måndag 23 mars 2015

Dumma gubbjävlar

Av allt att döma finns det en viss risk för krig i närområdet. Otroligt onödigt.
Märkligt hur konflikter känns så mycket mer bekymmersamma när dom rör en själv. =)

Som om vi inte hade tillräckligt med problem i den här avkroken redan, liksom.

Usch.

Jag antar att Putin vill bli klar med Ukraina innan han gör allvar av sitt dreglande efter Baltikum. Han borde rimligen inte vilja ha två fronter igång samtidigt. Enligt ryktet knäar logistiken under påfrestningarna av ett halvårs krig i Ukraina.
Om han nu ens vill Baltikum, vad finns där att hämta mer än nån tafatt dröm om Sovjets återupprättade gränser? Det kanske bara är en del av hans älskade skuggspel.

Baltstaterna är med i NATO. Enligt NATO pakten måste man hjälpa sina NATO polare om dom blir anfallna. Om Putin lyckas få sina grannar att tvivla på NATOs hjälp har han större chans att hota sig till det han vill ha istället.

Smidigaste sättet att göra det borde vara att "låna" Gotland och kanske några andra landsändar från Sverige först, så att försvaret av Baltikum blir för bökigt och farligt för NATO.

Ett joker i den här leken är att övriga stora oljeexportörer har dumpat oljepriset för att trycka på Putin. Dom är väl sura och tycker han gapar efter för mycket.
Rysslands ekonomi är beroende av ett högt oljepris för att överleva. Just nu blöder man och kommer sitta riktigt i skiten inom något år.

Detta kan förstås göra Putin och hans kumpaner lite lätt desperata och villiga att ta högre risker i sitt maktspel.

Många variabler i det här. Läste en kinesisk förbannelse någonstans häromdagen.
"Må du leva i intressanta/händelserika tider."

Jag tror det kan vara hög tid att förbereda sig för hack och hugg i livsmedelsförsörjning med mera.
För mig har sånt alltid känts fjantigt, men det kanske är dags att jag snyter mig.

/Peter

söndag 22 mars 2015

Tak på veden?

Det här med regnskydd på veden verkar folk lösa lite olika. Vissa skiter i vilket och låter regnet dränka veden. Andra kör med presenning. Proffsen lägger översta lagret i nån form av psykedeliskt mönster som förmodas leda av regnet.

Vi har några gamla takplåtar liggande. Provar med det. 

Insåg dock att plåtarna måste monteras på något vis för att inte flyga åt fanders. Och helt plötslig hade jag byggt ett vedskjul. Det jag inte skulle göra. Suck.



Högen har krympt, rent visuellt. Hälften kvar? En tredjedel? Vet inte.



Avslutade med att bygga en förlängning som Annika kan fylla nu i veckan.



Den är anpassad efter vad stockar jag hade kvar till hammarband. Enligt beräkningarna skulle
vedlaven bli 9 pallar lång. Det där är 8,5 pall.
Det jag inte gillar med matematik är att man aldrig kan ta hänsyn till alla faktorer. När man använder den på riktiga situationer, i verkliga livet. När jag använder matematik blir det i alla fall aldrig rätt.



/Peter

lördag 21 mars 2015

Påbörjad stapling

Min första trevande vedförvaring som friherre. Staplar två rader med kaos imellan.



Fegar och lägger in följare. Eller vad det nu kan heta. Jag vet inte.



Jo, det här tar en jädra tid. Och mycket ved är det. Ser knappt ut som jag naggat högen i kanten. Hujeda mig. Får se vilka lärdomar jag drar av det här.



Hoppsan. Skulle kanske bundit ihop ändpallarna med något stadigare än två halvruttna gamla läkter
från 60-talet.



Jag brukar för övrigt håna Foodies. Nu på kvällen insåg jag vidden av mitt hyckleri när jag såg mig själv i köket.

