söndag 26 oktober 2014

Mer vitlök, och de första tätningslisterna.

Jag drabbade som sagt av lätt mindervärdeskomplex och beslöt mig för att fördubbla vitlöksodlingen. 
Vitlök såldes dock i påsar om tre, så det fick bli en ökning med det tredubbla. 
Som ovan odlare ser det mer ut som en femårings djurkyrkogård, kan jag tycka.



Låt oss dölja alltihop med ett lager bös. Trött på att ha säckar med damm, pinnar och duvskit stående överallt ändå. Bengt-Göran har nog mer bös till nästa putssäsong.



Även i min lilla odling producerades det lite sten. Grävde in lite i sluttningen precis mot åkern.
Den finjorden kan göra nytta längre upp.



Påbörjad stödmur. Med tanke på att sten är en bristvara häromkring är den väl klar om cirka trehundra år. Tänkte det skulle bli lite springor i söderläge för ödlorna att bo i.
Hoppas dom är tålmodiga.



Tänkte leka på tomten till lunch. Avslutar med finjobb, ytterdörrarna får tätningslister. Valde att använda självklistrande P-lister i gummi.
Tätar bra även om man inte får till allt med mikrometerpassning.



För att dörrarna ska sluta lagom tätt har de här beslagen(?) justeringar, typ som kronhjul för trumbromsar. Man justerar med nåt som mest liknar en potatissticka.

Visade sig vara en bra grej att göra det idag när det blåste kuken, när man provstängde hördes det tydligt att man skulle justera in lite till för att det skulle bli tätt.



Nu ska jag ligga i soffan hela eftermiddagen och bara lata mig.

/Peter

lördag 25 oktober 2014

Tomtkarta

Inspirerad av Fru Runsten har jag påbörjat en tomtkarta. Intressant övning, utgick från situationsplanen jag gjorde för bygglovet. 

Satellitkartor ser härligt detaljerade ut tills man ger sig ner och grottar på detaljnivå och ska försöka placera ut träd som referenspunkter för noggrannare ritande ute i den ljuva verkligheten.

Tanken är att kunna använda den som planeringsunderlag för framtida fantasier. Det är inte tänkt att lerhögen ska ha bästa platsen på tomten i evig tid.



Det är även tankeväckande hur dålig koll jag faktiskt har på hur miljön ser ut på riktigt. Jag har ju irrat runt där oräkneliga timmar nu. Det är nog det jag tycker bäst om med att rita saker, skit samma vad det är.
Man måste titta så otroligt noggrant för att det ska bli rätt. Och då lär man sig pissmycket.

Tänk att rita ett fönster. Världens enklaste grej tills man börjar. Hur ser det egentligen ut?
Man borde rita mera.
Har hört att man jobbar mycket så inom Waldorff pedagogik. Dom är nog inte så dumma.

/Peter

Iskokern mantelskorsten, del 6

Idag hade jag uppammat motivation nog för ett nytt försök på den här surdegen. Målsättningen var att komma så högt som gick utan att öppna taket.

Ett sista block går att få upp innan jag måste klura ut något annat än en bock att stå på.



Varför kunde jag inte skaffa mig något normalt intresse? Vad hade dataspelen gjort mig för ont för att jag skulle svika dom på det här sättet?

En ställning ihopfulad. Leve skruvdragaren!



Sista biten, helt omöjlig att få dit bruket innan jag kasade upp den. Alldeles för tungt! Dags att fula ihop nåt igen.



Loda fram mittpunkten, typ...



En liten travers fick det bli. För att klara den snåla höjden blir dock vinkeln på stropparna väldigt arg.
Drog in 5*80mm träskruv i blocket att lyfta i. Skulle valt något stabilare än balsnöre att lyfta i, men det höll.



Ibland chockeras jag av min egen envishet.



Det gick! Kunde hissa upp blocket och låsa så jag fick en tre cm glipa att smyga in bruk i och sedan sänka det lite stilla så man inte splattar något hörn.
Till och med i våg utan hamrande. Änglar sjunger!

Nu även lirkat ner sista rören liggandes dubbelvikt mellan taket och skorstenen. Fylla upp med leca var inte det minsta smidigt det heller.
Fick lirka en liten spann över nockbalken med en småskvätt i taget.



