslös för tillfället, så jag tar det lugnt. Annika och mamma jobbar desto hårdare.

Målarkalk rekommenderar att man slutar kalkputsa minimum en månad innan första frosten. För det är ju lätt att säga när den blir. Vi kalkputsar nog inte mer än norrväggen i år. Vi kommer inte få västergaveln kalkputsad innan halva september ändå, vilket är det andra budet jag hört.

Mor stampade omkring i söndags efter att kalkputsen var slut, så här isolerar hon runt blivande skafferiets frånluftskanal. 



Det är mest Annika och mamma som kalkputsar, min specialitet är att vara i vägen och att efterglätta. Jag har starkast händer och börjar få rätt bra känsla för när det är dags.
Annika putsar på dagen, och sen har det varit lagom för mig att efterglätta när jag kommer hem från jobbet.



Det heter säkert nåt annat, dock. Jag grunnar på det här med glättningen. Tanken är att man ska trycka ihop putsen precis innan den stelnar så pass att man inte kan arbeta den längre.
Anledningen är att minimera risken för sprickor. Men vid spritputs kan man ju inte glätta. Och när man kollar på en del pissgamla slätputsade hus ser man att ytan är slätad med kalkborste. När jag glättar blir ytan så hård att kalkborsten inte lämnar ett märke.
Jag ruggar försiktigt ytan med en skurborste istället.

Det blir svårt att få perfekta skarvar med den här metoden. Jobbar man putsen våt med kalkborste är det asenkelt att få helt osynliga skarvar. Ska fundera mer på det här.

/Peter

onsdag 6 augusti 2014

Onsdag

Kom hem tidigt idag. Annika och mamma hade precis avslutat sitt kalkputsjobb. 
Kompis som jag är involverade jag stackars mor i putsning av grunden istället, så nu är norrväggens grund färdigputsad.

Kletade in inkommande VP-slangar också. När bruket är härdat ska trälisten som spänner in slangarna förstås plockas bort och ersättas med bruk.



Ett stuprörsfäste på söderväggen har sett dagens ljus. Svårigheten låg i att komma ihåg hur långt in de sitter på norrväggen, där jag mätt in så fint så fint...



Så här långt har kalkputsen krupit på norrsidan, nästan hälften. 



Och hör jag orden "När flyttar ni in?" mycket mer kommer jag börja få sura uppstötningar.

/Peter