Jag lagade matig nässelsoppa laddad med hemgjord mexikansk chorizo. På vildsvin från nån bondlurk utanför Knölby. Bredvid mig låg en hemstyckad lammstek på tinande.
Och det räknar jag som billig, enkel vardagsmat. Jag misstänker att jag lever i min egen lilla bubbla.

Kanske skulle skaffa mig vänner eller nåt.

/Peter

fredag 20 mars 2015

Kronisk nästäppa och medveten andning

I ungefär 17 år var jag konstant täppt i näsan. Det vanliga scenariot, nässpray som användes mer än ett fåtal dagar och orsakade en kroniskt retning eller whatever i slemhinnorna.

Det sög ju. Sveriges samlade läkarvetenskap stod i vanlig ordning svarslös. För sex år sedan gjorde jag ett nytt försök. Nån specialistläkare körde in en pytteliten micro i näsan och brände sönder slemhinnorna. Lukten äv bränt fläsk fyllde rummet.

Obehagligt och helt jävla verkningslöst. Men ännu en klump cash rullade genom vårdapparaten, och det är ju bra. Å andra sidan kostade det mig några dagars sjukskrivning med bihålorna proppfulla av levrat blod.

Först för ett år sen hittade jag rätt spår. I alternativmedicinen. Som vanligt.

Problemet var otroligt enkelt. Näsan är ett praktexempel på principen "If you don't use it, you loose it."

Förmågan att andas genom näsan alltså. Jag koncentrerade mig på att enbart andas genom näsan.
Att jobba hårt var särskilt vidrigt. Jag fick ta små pauser och ynkligt flåsa ifatt med min klena snok.
Måste sett ut som om jag hade nån lungsjukdom.

Det hjälpte, men det stora genombrottet kom först när jag förnedrade mig ytterligare och började tejpa igen käften när jag sov.

Nu kunde jag tvinga mig till näsandning även när jag var medvetslös! Bästa jag gjort på mycket länge, och definitvt det som lyft min hälsa mest de senaste sju åren.

Nu funkar näsan helt okej. Jag har dock fortsatt tejpa igen munnen. På morgonen märks en tydlig skillnad mot tejplös sömn när jag jämför. Det är som om jag sovit två timmar extra, och alltså får jag ut mer kvalitet av mina vakna timmar.

En vacker dag kanske jag lär mig ett knep som gör att man kan hålla munnen stängd hela nätterna, till dess får jag vackert tejpa igen kakhålet.

Jag tror tejpningen skulle kunna göra underverk mot snarkning, men det är inget jag lider av, så jag vet inte.

Det finns massvis av fördelar med näsandning, men det skiter jag i just nu. En annan gång.

För mer läsning om andning rekommenderar jag verkligen Anders Olssons bok Medveten Andning.

Kolla även upp Konstantin Pavlovich Buteyko. Han botade pissmånga fall av astma har jag för mig.
Skön snubbe.

/Peter


onsdag 18 mars 2015

Kvällens beting

Kvällens beting var att klyva upp de där stora tjuriga klumparna som inte gick i vedmaskinen. Givetvis är träslaget även djävulskt svårkluvet. Undrar vad det är för något?

Att klyva det tvärs årsringarna är nästan hopplöst. Om jag först klöv ner dom längs med årsringarna till under tio cm klarade jag det med nöd och näppe.
Behöver jag nämna att saker då tar en evig tid?



Provade Youtube-tipset att montera ett bildäck på huggkubben. Den här lösningen verkar vara tämligen genialisk! Man kan stoppa fullt med klabbar och sedan vandra runt huggkubben och bara illhugga sönder hela skiten på några sekunder.
Bitarna ramlar inte heller ner på backen så man måste böja sig hela tiden.



Bästa var nog ändå att säkerheten höjdes ännu ett snäpp. Om man slinter eller klantar sig fångas yxhuvudet inne i däcket.
Tar man för mycket kraft och "överspräcker" en vedklabbe dämpas även kraften härligt mysigt mot gummit så att man inte driver huvudet långt ner i huggkubben.