Jag brukar aldrig vara helt nöjd med arbetet jag utför. Men det här är jag faktiskt stolt över att jag redde ut. Något av det tyngsta skit jag någonsin gjort, rent viktmässigt.



Hann till och med storstäda bygget invändigt. Nice.

/Peter

fredag 24 oktober 2014

Sepp Holzer

Blev lite inspirerad igår och hittade en film om Sepp Holzer. Sevärd! Lockade till och med
bort Annika från tavelmålandet.
Han är en riktigt skicklig bonde som odlar en stor varietet med stor framgång på en brant sluttning i Alperna. Inte mycket för att göra som folk säger. Sånt gillar ju jag...

Årsmedeltemperaturen är visst 4,5 grader, och gården går upp till 1500 meter över havet.



Köpte en av hans böcker och sträckläste för något år sedan. Definitivt en gubbe vars idéer och metoder jag ska studera ingående och ta lärdom av.

Tips om andra skickliga odlare tas tacksamt emot.

/Peter

torsdag 23 oktober 2014

Vitlök och jordärtskockor

Annika begärde hem årets vitlökskörd som legat kvar i Lilla Huset. Kunde inte låta henne få allt, så jag satte en rad om tjugo klyftor på bondens gamla soptipp. 
Kände mig jätteduktig tills jag efteråt läste att Albin satt fyra kg klyftor när jag satt på dass.

Fick prestationsångest och måste nu sätta en rad till. Tjugo vitlökar är väl typ en procent av vår årliga konsumtion? Vräker i oss hiskeliga mängder. 
Jag började gräva längst ut. Jorden blev luckrare och bättre ju längre in mot träden jag kom, så jag satte vitlök hela vägen in på pin tji. Blir intressant att se vilken ände som blir störst.

Jag är alldeles för lat för att orka rensa någon form av land. Prövar att hålla efter nässlor och annat runtom med lien istället.



Birgitta har sponsrat med en påse jordärtskockor. Provade att sätta en rad med ca en meters mellanrum uppe på jordvallen som blev när Niklas grävde ur för vägen.
Det var överraskande luckert. Trodde jorden skulle satt sig mer. Runtikring är det som att gräva i betong nästan.
Sepp Holzer tjatar mycket om att odla i olika sorters vallar. Kanske ligger nåt i det.

Tycker det är intressant att Syster Yster bor på en sandhög, och vi i en siltplatta. Det som lätt gror hos oss med hjälp av vanvård och glömska tynar bort under hennes kärleksfulla behandling, och tvärt om.

Kanske skulle ta in tomaterna som spontangrott i rabatten efter att kommunen dränerade hyreslängan? Dom lär väl inte bli mycket rödare nu...



Provade att höstsätta en potatis, för skoj skull. Den rullade iväg från bilen, tog det som ett tecken.
Den var gul, och från Rubensgården. Kan vara bra att veta.

/Peter

onsdag 22 oktober 2014

Kort om tänder

Bakgrund

Jag har ett tämligen stort intresse för hälsofrågor, och nu fick jag ett infall att skriva lite om tänder.

Tänder är onekligen sjukt viktiga, mer än ett fåtal självmord kan tillskrivas dåliga tänder till exempel.
Det är definitivt något jag vill behålla i gott skick ända tills jag drar gräsmattan över mig.

Det absolut viktigaste att veta är att tänder läker sig själva om de får rätt förutsättningar. Det kan förstås låta helt sjukt eftersom tandvården säger precis tvärt om.
Jag hoppas att det är ren okunskap och inte med vilje för att behålla en rejäl kundportfölj.

Ingen professionell forskning görs inom området idag vad jag vet. Det finns inga pengar att tjäna på saker som självläker. Det forskades däremot en del på ämnet för typ åttio år sen. Då var det tydligen vanligt att kvinnor fick tandprotes i brudgåva.

Jag anser att tandläkaren Weston A Price visade att tänder klarar sig bra med en riktigt bra kost.
Efter vad jag förstått motiverades han delvis i sin forskning av att ha dödat sin son med en rotfyllning som gick snett.
Jag vill inte påstå att hans gärning och etik var felfri med dagens standard, men det finns en hel del matnyttigt att tänka över.
Har ni tid och intresse, läs Nutrition and Physical Degeneration. Finns utgåva från typ 2010 i internetbokhandeln. Jag har den hemma också, för er som bor nära.