Jag gillart.

Meningen med en klyvyxa börjar gå upp för mig också. Det känns ju verkligen att min lätta tvåhandsyxa suger fast i trät med sitt smala blad på ett helt annat sätt än vad en kilformad yxa skulle göra.

/Peter

måndag 16 mars 2015

Vedprojektet, del 3

Jag tog på mig spenderarbyxorna idag och köpte en slägga och två vedkilar. Efter jobbet kunde jag inte låta bli att svänga förbi tomten och prova mina nya leksaker.

Om jag kunnat se in i framtiden hade jag köpt dom grejerna i förväg, då hade det räckt om jag spräckt de stora klunsarna en gång så hade de gått in i vedmaskinen. Nu får jag spräcka en massa gånger per bit.

Har också lärt mig den hårda vägen att min tvåhandsyxa är snudd på för lätt för vedklyvning.
Håkan Strotz sade en gång när jag var liten att han ägde 40 st yxor. När jag frågade förra året misstänkte han att antalet låg kvar på ungefär samma nivå.

Alltså måste 40 yxor vara det ultimata antalet man behöver.

Jag har bara två stycken. Alltså borde jag kunna köpa en till utan att få prylångest. Nästa år kanske. En slägga har jag velat ha i ett år nu. Så den kändes ganska okej.
Det är inte pengarna som så, och miljön kommer ändå gå åt helvete, men man ska ju förvara allt man köper.



Jag borde åka hem, men Annika jobbar, så jag kan leka lite till. Vägde in några pallar att börja stapla veden på. Jag tänkte returnera pallen till bygghandeln, men de förklarade att jag hade bättre nytta av pallen i framtiden än av de få kronorna jag fick i pant. Rätt hade dom.



Som jag förstått det efter att ha studerat teorin bakom vedtorkning, vill man få in så mycket vinddrag i veden som möjligt.
Detta ska balanseras mot att en jätteluftig stapling kollapsar lättare när veden krymper under torkningen.
Det är nog därför en del kapar ner till 2 eller tre fot för att sedan slutkapa till en fot när veden torkat. Långa bitar ligger stabilare.

Jag ska fundera lite mer. Ett alternativ jag grunnar på är tre staplar längs med pallraden med en dm luft mellan de yttre och den inre. Om jag lägger följare som binder ihop de tre staplarna borde det funka.
Eller så lägger vi bara två yttre staplar och fyller mitten lite hur som helst och låter det torka bäst fan det vill. Det kommer ändå vara fem gånger seriösare än gemene mans vedtorkande.

Den här platsen är förresten den bästa tomten har att erbjuda för vedtorkning. Högt, blåsigt, hyfsat slätt urberg med väldigt lite jordmån. Inga träd tätt inpå som ger fukt. Inget vidare gräs som stänger till mot pallarna.

Riktigt nördigt hade varit att rikta in laven mot sydväst, förhärskande vindriktningen. Så att venturieffekten suger lika mycket på bägge sidor. Fast berget är plant norr-syd, är säkert precis lika bra.
Vilken mupp jag är.

Dock ligger det på baksidan av Huset. Svårtillgänligt när man börjar skapa en trädgård i framtiden.
Vi får se hur det blir kommande år. Jag är ju en n00b på sånt här.

/Peter

Arbetsbytande?

Ibland funderar jag på hur man skulle kunna hjälpa varandra mer lokalt än vad man gör idag.

Det finns säkert massor av udda existenser ute i busken runt omkring som man skulle kunna
lära sig grejer av och tvärtom.
Typ som när jag åkte ut och hjälpte en tant bada sina tuppar.
Jag skulle vilja hitta en mentor som kan odling i min omedelbara närhet till exempel.
Och en som är grym på häckar.