Han använde kortfattat metodiken att leta upp folkgrupper som hade felfria tänder och utgå från det.
I samtliga fall åt de en kost som var extremt rik på vitaminer och mineraler. När de övergick till modern kost i form av vetebröd och konserver ramlade tänderna åt alla håll.

En bild i boken som verkligen tog mig hårt var en inuitkvinna runt sextio. På vintern åt de mest torkad lax doppad i sälfett. När laxen hängde på torkställningarna blev den även marinerad i flygsand, vilket gick hårt åt tänderna med åren. Trots att hennes tänder var nedslitna nästan till tandköttet hade de inga hål och det porösa innandömet hade kontinuerligt ombildats till hård emalj i tuggytorna!

Nu kommer jag inte ihåg exakt, då det var länge sen jag nördade på det här. (Fattar inte varför jag måste skriva det här just nu?)
Men för att kroppen ska ha möjlighet att läka sina tänder behöver det finnas gott om fettlösliga vitaminer och diverse mineraler att utsöndra med saliven. Det finns i detalj på internet lite överallt.
Ramiel Nagel skriver mycket om tänder. En plats att börja på så god som någon.

Det är viktigt att hålla i åtanke att de flesta människor idag inte äter en så bra kost att tänderna klarar sig. Att få hål i tänderna är inte normalt. Det ska inte vara så. Att typ nittio procent av alla barn idag behöver tandställning är också en grov varningsklocka, men det är en annan historia.

Något jag tycker är otroligt intressant är samspelet mellan tänder och fluor. Tandvården anser att det är absolut nödvändigt att två, gärna tre gånger om dagen marinera tänderna i ett mineral som även i tämligen små doser är asgiftigt.
Bevisligen fungerar det. Motståndet mot fluor är dock stenhårt och även det väldokumenterat.

Samtalade för några år sedan med en man som slutade med fluor, och fick sämre tandhälsa med flera hål. Han fick hoppa på fluortåget igen.
Då visste jag för lite för att kunna ställa följdfrågor och få en större bild av hans levnadssituation, men berättelsen fastnade. Själv har jag inte använt fluor på kanske fyra år utan några hål.

Efter mycket grunnande tror jag det fungerar som så att fluor ger ett skydd mot nedbrytning av tänderna. Dock ett bräckligt skydd, fluorhinnan är oerhört tunn och sköljs snart bort. Förutom att förhindra nedbrytning av tänderna förhindrar det även uppbyggning.
Förutsatt att saliven innehåller några ämnen att bygga upp tänderna med förstås. Vilket jag antar var problemet för mannen jag babblade om tidigare.


Mina passiva åtgärder just nu för bra tänder

Jag äter mycket fett kött, smör och ägg. Fiskutbudet är väl ingen höjdare här i inlandet, men det går ju att hitta om man lägger manken till. Finns en stor förbättringspotential i att gå över mer till vilda djur som har ett högre mineralvärde, och äta mer inälvsmat.
Ser till att få majoriteten av mitt näringsintag från grönsaker, kål och rotfrukter. Även här skulle jag vilja äta mat med högre näringsvärde. Vill gå över till mer hemodlat där jag kan experimentera med att ta fram riktigt bra grönsaker. En sak i taget.
Solar så mycket som är lämpligt för att optimera D-vitamin produktion och tar D-vitamintillskott på vinterhalvåret. Skulle kanske vara bättre att ta en fem-minutare i solarium med D-vitaminrör nu och då. Mer forskning från min sida krävs dock.
Att lära sig hålla käften stängd och andas genom näsan tror jag påverkar munhygienen till det bättre, men det är bara en känsla.


Mina aktiva åtgärder just nu för bra tänder

På morgnarna sköljer jag tänderna en halvtimme med en blandning av kokosolja, salt och bikarbonat smaksatt med mint. Görs under pendlingen till jobbet. Tror detta är effektivare än att borsta och slita på tandköttet i onödan.

Rensar mellan tänderna varje kväll med sån där tandtråd på pinne. Använder tungskrapa.

Oftast borstar jag tänderna med ungefär samma blandning som morgonsköljet. Kokosolja är rena döden för patogener i munnen. Likaså bikarbonat. Vår tandkräm innehåller inget polermedel. Dock är det bra att polera tänderna ca två gånger i veckan med en tandkräm som har polermedel. (Typ alla.)
Jag sket i det ett tag och fick fläckiga tänder. Några dagar med polertandkräm så var gaddarna som nya igen. Att göra det för ofta tror jag sliter mer än nödvändigt.

Nästa steg som verkar intressant är att prova skölja ibland med aktivt kol. Ska visst vara ett väldigt potent rengöringsmedel och bleka tänderna bättre än de kemiska preparat en del tokar stoppar i munnen.
Kolet är inköpt och ligger i nåt skåp.Vilket år som helst nu ska jag börja med det.

/Peter











Andra lagret på lunetten, och vitlöksfunderingar

Det är hög tid att pilla ner vitlökar. Detta var utfallet av denna säsongs mödor. Till vänster är från två köpta sättlökar á trädgårdshandeln. Alla har skjutit upp nån form av andralök.

Till höger är en kontrollgrupp från två vitlökar á ICAs grönsaksdisk. Som synes ett något magrare utfall, och alla blev soloklyftslökar. Enligt dagboken planterade jag 12 oktober förra året.

Något bättre utfall än Syster Ysters potatis i år. Ena odlingen gav utdelningen 1:1, och den andra åt hägrarna(?) upp.
Ska förflytta vitlöksodlingen till mullrikare jord i år, den här säsongen stod dom i pallkrage med kanske väl mycket ler/silt. Täckte lökarna med gräs från höstslåttern. 

Funderar på att hämta några lass löv och bråte från kommunen eller nåt i år. Enligt Paul Gautchi är det väl nu man ska gödsla.



Lade på andra lagret färg på lunetten ikväll. Tror jag nöjer mig så och monterar det innan sista lagret, men jag har inte bestämt mig helt än. Fönsterbleck ska ju målas in, och vi kommer säkert skita ner när vi putsar in det.
Å andra sidan får man ju skära rent glaset på plats om jag väntar...
Nej, jag målar nog tre gånger nu på direkten.



/Peter

söndag 19 oktober 2014

Söndag med hembesök och lite skorsten

Kände ett sug efter att få känna mig normal, så jag bjöd in mig till Lisa och Jan ute i skogen. 

Deras urinsystem för att kunna ha två tankar enligt kommunens krav. Två trattar som man flyttar urinslangen mellan under dassbänken.
Fast nu har den miljögubben gått i pension, och man behövde tydligen inte längre två tankar om man bara skulle använda pisset för eget bruk.

Firar med tårta.



En klokoppling för var pisstank så dom kan suga upp pisset till sin ombyggda gödselspridare med en traktordriven pump.
Inspirerande! Ska ta tag i avlopperiet imorrn, om jag kommer ihåg att ringa nya, fräscha miljötjejen på kommunen vill säga. Jag har en tendens att glömma ringa såna samtal.



Tre lådor fick jag upp på skorstenen. Ville inte blanda nån sats med skorstenslim, så nu får det vänta till nästa helg. Då ska den upp så långt det går utan att öppna taket.



Lisa och Jan skickade med mig en rejäl säck potatis! Tack! Den här bjässen är redo att omvandlas till potatisrakor. Jättestor banan som jämförelse.



Fick se en massa annat roligt förstås, men jag var dålig på fotograferandet och antecknandet i vanlig ordning. Jordkällaren var jättefin!

/Peter

lördag 18 oktober 2014

Högvindssäsongen har börjat

Mycket jobb nu. Sånt där jobbigt lönejobb alltså. Tillbringat lejonparten av denna lördag med att sova. Och kolla på film. 
Provat Netflix och lärt mig att det suger MB som bara fasen. Inget för oss med mobilt internet. Lika bra det. Man blir nog mest lat, slö och initiativlös av tevetittande.

Minns knappt när jag var ute vid Huset sist.

Av farmor fick vi alltid en låda choklad var med apelsinsmak. Romerska bågar? När fönstret ligger så här påminner det starkt om choklad i alla fall.