Arbetsbyten funderar jag också på med tanke på helgens vedermödor, (haha).
Typ, jag hjälper Olle fem timmar med hans stockar och han hjälper mig sju timmar med mina stockar.
Jag är skyldig Olle två timmar till senare tillfälle.

Någon som har nån erfarenhet av sånt? Lämplig sökterm på internätet?
Känns som en sån sak som Sverige skulle ha lagstiftat mot för att försvåra för invånarna?

En hemsida kanske vore på sin plats för närområdet? Någon som sett något liknande nånstans?

/Peter

söndag 15 mars 2015

Hälsoarbetarens dilemma

Ibland tänker jag att jag borde jobba med hälsofrågor. Jag har samlat ihop en hyfsad verktygslåda nu. Så mycket att jag förstått att jag inget kan. Det är alltid en bra början.

Sen hinner förnuftet ifatt mig. Folk vill inte betala för att bli friska. Betala för att vara sjuka går däremot bra. Vi har en blomstrande sjukvård och en tynande hälsovård.

De flesta inom hälsobranchen har en konstant uppförsbacke. Många säkert med rätta, eftersom dom suger. En del suger säkert till och med mer än en landstingsanställd läkare.

Jag tror att sjukvården i Sverige är för mäktig idag för att det ska vara värt att konkurrera med.
Bättre att jag hittar en enklare nisch.

/Peter

Vedprojektet, dag 2

Jag irriterade mig på att vedmaskinen stannade då och då när det kom en vibration från en vedklump.
Det är ett typiskt glappfel, kabel som har dålig anslutning eller mer sällan nåt internt i en komponent.

Det behöver inte betyda att en kabel är lös, det är nästan troligare att någon tryckt in kabeln för långt så att man skruvat lite i isoleringen.

Det jag brukar göra då är att köra maskinen ifråga och knacka runt lite lätt med skaftet på en isolerad mejsel. En sån CAT klassad som är isolerad hela vägen ner till änden. Då brukar man hitta felet rätt fort.

Två faser var inte ordentligt fastskruvade i en kontaktor. Maskinen stannade vid en knackning. en liten petning och de ramlade ur helt.

Mäta spänningen så man ser att multimetern funkar även idag, sedan dra ur kabeln till maskinen.
Mäta igen att allt du kan tänkas ta i är strömlöst.
Mäta i elkabelhandsken för att kolla om multimetern fortfarande funkar.
Skruva fast de dumma kablarna i kontaktorn igen.



De här bitarna går inte i klyven. får investera i några vedkilar.



Pappa poserar framför helgens resultat. Bra jobbat! Fiskemuppar och jägare poserar bakom trofén. Det blir svårare med en vedhög, för då syns man ju inte.



Hittade några gamla ritningar när vi röjde under soffbordet. Nu får de hänga i hallen istället, så gästerna ser hur det skulle kunna tänkas se ut om vi blir färdiga detta århundradet.



Vet inte om mitt fiberduksexperiment har gett någon extra tillväxt. Inte jämfört med plantorna utanför duken i alla fall.



Nu ska bara vedhögen staplas upp för torkning också. Nästa helg...

/Peter

lördag 14 mars 2015

Vedprojektet, dag 1

Det kan hända att vi kommer så långt som att kunna elda i Stora Huset nästa vinter. Så länge man förvarar veden vettigt är det ju inte direkt så att den blir dålig av att ligga heller.

Så vi beställde 15 m3 av grannen. Jag tycker det är viktigt att kunna så mycket som möjligt och bestämde att vi skulle processa veden själva. 

Johannes argumenterade för att vi skulle lägga den tiden på annat och köpa färdigkluven. Det rådet tog jag i beaktande för att sedan skita i, i vanlig ordning.

Vi hyrde även en kombimaskin. Intressant, har inte ens sett en sån modifräs innan.
Snabbt går det i alla fall. Far har en äldre kap med skruvklyv på hemma. Själv är jag mest van vid bågsåg och yx.

Jag bönade Far att hjälpa mig. Två är nog ett minimum för ett sånt här projekt. Utan elevatorn som håller rent vid utkastet hade vi behövt vara minst tre.



Själv har jag ingen motorsåg, och har även en rätt stor respekt för dom. Ska jag skaffa en vill jag allt gå en utbildning först. Pappa hade med sin för att kapa det övergrova.
Maskinen klarar inte kapa mycket grövre än 30 cm. Klyva grövre klarar den dock.



Högen vid lunchdags. Hela bearbetningslinan är för lång för platsen vi hålls på, och högen hamnar inte särskilt rätt, men det blir en hög i alla fall.



Trötta på det här, och kedjorna till motorsågen behöver filas. Så mycket ved orkade vi oss igenom.
Det som tar tid är att det är ganska mycket motorsågsjobb som inte går in i maskinen.
Många bitar som går att lirka in är så tunga att vi behöver dela dom i två för att orka lyfta.



Mest klumpar kvar nu. Tror vi är klara med kap och klyv till lunch imorgon. Den där tjockaste får vi spara en bit av till huggkubbe.



Vilken grej. När man kapar trillar bitarna rakt ner i klyven, dra i en spak och biten spräcks i fyra. Sen ut på elevatorn och iväg. Fantastiskt.
Gillar skarpt att säkerhetsdetaljerna är så väl genomtänkta och lagom. Alldeles för många företag drar säkerheten så långt att det istället skapar farliga situationer då det går ut över funktionen.



Det finns inte en möjlighet att köra av sig en hand i kapen, och ändå går det att kapa snabbt och lätt!
I love it!
Man kan väl köra av ett finger i klyven, men då måste man nästan vilja det. Eller heta Staffan.


/Peter

fredag 13 mars 2015

Det kom ett brev

Fick ett brev idag från en trött myndighet. Tydligen är min slentrianmässiga relation till Försvarsmakten över.



Jag har inte mycket till övers för Försvarsmakten. En gång när jag var ung och mer naiv trodde jag det kunde vara ett möjligt karriärval. Dumt.

Jag har aldrig träffat på någon organisation som hyllat och applicerat ineffektivitet och inkompetens på ett så fulländat sätt. Sånt har jag aldrig gillat.

Skönt att slippa dom. Som jag har förstått det har den organisationen färdats på ett sluttande plan ner i gödselbrunnen de här tio åren.

Jag hittar inte siffrorna just nu på hur mycket bättre försvar Finland kan finansiera för mindre pengar gentemot Sverige, men det var mycket.

Dubbla förmågan för halva pengen? Groteskt.

Nej, för ett sånt totalt misslyckande kan jag inte känna annat än förakt.

Ett tillägg efter lite efterforskningar:
Minst fem gånger högre förmåga till halva priset kan Finland leverera för 25 miljarder mot Sveriges 45 miljarder.

Inkompetens, det verkar vara det offentliga Sveriges gemensamma värdering.
Usch.

/Peter

onsdag 11 mars 2015

Prylar

Jag finner det svårt att skriva eftersom tanken och hastigheten jag skriver i är inte kompatibla. Det blir liksom tråkigt för mig och tråkigt för andra att läsa. Det blir ingen behaglig följd. En dag kanske jag kan bemästra det och låta orden flöda i samma takt som jag hinner skriva. So bare with me.

Jag har en kamp med prylar, feng shui och mer prylar. Men bredvid mig bor en herre som är mästare på det hela. Han är en livsnjutare. Vad jag lärt mig att förstå är att han finns där för att hjälpa mig, det kommer alltid något klokt ur hans mun. En del är väl lite smågnabb men jag vet att det finns kärlek till livet i den mannens hjärta och att han vill mig väl.