I och med det nya kittet känner jag att jag lärde mig mer om att kitta fönster på det här fönstret än alla andra sammanlagt. Skönt att det var sista då.

Skruvar nog fast det i bockarna stående så man kan måla bägge sidor samtidigt.

Får bli morgondagens stora projekt.

/Peter


tisdag 14 oktober 2014

Mellanspel hemma, eller kittrevolutionen

Det blev ett mellanspel hemma ikväll. Kände mig motiverad till en stunds pyssel och satte mig att kitta en ruta. 

 


Halvvägs genom rutan tog linoljekittet slut och jag öppnade en ny burk, av nytt fabrikat. Halleluja! Vilken skillnad! 
Har alltid haft problem med att kittet helst av allt fastnat på kniven och inte på glaset och träet. Det knölar givetvis till om man bara drar upp skiten igen när man ska jämna till kittfalsen.

Med det här märket stannade kittet där det skulle. Hastigheten ökade genast med minst 300 procent...



Min nya favorit. Får bli en bild på den så jag kommer ihåg vad jag ska köpa nästa gång.



/Peter

söndag 12 oktober 2014

Isokern mantelskorsten, del 5

Och där vat manteln med mitt taffliga hål monterat och någorlunda i våg.



Tack och lov att de flesta misstag man gör inte är definitiva. På med en bit skiva och fylla i med bruksbunden leca. Hålet ska ju ändå vara där sen.



Väga av och knacka ner i våg.



Nu kommer jag inte längre utan lyfthjälp. Orkar inte sänka ner biten ovanifrån själv.



Imkanalen påbörjad. Längre kom vi inte, imkanalen behövde fixeras med bunden leca för att stå rak. Den får stå inklämd med träbitar tills det härdat.



Satte på ett till foderrör, bara för att jag blandade alldeles för mycket skorstensklister. Det går åt väldigt lite. Annars var det bättre att sätta mantel först så man har nåt att rikta foderröret efter.
Hoppas det inte är en nyck jag får sota för.


/Peter

lördag 11 oktober 2014

Isokern mantelskorsten, del 4

Blev något litet gjort idag, husmässigt. Fönstret har kommit hem från glasgubben. Två rutor blev fastkittade.



Ringde runt lite i veckan. Eldagubben tyckte man skulle ha sotluckan i nivå med skorstenstosen. Men det verkar mindre bra, bättre att den sitter längre ner så det blir en askfälla.
Fick hugga ner en bit i den bundna lecan med liila rabattspaden och lade en kladd bruk för foderröret.



Att få foderröret att stå lodrätt och med rätt avstånd till manteln var rövigt. Satte till slut dit två brädbitar som stöd. Hoppas det blir bra.



Imorgon kanske det blir några bitar på höjden.

/Peter

måndag 6 oktober 2014

Lyssna på sina mentorer

Underbart citat av Richard på The English Woodworker
Om livsstilen och känslan för att bli riktigt bra.

"9 hour Netflix benders don’t exactly go hand in hand with the passion of a craftsman!"



Och här sitter jag på Facebook... In i Illustrator istället och fixa dagens sista uppgift, 
att begrunda form och bredd på dörrfoder.

/Peter

Isokern mantelskorsten del 3

Gräsänkling, så jag fick ett sug att pyssla lite. Började klura på anslutningen för kökspannan. Typ exakt här ska den hamna.



Borra, såga, hacka och bryta.



Sen kom misstanken att jag är dum i huvudet krypande. Anledningen till att håltagningsmomentet tas upp efter att skorstenen byggts färdigt i den torftiga instruktionen har givetvis en anledning.

Jag tänkte bara inte tillräckligt långt. Stosen är ju i metall och kommer svälla och härja av värmen. Sitter den fast i bruk och lecakulekladd går det förmodligen åt helvete. Den måste vara friflytande.
Därför bökar man och gör det sist.

Suck. Tänk om jag insett det innan jag gjorde ett enormt djefla hål i manteln?
Det är väl inte hela världen, jag skruvar en skivbit för så inte lecakulekladdet väller ut.

Ringer Schiedel imorrn och kollar så jag fattat rätt den här gången. Dom ska väl ha lite roligt också.

/Peter

söndag 5 oktober 2014

Isokern mantelskorsten, del 2

Mamma och Pappa hjälpte mig bära in mantelbitarna. På två personer gick det betydligt bättre. Efter det fanns det såklart ett sug att prova sätta upp nån bit också!
Efter en stunds mätande, räknande och funderande lyckades vi rita upp en fyrkant för skorstenen att stå på.

Plattan var lite ur våg där, så vi fick sätta första biten i bruk.



Vi hängde ett lod i takbalken som skorstenen hamnar närmst. Det hålet är ju liksom vägledande för det hela... I husets sidled skulle puts (4 cm), diskbänk (60 cm), bänk (60 cm), köksspis (60 cm), brandskydd (5 cm) och kökspanna (12 cm) få plats.



En mantel var spräckt på pallen. De är armerade med plastremsor, så det måste varit en bra smäll den fått. Får satsa på att reklamera den. Ett sånt kräk kostar typ 530 spänn!



Gjort ett hål för badrumsventilationen som ska gå genom dasset. Slagborrmaskin med betongborr, vinkelslip med mineralskiva, hammare och en bit skarpslipat armeringsjärn var en fullgod uppsättning verktyg för arbetet.



Första biten badrumsventilation hopmonterad. 125 mm spirorör. En ny bekantskap för mig. "Kapas smidigast med bågfil" står det hos en återförsäljare vid sökning på internet.
Låter ju jättejobbigt.
Fram med den älskade sticksågen. Jag insåg inte sticksågens storhet förrns vi började med det här bygget.



I den torftiga manualen står det att man ska använda B-bruk för att täta skarvarna på mantlarna.
När jag lade den andra mateln torrt på den första är ovansidan typ 6 mm ur våg.
Känns som att bruket kommer få göra bra mycket mer än bara vara tätning i vällingformat.



Nu har jag lekt mig trött. Ventilationsbiten är fastmurad, och allt är i våg. Fyllt på en bit med leca. Körde med bruksbunden leca nu i höjd med röret så det förhoppningsvis står lite stadigare.
Även detta var en ny bekantskap. Kommer sova tungt inatt.



Nästa mantelbit ska ha sotlucka och rökrörsanslutning. Det här var nog bra uppvärmning.

/Peter

lördag 4 oktober 2014

Isokern mantelskorsten, del 1

Skorstenen anlände i veckan, och vi plockade då in smågrejerna. Resten fick stå. Tänkte jag skulle ta en liten terapistund och lyfta in en del av mantelbitarna. Höll på att skita på mig när jag skulle lyfta den första. Trodde de skulle väga som leca ungefär. Icke.

Orkade baxa in två. Hur ska detta gå? Blir ställningsbygge som höjs 30 cm i taget inne för det här projektet. Tacka vet jag tegelsten. Måhanda svintungt, men det blir svintungt lite i taget.



Lecasäckarna var också tunga as. 25 kilosregeln har man nog inte hört talas om på Schiedel.
Kopplade ett redigt midjegrepp, och säcken kaskadspydde prompt lecakulor åt alla håll.
Röv.



Hoppas grejerna är lättare imorgon.

/Peter

Köksdörr!

Mamma och Pappa följde med ut och hjälpte till i hanteringen av dörren. Mamma drevade entrédörren medans jag och Pappa monterade köksdörren. 



Injusterad och redo för drev. Råkade köpa en låsmodifräs som var blank istället för borstad, får byta den vid lunch.



Lönnen har tappat nästan alla blad, och päronträdet har fått fina färger. God smak i luften. Höst kanske inte är så jävligt ändå.



Annika hade blivit lovad tre havtornskott av Birgitta. Dom sprider sig med rotskott, de fulingarna.
Dock behövs även en hanbuske om det ska bli nåt. Idag fanns en sådan för halva priset på trädgårdhandeln, så nu har vi fyra surisar i rad borta på bondens soptipp.
Hanen i väst, det blåser mest från sydväst här.

De vill visst ha det soligt, blåsig och väldränerat. Dom kör med kvävenoduler, så de vill väl inte ha så kväverikt kanske, men dom kan inte få allt här i livet.



/Peter