Senast så berättade han hur han gjorde med saker, prylar och pyngel och jag kunde bara hålla med och hoppas på att jag också kommer dit. Att detta velande bara är en fas, en process som allt annat i livet.
Så nu ska ni få hans guldkorn som jag fick denna gången.
Ha bara det du använder. Det som du tycker är vackert. Släng, skänk, sälj och titta inte tillbaka. Betyder ha inte ångest över att du gjorde dig av med just den grejen. Och ja just det. Det kommer att komma en dag då behöver just den där saken men sådant är livet. Det löser sig.
/Annika

tisdag 10 mars 2015

Lastbilssläp till Hus på Hjul?

Såhär i efterhand funderar jag ibland på om det inte varit enklare att "bara" bygga ett riktigt rejält Hus på Hjul och skita i ett riktigt hus.

Det hade sparat en väldig massa cash, både i investering och drift. Inga dyra bygglov med kringliggande dyrt tjafs.
Med en investering på 150-200.000 har man ett hus för resten av livet. Som man kan ta med sig om det kniper det allra minsta. 

Bara att hyra ut för en mer eller mindre passiv inkomst om man inte behöver det för tillfället.

Jag funderar på om man inte skulle gå upp i seriositet och byggt på ett lastbilssläp istället? Man hade inte behövt oroa sig ett skit över vikten.

Hus på Hjul tenderar ändå bli väl tunga och breda för att dra med personbil, så varför inte acceptera sitt öde och dra det med traktor eller lastbil istället?

Plockade ett objekt från Blocket som exempel. Ser ut att vara runt 8-9 m? Ett fullängds släp tror jag blir väl stort, men det finns ju flottigare människor än jag. 
Häromveckan fanns ett fint litet tvåaxlat på 6 meters längd för 16.000. Fast det var borta nu.



En massa hjul som bär vikten, inget problem att trycka ut det en bit från vägen utan att det sjunker.

Nackdelen är att det blir högre insteg, och därmed lägre totalhöjd. Jag skulle vilja hålla mig under en totalhöjd på 4,5 meter då det är vad Vägverket garanterar broar till.

Jag hade tittat efter släp eller kärra med så små hjul som möjligt så man sparade in lite höjd.



En trailer hade jag undvikit om jag inte sett en riktigt tinglig distributionstrailer med små hjul. Den dras endast av trailerdragare, och då har vi ju tappat traktoralternativet.

Fast det finns ju dolly att koppla trailer på, men vilken bondlurk har en sån stående? Billigaste dollyn på blocket idag brakar på 104.000.

/Peter

måndag 9 mars 2015

Vatten, överallt!

Annika brukar säga att allt med husbygge handlar om vatten. Förstår du hur vatten i olika stadier interagerar med olika byggnadsdetaljer och material kan du bygga ett hus.
Inga problem.

Hon har förstås rätt.

Själv fick jag precis insikten att det inte bara handlar om hus. Vatten är centralt i precis allt vi företar oss.
Jag har funderat på detta i hela fem minuter utan att komma på någon situation som inte blir otroligt mycket enklare att greppa om du bara vet hur vatten beter sig i den situationen.

Alltså bör man studera vatten intensivt, så ofta man kan. Fantastiskt, att jag inte fattat det innan.

/Peter

söndag 8 mars 2015

Kanske en trike?

Det var dags att besöka svärfamiljen i mörkaste Småland, på vägen dit hade jag avtalat tid med cykelaffären Jarys i Växjö.

Jag har länge funderat på en trehjulig cykel så jag kan cykla som en vettvilling på vintern också.
För någon månad sen försökte jag provcykla en KMX trike hos en "återförsäljare" i Stockholm. 
Det var ett misstag. Killen var inte där trots avtalad tid, och testcykeln var inte ens cykelbar.

Janne var däremot där, och hade flera godbitar för provåkning!

Det här är en ihopvikbar Brompton. Jag är inte insatt i sånt, men vilket behändigt litet paket!



En tvåhjulig liggcykel. Inget för mig som vill vintercykla. Mening med liggcyklar är förresten att dom är mycket snabbare än vanliga cyklar, och man har en bättre sittställning.



Inpackad fraktcykel. Inget för mig i dagsläget, men fränt ändå.



Det här är vad jag kommit för, en trehjulig trike från HP Velotechnik i Tyskland. Detta är instegsmodellen, en Gekko.



Lyxmodellen med extra allt, en Scorpion. Var väldigt lärorikt att cykla bägge och känna skillnaden som N00b. Den här är fullfjädrad och har 26" hjul bak. Om Gekkon kändes som en Porche var den här mer Mercedes, typ.



Stänkskärmar även fram var verkligen inte fel. Det är dock extrautrustning som HP vill ha bra betalt för. 1700 spänn. Då köper jag hellre på Biltema.



Såna här cyklar är inte gratis. Avancerad konstruktion, hög kvalitet och mindre serier drar upp priset. Lyxcykeln kostade 35000 har jag för mig.

Ting tar tid, jag måste förstå vad jag behöver och inte behöver för att göra affär av det hela.
Jag var förvånad över att den ofjädrade Gekkon med 20" hjul bak var så mjuk som den var. Fjädring fram känns onödigt, så mycket har jag kommit fram till.
Däremot var den väldigt arg i styrningen med den kortare hjulbasen.

Jag kommer nästan säkert elkonvertera, så där kommer ett antal överväganden till att ta hänsyn till
Mera plugg, som om jag inte hade nog. Den finns att köpa elkonverterad från tillverkaren, men de vill ha rent hiskeliga summor för detta.
Dessutom bara 250W, och då kan man lika gärna skita i det.

Målet med detta potentiella pengasprättande är att jag vill att hushållet ska klara sig med en bil. En bil är en för mycket, och två är rent åt helvete i min värld.

Pajade framskärmen på min cykel förra veckan, så vi stannade och köpte ny skärm på hemvägen.
Blev en tantkorg fram också, har jag velat ha i två år men inte orkat skaffa.



/Peter

torsdag 5 mars 2015

Kliver in i garderoben

Dagens projekt, att förvandla hyllan till en garderob, baserat på 195 mm plank. För det har vi över...

Som vanligt fotar jag för lite, här har garderoben "Pöky" kommit en bra bit på väg. Ursprungliga hyllan har fördjupats med ett extra varv råspont, och hyllorna börjar komma på plats.

Allt skruvas i vanlig ordning, jag orkar inte lägga fyra dagar på att misslyckas med fogar.



Försöker ordna ett löpande band och stämma ur alla luckorna i ett svep. Synd att det är så förbannat tråkigt att jobba så. Eftersom 195 mm är rätt smalt blir det många fack, 9 st närmare bestämt.

Jobbigt. Men jag tycker låga hyllor är rätt bra när det ska vara till kläder, då blir det inte berg som väller ut på samma sätt.



Fyra klar, fem kvar. Att sätta gångjärn i ändträ är säkert ett stort aja baja. Hålen hamnar i 90% av fallen på en höstring och drar snett ner i sommarträet. Det suger i alla fall.



Hade glömt köpa beslag, fick bli en tur in till byn. Magnetlåsen på plats, det tråkigaste.



En lucka fick jag dit innan jag tröttnade. Målet att få skiten klart idag misslyckas. Det hade det gjort ändå, för gångjärnen i affären räckte inte. Får nöja mig med fem luckor så länge.
Om jag känner mig själv lär nya gångjärn komma in innan jag fått dit de fem luckorna ändå.



Vilken passform! Tar inte i nånstans! Jämna glipor! Halleleluja Pastor Hannes!



Lägger man bara sträcket för gångjärnen helt exakt på tiondelshelvetet rakt verkar det lösa sig.



/Peter

Ett samtal om ackumulatortank

VVS-Jörgen tyckte vi skulle fundera på en specialsvetsad högre ackumulatortank för att få lite mer plats. Eller en fyrkantig.
Han tyckte vi skulle höra med Tanksvets i Huskvarna.

Ringde och surrade med en av gubbarna där igår, och eftersom vi vill ha runt 750 liter i volym kom vi överens om att höja en 500 literstank. Med isolering blir den 74 cm i diameter, en förbättring mot en
vanlig 750 literstanks 930 cm.

Dom kunde nog knåpa ihop en fyrkantig också, men den blir dubbelt så dyr. Jag misstänker också att den blir jävlig att svetsa när den är så liten. Nej, det får vara för monstertankar.

En fyrkantig måste man svetsa både in och utifrån, en cylindrisk bara utifrån. Priset blev typ det dubbla.

Gubben ansåg även att vattnet skiktar sig bättre i en cylindrisk, och det är väl logiskt. Vätskor och gaser gillar ju cirklar.

Vi kör på tre slingor. En solvärme i botten, en förvärmning tappvatten i botten och en slutvärmning tappvatten i toppen.

Priset med isolering skulle bli typ 18250 inkl moms. Typ vad en vanlig 750 liters med tre slingor kostar. Helt okej tycker jag.

/Peter

onsdag 4 mars 2015

Panorama över Imperiet

Hittat en panoramfunktion i mobilen. Då kunde jag ta kort över nästan hela Imperiet på en gång!



Fränt.

/Peter

Växtfjanterier

Annika tyckte jag var dum i huvudet som vill prova att hetsa brännässlor, men det skiter jag i. 
Gjorde en liten provyta. 
För de odlingskunniga vill jag betona att jag inte vet vad jag håller på med.
Jag vet inte ens om det där är fiberduk eller nåt annat jag hittat i gömmorna.



Satte till slut mina avundsfrön. Två rader maché längst bak, och tre rader sandsenapsruccola fram.
Får vi se vad som händer. Mängden humus i den här lådan är väl inte mycket att skryta med, men så är det ibland.



Inom odleri på internätet pratas det mycket om att kantzoner är extra produktiva. Själv tror jag man kan lära sig mycket om mikroklimat genom att kravla runt på alla fyra precis när växtsäsongen börjar och se vart saker kommer igång först.

Runt/mellan stenar och döda träd m.m. är nässlorna störst och piggast. Under bar himmel är de frysbrända, men inte om de har minsta lilla skydd av trädgrenar eller fjolårets dödved.



Undrar vad det här är för nåt?



Glad över att nördgenen aktiveras av växter och sånt, ett intresse som inte är alltför jättedyrt. Husintresset har ju inte direkt varit asbilligt om man säger så.

/Peter

Ännu en inredningsdag

Eller dag var väl att ta i. Jag har mest Ernstat runt i solen och myst, fast inte barfota.

Undre kökshyllan monterad och redo för färg.



Köpte en sån här färgblockeringsmodifräs, istället för att maskera.



Värma frukost, flottiga lammrevben med broccoli. Behöver jag inte äta lunch förrän kl 15.
Fett nice.



Den verkar funka rätt hyfsat, färgblockeraren. Fast på undersidan fegade jag och körde tejp.



En skohylla var nästa projekt. Jag hatar grus på golvet, och grus i skorna, så jag satsade på hela lutande plan med gruskant.
I teorin ska man kunna lyfta ut hela hyllan och skaka ur den. För det kommer ju hända...
In i skuffen och hem för målning!



Gillar att jag tvunget gjorde den så bred att den får skohornas in. 2 mm till och det hade blivit dålig stämning.



Överblick över utehörnet. Inga krukväxter än, men snart flyttar väl Annikas 118 svärmorstungor in.



Vi kom fram till att den här hyllan ska moddas. Till garderob. Jag gör den 8 cm djupare och ger den skåpsluckor. Morgondagens sorgebarn.



/Peter